Slutet gott!

Gott Nytt År!

Den allra sista skålen med chips, chokladaskarna och kakorna är framtagna  för att i morgon ersättas med nötter, salladsblad och brysselkål, ty ett nytt år randas och då ska det felaktiga, onyttiga och fettbildande ersättas med det sunda, nyttiga och rätta. Så har vi sagt varenda nyårsafton och så säger vi även i år, samtidigt som vi vet att nyårslöften är till för att svikas.

Gott slut!

Små flickor vet bäst

Barnbarnet, 8 snart 9 år, gick på hockey med far och farbror i mellandagarna. När hon kom hem var hon djupt upprörd över de vuxna i hennes sällskap som skrek och använde mycket fula ord. Far och farbror försökte säga att de bara sagt "attans" eller "kattsingen också", men de vann ingen tilltro för sina bleka försök till ursäkter. Alla trodde på den lilla flickan som med patos och engagemang framförde sin kritik.



Dessutom tyckte hon att den dumme spelare som i full fart skickade en annan spelare in i sargen var en riktig knäppskalle. "Vad han var elak, förstod han inte att det gjorde ont, och varför sa inte domaren att han inte fick göra så där", var hennes upprörda kommentar.

Alltså! Flickor i 8-9-årsåldern kräver att folk ska vårda sitt språk och inte göra varandra illa. Något för oss andra att ta efter, när vi nu ska ge nya löften inför det kommande året.

Ha det gott!

Julen är här

En gran för de trångbodda.

Ännu en julgran för de som inte har plats.

Lyssna på "O Helga Natt" med Jussi Björling. Det är den enda julsång man behöver.

Uppklädd för julaftonsfirande.

GOD JUL!

Så dumt

En liten artikel i NSD berättar om en afgansk kvinna som dömts till fängelse efter att ha blivit våldtagen av sin kusins man. I stället för att få stöd och hjälp efter våldtäkten dömdes hon till två års fängelse för "PÅTVINGAT HOR." I fängelset födde hon ett barn och blev sedan benådad, men har ännu inte släppts ur fångenskapen.

Konstigt är också förslaget från Landstinget i Västerbotten om att dra in ambulansen i min gamla hemkommun Malå. Det ska sparas pengar och då har något geni kommit på att ambulanser på två orter i VB:s inland är onödiga. Istället ska man utbilda kompetenta personer på orten som kan identifiera hjärtinfarkten, eller vad det nu kan vara. Det betyder i klarspråk att den sjuke kan få veta vad han/hon dör av innan ambulansen, som är stationerad 10 mil från orten, hinner komma fram.

Så blev det återigen fredag. Lev och må!

Aldrig fick jag bli Lucia

Det är en osann rubrik här ovan, eftersom jag inte kommer ihåg om vi hade någon Lucia i skolan. Jag minns att vid våra julfester var jag den som läste "Tomten" av Viktor Rydberg. Jag minns också att min kusin och jag sjöng "Nu tändas tusen juleljus" och började med var sin vers. Pinsamt, mycket pinsamt, men vi gick i mål samtidigt.

På mitt första jobb, var vi fyra tjejer som lussade för cheferna. Ingen ville vara Lucia, men söta fröken S, som till slut tog på sig uppdraget, var lite bekymrad eftersom hon hade pojkvän och inte var oskuld. Detta hände sig nämligen på den tiden då det ordet fanns och Lucia skulle vara blond och oskuldsfull.

Från den Luciamorgonen finns bilder och man ser ett 20-tal allvarliga herrar stirra på de skönsjungande vitklädda skönheterna vid det mäktiga gruvbolaget. Jag vågar inte scanna in bilden, någon mer än jag själv kan ju fortfarande leva och inte vilja vara med på bild.

Mitt barnbarn lussade på Kanarieöarna för två år sedan. Min svärmor blev Lucia vid 89 års ålder, så det är aldrig för sent.

Hej!

Tiggeri

Det är lugnt på stan, den tredje söndagen i advent. Men på Storgatan sitter en man på huk, med händerna framsträckta och tigger.

Vi är ovana att se tiggare. Ska man ha dåligt samvete för att man inte ger någonting, eller är det överhuvudtaget vettigt att ge pengar till en person från annat land som kommer till oss för att tigga?  Det måste ha kostat en del att ta sig hit till oss, så bara resan måste bli en förlust. Så varför inte använda respengarna därhemma istället?  Eller ursäktar man sig själv med den tanken, bara för att man känner sig obekväm inför företeelsen?

Livet är fullt av svåra frågeställningar och själv har jag inga svar. Men jag vill gärna höra vad du, kloka människa, tycker.

Trevlig vecka

Krisen och luddet

I den stora världen är det kris. Europa exploderar skriker en tidningsrubrik. Den fantastiska euron som skulle ena hela Europa, har bara splittrat och nu rasar börsen igen. Det är bara att tacka alla kloka svenskar som röstade nej till valutan, vi andra får skämmas. Jag tror att jag röstade blankt.



I den lilla världen händer inte mycket. Jag har för första gången använt hyreshusets tvättstuga och upptäckt LUDDET. Det där som får folk att bli så ilskna att de skriver elaka lappar i tvättstuga och trappuppgångar. Luddet är lurvigt, grått och förekommer rikligt i torktumlare och här gäller det att inte fuska med städningen, ty då blir man inte populär.

Nu till trevligare ämnen. Nyss vann Bergman skidskyttet och i kväll ska vi på fest och äta en jultallrik. Eller snarare det som finns på tallriken. Dessutom är det fredag. Kan det bli bättre?

Ha en bra helg, alla!

Lite hyfs, gamlingar!

Vi som är över 60 år tillhör den oartiga generationen. Det står i Dagens Nyheter och därför är det sant. Hanna, som skrivit artikeln, har dålig erfarenhet av seniorer, som bär sig åt som vildar. Vid ett tillfälle, när hon satt med ett gäng kompisar i en biosalong, fick en lång kille i sällskapet en käpp i ryggen av en liten tant, som krävde att han skulle flytta på sig för att han skymde sikten.

Kvinnan som skrivit artikeln har även tröstat en skräckslagen hipster (vad är det?) som blivit utskälld i rulltrappan av en sextioplussare som hojtat "stå till höger bonntölp."

Gamlingar som fortfarande finns i yrkeslivet presenterar sig inte när de möter nya personer, går inte på "after work" utan stressar bara för att hinna hem till Skavlan.

Så slutsatsen måste bli att vi dinosaurier måste skärpa oss och försöka bli goda föredömen. Hur det ska gå till vet jag inte, men nästa gång vi går på bio, kan vi åtminstone lämna käppen hemma.

Ha en bra dag!





Det stormar

Snöstorm 26 november 2010. Bilden från torget i Bureå.

Det stormar även runt den nye ledaren för socialdemokraterna, även om den kanske bedarrat något och dagens orkanvindar mest blåser runt den otrogne monarken.

I mina gamla kretsar är det nästan alltid någon som säger: "Men vad tycker du om Juholt?" Så här ungefär lät det vid ett bord, där sex personer satt och pratade högljutt och i mun på varandra om sosseledaren. De värsta svordomarna är bortplockade.

"Alltså, han har inte gjort nå´t fel. Han är inte åtalad och det är ett drev mot honom från andra inom partiet som är avundsjuka och vill djävlas."

"Men för h-e, det räcker med att ha gått folkskola för att begripa att man inte ska låta staten betala sambons hyra. Han kan aldrig bli ett hot mot Reinfeldt."

Vi är djupt oeniga men har fruktansvärt roligt vid bordet, där vi försöker drämma till varann med de bästa argumenten.





Men i bloggen får jag sista ordet och jag vill lite försiktigt påstå att valberedningen inte hade sin bästa dag när de valde Juholt. Socialdemokratin behöver en karismatisk och stark ledare och  det är väl underligt  om det inte inom ett så stort parti, kan finnas någon med dessa egenskaper.

Ha det!

Vinterbilder

December 2008

December 2009

December 2010

December 2011

Trevlig 2:a advent!

Sömnlösa nätter

Svikare!

Här sitter jag framför datorn denna mulna fredagsmorgon i december. Jag har djupa påsar under ögonen efter en nästan sömnlös natt. Problem med sömnlöshet delar jag med  hela min kvinnliga bekantskapskrets och för samtliga har det ökat med stigande ålder.

Man ligger på rygg, man ligger på ena sidan, man ligger på andra sidan, allt är obekvämt, tankarna snurrar, man stiger upp, man dricker te, man beskådar utsikten, man kliver ner i sängen igen, men kan fortfarande inte sova. Man puttar, man bankar, man slår på personen vid sin sida som sover djupt och hörbart.

Men nu är det slutklagat!



Det blev oavgjort mellan Skellefteå och Luleå i gårdagens hockeymatch. Men Luleå fick extrapoängen och det tackar vi särskilt för. Vi vet att våra generösa systrar och bröder söderut med största glädje unnar oss detta eftersom vi behövde poängen bättre.

Tack för idag och Trevlig helg!

Vårt liv är en rosa mardröm

Som mycket små barn delas vi in i färg. Blåklädda små gossar leker med bilar och är busiga och rosaklädda små flickor leker med dockor och är gulliga. Om man är en liten flicka, som tycker om att leka med bilar, kallas man pojkflicka och det är lite käckt, men om en liten pojke tycker om rosa och vill leka med dockor är det inte lika kaxigt. Tvärtom blir pappa bekymrad och undrar om det är något fel på lille Pelle.



Det fortsätter även i vuxenlivet som synes av bilderna ovan. De är tagna på Media Markt och visar en liten del av en lång hylla med rakdon av olika slag. Killarnas rakapparater är svarta med silverdekorationer och en vit bakgrund. Tjejernas rakdon är vita med pastellfärgade dekorationer och har en rosa bakgrund.

Vid senaste "begravningsmässan" (låter inte så muntert) visades rosa likkistor. Så kvinnor i alla åldrar, vårt liv är en rosa dröm eller möjligen mardröm.

Godnatt!

Bland hattar och mössor

Reklamkepsen. Alltid lika populär bland äldre män.

Det är inte bara det att vintern är lång och kall och att man riskerar att bryta armar och ben i ishalkan. Man måste också bära mössa för att inte frysa öronen av sig.

Själv har jag provat vartenda exemplar som finns på ett närliggande varuhus, men mitt huvud är för stort och för brett  för att passa till dagens huvudbonader.



Pappa Sven bar ingen missklädsam mössa. Han fegade inte för kylan, utan tog sin hatt, sin kostym och slips och åkte ut på sparken för att dela ut ransoneringskort till byborna. Det här var på 40-talet.



Så här skulle herrarnas och damernas mössor se ut på 50-talet. Bilden är från  Wiskadahls katalog 1952.

Snyggt? Nja, men herrarnas fårskinnsskapelser såg rätt varma ut.

Så kom 60-talet och de hemvirkade hattarnas tid. Jag var elegant i en mossgrön egenhändigt tillverkad hög skapelse som jag var ganska stolt över då. När jag idag ser ett fotografi av mig själv och hatten så liknar den mest Petsons huvudbonad. Petson, han med katten Findus.

Nu ser jag fram emot en mild vinter, där jag liksom pappa Sven slipper ta på mig en missklädsam mössa.

Ha det!

Det stora utflyktsmålet

I dag skiner solen, det är fem plusgrader, gräsmattorna är gröna och tomten kommer om exakt en månad. Just denna dag åker den gamle mannen och jag till det stora möbelvaruhuset i Haparanda. För mig är resan och vandringen runt varuhuset och fikat  för fem kronor en trevlig upplevelse. Min son däremot kallar underligt nog en IKEA-dag för Dante´s inferno.

Min gamle man är unik. Han bör behandlas med aktning. Han är en av få karlar som verkligen gillar att strosa runt på IKEA. Med kännarmin skådar han kökshandduken "Tekla" och vägghyllan "Lack" och endast hustruns sura kommentarer, om var det och det ska få plats, hindrar hans köpglädje. Hela vår IKEA-vandring kostar 112 kronor och det blev hela bussresans billigaste IKEA-påse.

Lunch på Seskarö och sen hem igen och utanför bussfönstret var det så mörkt att vi applåderade chauffören för hans skicklighet att hitta tillbaka hem till Loet.

Hej!

Usla affärer

Inte bara mina, utan många svenskars sämsta affär är nog köpet av teleaktien. För 8.500 kronor fick man köpa 100 st av folkaktien som Rosengren, med fagert tal, sålde till en miljon köpare för elva år sedan. En aktie som bara skulle stiga i värde och vem vill missa en sådan chans. Inte jag och inte du! Långsiktigt är aktier en strålande affär, lita bara på experterna.

Elva långsiktiga år har gått. Jag har löst ut mina teleaktier. Av insatsen på 8.500 kronor blev det ca 5000 kronor att sätta på kontot. Man må svära ack och ve över Rosengren, men mest av allt över sig själv. Varför tror man på politiker?



En annan misslyckad affär var inköpet av en Volvo Duett 1963 som kostade oss vår samlade förmögenhet och lite till, samt en insatslägenhet som köptes samma år som bilen och som senare såldes med en smärre förlust. 1963 var inte vårt bästa år ekonomiskt sett.
 
Sammantaget är mina dåliga affärer försumbara. Det allra mesta finns på pluskontot och nu menar jag inte pengar, utan allt annat värdefullt som gör det trevligt att bara finnas till.


Godnatt!

Romantik i gröngräset

Det finns en del teveprogram som man av någon anledning småskäms för att man tittar på. I mitt fall är det "Bonde söker fru" och "Desperate housewives." Men det senare programmet är amerikanskt och program från det stora landet i väster får vara fåniga.

I "Bonde söker fru" kunde man i onsdags titta på romantiska möten i gröngräset. Man håller varandras händer, man hånglar lite, bara lite, och man talar kärlek. Dessa scener känns pinsamt oäkta, då man vet att vid varje romantiskt möte finns en kameraman, en ljudtekniker och kanske rentav en regissör med ett manus som ska se till att turturduvorna säger rätt saker.

"Tycker du om mig?"

"Jo, jag tycker om dig, det pirrar lite."

Det är modiga människor som ställer upp i den här typen av program, där man låter svenska folket se ens pinsamma försök till romantisk konversation på bästa sändningstid. Man kan bara önska de medverkande "Lycka till" i deras försök att hitta en partner. I något fall lär det, trots teveteamets närvaro, ha blivit äkta kärlek.

Ha det!

Dagarna och bilderna

Så förflöt dagarna:

Söndag:

Lars borrade hål i taket.

Måndag:

Nils placerade en lampa i det borrade hålet i taket.

Tisdag:

Med Anta S på stan. Vi fotograferade gatumiljöer och lyftkranar i skymningen.

Onsdag:

Med grannfrun på stan. Vi fikade och tittade på märklig konst på Kulturens Hus.

Torsdag:

Dessa bilder, tagna med min enkla digitalkamera, kan inte ge rättvisa åt hur andlöst vackert det var i Norra hamn denna torsdagskväll, när stan speglade sig i vattnet. (Dubbelklicka för större bild).

Trevlig helg!

En gång för länge sedan

Än en gång skriver jag om Kuriren. Jag köpte ett häfte på Återvinningen som hette Norrbottens-Kuriren - ur gamla årgångar 1861 - 1910.

1869 skriver man så här vackert och poetiskt till sina läsare.

Året 1868 har redan hvilat sju dagar i sin graf, innan vi fått tillfälle att uttala den öfliga önskningsformeln! Lycka till ett Godt Nytt År!

- - - - - -

Inga farsoter hafva fört sina lievagnar öfver Norden, om ock dödens lie, någon gång svängd af venster hand, ej varit overksam. Välsignelse således öfver det år som flyktat. Må det efterträdas af många lika fridfulla syskon.

Kuriren berättar dessutom att tidningen Fäderneslandets ansvarige blifvit ådömd tvåårigt fästningsarbete och häktats. Han fälldes för lasteligt tal om Konungens person.

Så var det då! Lasteligt tal om kungens person gav två års fängelse 1869. Idag när konungen ägnar sig åt lusteliga laster, får han tio sidor i kvällstidningarna.

1800-talet känns väldigt långt borta, men jag har en gång suttit i knä på min farmor, som 1869 var 5 år, så jag har nästan varit med.

Godmorgon!

Kurirensvenska

"Det var det här året jag switchade min livsstil och downsizade mitt boende."

I ovanstående mening använder jag mig av Kurirensvenska, en sidolinje av svenska språket, som oftast används i heminredningsreportage i en lokal tidning. Jag vill ju så gärna visa att jag hänger med när språket förändras. Nej, ingen gammal stapplig svenska här inte!

Kvällstidningar lyckas inte alltid. Den här rubriken fanns i Aftonbladet för en tid sedan:

"Vi prioriterar barnfattigdom framför skattesänkningar."

Om man istället haft rubriken "Vi prioriterar kampen mot barnfattigdom framför skattesänkningar", hade det hela blivit begripligare. Eller kanske ännu hellre skrivit om barn i fattiga familjer. Själva ordet barnfattigdom är nykonstruerat och kan lika gärna betyda att man inte har det antal barn man önskar.

Nej, jag har ingen rätt att vara språkpolis. Jag är usel på kommatering och har halvdålig kunskap i språklärans labyrinter. Men ibland har man ett behov av att komma med pekpinnar och leka besserwisser, men nu, mina vänner, har jag lekt färdigt.

Trevlig vecka.

PS. Nu ska jag till Återvinningen och fynda tomtar. Där finns sedan länge en skylt med texten "Allt som är i skylten är inte till salu." Hur nu det ska tolkas. DS.

Tycke och smak

"Femtiotalsjakten" skrev om det hemskaste hon hade köpt till sitt hem och där fanns bl a morotskannan med kanin. Den finns även hos mig och jag har aldrig sett den som ful utan tvärtom lite småsöt.



Tycke och smak ska man inte diskutera. Men den här tavlan är det fulaste ting som finns hemma hos oss. Mannen vann tavlan i konstlotteriet och jag ber konstnären så hemskt mycket om ursäkt, men den är svår att älska.

Som god tvåa av hemmets mindre vackra prylar kommer den här vasen. Den har jag själv köpt i en stund av dårskap, bara för att det var en Rörstrand. Den är hög, passar ingenstans och blir inte vacker ens med en ros.



Varför denna bild?  Jo, den föreställer händerna på äkta hälften som står utanför Kvantum och lastar in matkassar i bilen och bilden är tagen 11-11-11 kl 11.11.

Ha en trevlig helg!