TREVLIG MIDSOMMAR!
Bilden är från Mörttjärn och visar mina farföräldrars bagarstuga Den användes flitigt under många år men är numera bara ett minnesmärke över en tid som var. Som barn tillbringade jag en och annan timme i bagarstugan medan mamma och moster eller någon granntant bakade ljusugnsbröd och tunnbröd och på eftervärmen de allra godaste mjukkakorna.
Vi besökte platsen för några dagar sedan i samband med en kusinträff. Jag tog den här bilden som jag tycker är vacker trots stugans skavanker och för mig väcker den fina minnen till livs.
Bilden är väl tagen från trappan till skolan där jag gick 1 - 6:an (5 år, jag behövde inte gå 2:an). Björkarna t h på bilden fanns redan då, måste väl vara minst 100-åriga nu. Utedasset som fanns t v om byggnaden är borta.
SvaraRaderaAnders: Våra farföräldrars hus blev ju skola så småningom där jag städade en kort period och där du gick en massa år. Jag var 14 år och städningen utföll inte till belåtenhet så jag tror att vår mor tog över. Vid den stora björken lekte vi (jag) med Stenbergs barn och i mitt minne var björken lika stor då. Så den är garanterat uråldrig.
SvaraRaderaDet är många minnen som bubblar upp när man återser platser där man lekte som barn. Minnen och nostalgi slår an den där innersta strängen i oss och man förflyttas snabbt tillbaka i tiden.
SvaraRaderaSjälv bor jag ju väldigt nära mitt gamla barndomshem. Jag har nog bara ca 150–200 m till talldungen där pappa satte upp min gunga. (Man kan verkligen inte påstå att jag rört mig vida omkring under livsresan ...)
Jag tror att ju längre bort man bor från sina barndomsställen desto kärare blir de. Och ni bodde dessutom i rena rama idyllen. Hur kan man inte bli berörd av den? Förresten, hur var myggsituationen nu, juni 2018? Lika svår som förr?
Jag tycker också det är en vacker bild, den röda bagarstugan är så fin mitt i all prunkande sommargrönska.
Annica: Jag var beredd på att det skulle vara mycket mygg, men det var helt myggfritt. Promenaden från byastugan till farfarshuset var trevlig, somrig och totalt fri från alla elaka bitska insekter.
SvaraRaderaJag brukar påstå att jag inte är särskilt nostalgisk men märkte att det var nog fel. Bagarstugan med den stora björken utanför har inte förändrats särskilt mycket sen jag var barn. Farföräldrarnas hus är däremot mycket förändrat sen deras tid. Det har varit skola i ganska många år, där bland annat mina bröder fått lära sig skriva och räkna.
För ordningens skull: Din yngste bror kunde läsa, skriva och räkna redan som 5 - 6-åring. En översvämningskatastrof i Holland fick mig oerhört intresserad och mamma Jenny läste om den för mig i sanningsvittnet V F. En dag lessnade hon och sa: "Men läs själv". Och då gjorde jag det. I skolan förbättrade jag endast mina färdigheter i att busa.
SvaraRaderaMellan vedhuset t v och bagarstugan t h fanns ett smalt rum i vilket bl a en del hockeyutrustning förvarades. I rummet fanns en lår som det låg gamla böcker med svarta pärmar, postillor och sånt, i. Säkert inget värdefullt i sig, men det skulle kanske ha funnits intressanta anteckningar i dem? Men det får vi väl aldrig veta.
Anders: Minns inte rummet med hockeygrejer och böcker. Däremot dasset som nu är rivet. Kanske någon tagit hand om de gamla postillorna, farfar var religiös person som höll söndagsböner vad jag förstår.
SvaraRaderaVisst vet jag att du kunde läsa innan du började skolan. Du var ju nästan lika begåvad som jag. He-he!
Ett problem med att vara tidigt utvecklad ("underbarn") är att man inte lär sig att man måste plugga i skolan. Jag gick ju i en B2-skola vilket gjorde att jag hade 3 års undervisning gratis redan i ettan. Jag slapp att gå 2:an. Men detta straffade sig senare, jag fick gå om 2:an i realskolan eftersom jag hamnat i en klass som jag otrivdes i. Men det löste sig så småningom. Sedan fick jag gå om 1:an i handelsgymnasiet eftersom jag mest studerade biologi det året. Hon var från Kainulasjärvi. Men sedan gick det bra där också. Alla förtjänar en andra chans, det var kanske dit jag ville komma.
SvaraRaderaSå många nyheter du kommer med. Att du både fick hoppa över och sitta kvar har undgått mig. Även hon från Kainulasjärvi har jag missat och det måste väl ändå vara när du var i Luleå. Får skylla på att jag var nybliven tvåbarnsmor och hade svårt att hålla koll på bröder.
SvaraRaderaOch snart är det fotboll och jag har låst in mig med en ljudbok. Heja Sverige!
Första gången du och Nisse skulle ta en promenad efter Peters födelse (han var ju så snäll)och jag skulle vara barnvakt hände detta: Ni hade bara hunnit utom hörhåll så började pojkrackarn att spy som en räv. En av mitt livs värsta upplevelser. Senare var jag och hon från K barnvakter åt Peter tillsammans nån gång. Inte undra på att Peter blev som han blev.
SvaraRaderaAllt detta hände på Krongårdsringen innan Lasse var född. Så honom tar jag inget ansvar för.
Minns ingenting av det du berättar. Varken kräkningar eller tjejer. Ni måste ha städat upp väldigt fint efter det lilla barnets uppkastningar. Om det var en av ditt livs värsta upplevelse då har du lika dåligt minne som jag.
SvaraRadera