Britta och Birgitta har namnsdag idag och jag hänger med och firar för mitt andranamn är Britt. Namnet Britt hade sin storhetstid på 40-talet. 2021 var det bara två små barn som döptes till Britt.
Nu kommer jag "osökt" in på min farmor. Hon ville att jag skulle heta Claudia Albana Maxmiliana. Skämt eller allvar, det vet jag inte, men ingenstans i Sverige har man gett barn så udda och helknasiga namn som i Västerbottens inland. Det är alldeles sant. Finns en bok i ämnet.
Tänk om man i nutid kunde få samtala med sina förfäder. Skulle så gärna sitta vid köksbordet med en kopp kaffe och prata med farmor Herman-Eva. Hon föddes 1864 i en liten lappländsk by. Jag skulle vilja höra henne berätta om sitt liv och sin vardag. Hon och farfar hade ett litet jordbruk. De fick 12 barn, varav min far är den yngste. Innan han föddes hade farfar och farmor förlorat fem pojkar i barnsjukdomar som kikhosta och mässling. Små fina gossar som inte ens fick fylla två år. Hur klarar man av att förlora fem barn utan att bli galen? Det skulle jag vilja fråga henne om. Gårdagens människa var av ett annat virke. Förutom att sköta ladugård och föda barn var farmor byns jordemor.
Det var krut och vilja i farmor och hennes familj. En bror till henne kunde också gärna sitta vid mitt köksbord och berätta. Frans Oskar Mörtsell blev riksdagsman i andra kammaren 1909 och kallades "Mörtsell i Mörttjärn." Han lär ha haft ett eget valspråk: "Frukta Gud och odla myren."
Han var inte släktens förste riksdagsman. Det politiska intresset i byn var stort och redan 1879 hade farmors farbror Johannes Mörtsell fått läsa till präst och sedermera blivit riksdagsman i andra kammaren för Västerbotten läns norra domsaga. Han och hans bröder var de första som tog namnet Mörtsell. Så var än i världen en Mörtsell dyker upp så är det min brylling eller sexmänning.
Båda herrarna Mörtsell finns omnämnda på Wikipedia.
Vilka livsöden du har i släkten! "Sega" gubbar och gummor som trots tillvarons alla motgångar fortsatte att kämpa och fungera. Och gjorde det så bra. Man är full av beundran inför deras självklara slit i vardagen. Utan alla dessa fantastiska människor hade inte vi funnits och inte haft ett så bra liv. Vi som fått leva i den bästa av tider, i rena "Idyllien". Nutidsmänniskorna hade inte klarat dåtidsmänniskornas villkor. Vi har haft det för bra, vi är bortskämda. De var verkligen av segare virke. Jag skulle säga ädelträ.
SvaraRaderaTack för intressant läsning.
SvaraRaderaOch jag har en f.d. kollega som heter Mörtsell. Visserligen ingift i den släkten, men ändå.
Och så ser jag att du varit och promenerat i mina spår också. Eller har jag spårat dig?? 😊
Annica: Vi får tacka tidigare generation för deras slit och för att vi finns till. Så otroligt priviligierat vårt liv har varit jämfört med deras. Vi som nu är pensionärer har fått leva i den bästa av världar där allting bara blivit bättre. Tills nu! Undrar om det är för att man själv blivit gammal som man tycker att det mesta försämras numera.
SvaraRaderaBert Bodin: Jag vi verkar vandra i samma spår och njuter av samma vackra miljö. Min bild är från 2011, första året vi bodde i stan. Jag har nog tagit ganska många bilder av de vackra rönnarna.
SvaraRaderaSå oerhört intressant att ta del av! Denne Johannes Mörtsell .., finns inte på en tavla i församlingshemmet i Malå, eller minns jag helt galet? s
SvaraRaderaDet här med ovanliga namn .., jag köpte boken "Jag heter Serudia" som handlar om just detta, skriven av Christina Falkengård. Just kring trakten av Norsjö VIMLAR (eller kanske mera VIMLADE) det av de mest osannolika namnkombinationer! Min syster heter Birgitta, aj, aj, jag glömde hennes namnsdag och grattis i efterskott till dig!
Ps. På Edjervägen - grannar till oss - finns såväl Birgitta som Britt.
SvaraRaderaElisabet: Låter troligt att det finns en bild av honom i församlingshemmet. Han var präst i Malå under en period och dessutom initiativtagare till kyrkbygget.
SvaraRaderaDet måste vara samma bok som jag lånade på biblioteket. Under mörka vinterkvällar i Västerbotten hittade man på de mest fantastiska namn till sina ättlingar.
Jag fick mitt namn efter min mormor. Hon avled ungefär 14 månader innan jag föddes. Hon hade tydligen önskat hett att få ett "flickbarnbarn" efter 4 pojkar i rad. Så det var ganska klart att jag skulle få hennes namn.
SvaraRaderaSom tonåring tyckte jag att det var höjden av orättvisa att jag skulle ha bara ett enda namn, dessutom ett "töntigt gammalt tantnamn". Ingen av mina jämnåriga hade då ett sådant. Det var definitivt inget coolt namn. Jag planerade att när jag blev 18 och myndig, skulle jag minsann lägga till ett snyggare namn. Det blev aldrig så. Idag är jag "bara" Nahide och faktiskt nöjd med det. Det passar mig bra, särskilt numera när jag själv är en tant.
Nahide: Det var lite snålt med bara ett namn, men egentligen så räcker det ju.
SvaraRaderaTror inte att någon här uppfattar ditt namn som tantigt, utan mera som något från en österländsk saga. Jag däremot har ett riktigt tantnamn. Ingen döper sina barn till Gunnel numera, namnet finns mest i dödsannonser.
Nahide: då är vi två! Och jag avundades klasskamraterna och lärde mig deras andra-tredjenamn som ett rinnande vatten! Mina systrar - Rigmor och Birgitta - har också bara ett namn.
SvaraRaderaAnonym var Elisabet som kommenterade från mobilen,
SvaraRadera