Mästarnas Mästare

Må bäste man vinna,

och det är aldrig en kvinna.

-

Hon var bäst i de flesta tävlingarna. Hon klättrade snabbast, hon var vigast, hon var genomgående bäst, men hennes puls gick inte ner snabbt nog. Därför blev Louise Karlsson inte Mästarnas Mästare.

-

En ex-boxare och en ex-brottare gick till final, trots att de var sämre än Louise i tävlingarna, men de fick ner sin puls på snabbare tid.

-

Alltså är Mästarnas Mästare en pulstävling.

-

Jag förstår inte varför jag blir så ilsken och engagerad i ett TV-program, som dessutom är en lek. Men även lekar ska vara rättvisa. Det tycker barnen, och det tycker jag.

-

Nu ska vi åka till Coop på Örnäset och köpa billigt godis till alla eventuella påskhäxor som kommer på besök. Kommer det ingen, får väl hushäxan själv uppoffra sig och äta upp slisket.

-

Glad onsdag!

Goda råd till söner och andra

Den som får ont i en tand

glömmer i samma sekund

konung och fädernesland

frihet och folk och förbund.

Stordåd och föregångsmän

världsalltets gång eller brand

angår tyvärr inte alls

den som får ont i en tand.

-

Dikten skriven av Alf Henriksson

-

Vid mitt årliga besök hos tandläkaren, påstod denne att en av mina tänder har en lagning som är så djup och så nära nerven, att den inom en snar framtid kommer att börja värka och måste rotfyllas. Efter detta besked känner jag ofta ilningar i just den tanden och fruktar framtida smärta och kostnad.

-

När mina söner i framtiden kommer och frågar mig:

"Moder, med all din klokhet och levnadsvisdom, (så hoppas jag att de säger), vilka råd har du att ge oss på vår fortsatta vandring genom livet."

-

Utan att behöva tänka efter, svarar jag:

"Söner, se till att ni går till tandläkaren varje år. Ta väl hand om era tänder så att ni på er ålders höst, med ett brett leende och utan smärta, kan se tillbaka på ert händelserika liv."

-

Är det bara inbillning, eller hörde jag er redan ringa och beställa tid?

-

Det var veckans goda råd.

-

Tack för mig.

Jag tänder ett ljus

Ett 100 år gammalt foto.

-

För 100 år sedan hände detta enligt boken "Vårt dramatiska sekel."

-

Den allra första svenska långfilmen, "Värmlänningarna", hade premiär.

-

Den sista dödsdomen verkställdes i Sverige. Johan Ander avrättades med giljotin.

-

Riksdagen stiftar en lag om förbud mot att informera om kondomer.

-

I dag för exakt 100 år sedan, den 29 mars 1910, föddes ett gossebarn, som kom att påverka mitt liv. Han växte upp till en god kristen och ärlig människa med omtanke om sina närmaste. Han var en intelligent och driftig man, mycket intresserad av samhällsfrågor, engagerad i politik och föreningsliv och med en stark önskan att förändra och förbättra för de som hade det sämst. Han var opraktisk som få, och han förenade ett gott hjärta med ett häftigt humör.

-

Han blev min far och i kväll tänder jag ett ljus för honom, för att minnas att det är 100 år sedan han föddes och att det är tack vare honom och min mor som jag finns till på denna trevliga plats, som kallas jorden.

-

Så blev det skrivet idag!

-

God påskvecka!

Kaos

Konstnärlig installation?

-

Söndag!

Snökaos ute!

Sladdkaos inne!

-

Kirchsteiger, var är du?

-

Hej!

Veckans kultur

Norrbottensteatern har funnits i drygt 40 år och från dess start och hela 70-talet, spelades pjäser som speglade det rödaste av det röda Norrbotten. Det var samhällstillvänt och humorbefriat.

-

I dag spelar Norrbottensteatern oftast ganska lättsamma och publikvänliga pjäser. Allt för att locka en större publik. Och bland publiken i går fanns bloggaren med manligt sällskap, för att se en teaterpjäs med titeln "Gråt inga tårar." Föreställningen är en dansbandsmusikal, där man ställer gråtmilda dansbandstexter mot människors problemfyllda verklighet.

-

Pjäsen var ganska bra. Den var varken det bästa eller sämsta vi sett, utan en typisk medelprodukt, och just denna produkt var årets kulturhändelse i den här familjen.

-

Ha det bra och njut av helgen!

Jag är avundsjuk

I dag är jag avundsjuk på karlarna, därför att:
-
1. Deras kläder är lediga och ger möjlighet för männen att växa på bredden, utan att det gör någonting.
-
2. De kan gå på fest i 20 år gamla kostymer, som fortfarande ser moderna ut.
-
3. De får ha stora fötter och vara fina i fotriktiga skor.
-
4. De får se ut som Gud har skapat dem.
-
Min avundsjuka är som störst när jag inser att jag måste köpa något nytt. Jag står i provhytten med min felskapade kropp och svettas över det insydda och trånga som är till för någon annan.
-
Det borde finns ett Dresskvinns. En affär med lediga kläder i alla storlekar och till hyfsade priser.
-
För övrigt är det gott att vara fruntimmer, så de så.
-
Hej och Hå!

Min musik

Min absoluta favoritartist är Peter Mattei. Inte bara för att han är född i Norrbotten utan för att han en utmärkt sångare. När han sjöng "Stardust" vid invigningen av Kulturens Hus krullade sig håret på mina armar.

-

Jussi Björlings och Elvis Presleys röster har också det där alldeles speciella som griper tag i hjärteroten och sänder välmåendesignaler till hela kroppen.

-

Även Michael Buble är en fantastisk sångare. Hans honungslena röst med inslag av smör är i Sinatraklass.

-

Ett axplock bland favoritlåtar ger följande resultat:

-

Många låtar med Beatles, men speciellt "Imagine."

Abbas "The day before you came."

Barbara Straisand med "Mother."

Bon Jovi med "Bed of roses".

Coldplay med "Fix you." Första gången jag hörde den, var när barnbarnet dansade till den melodin på ett kallt utetorg under Kulturnatten.

-

Jag gillar det smöriga, melodiösa, vemodiga som kan finnas i både klassisk musik och dansband. Däremot klarar jag inte av atonal musik, tyska lieder och broderijazz.

-

Kommentera gärna, vare sig du tycker att jag har god eller rent förfärlig musiksmak. Bloggare gillar kommentarer och dessa är ofta roligare än bloggaren själv.

-

Hej då!

Nytt från Bryssel

Dekorativ EU-medborgare

-

Det här skrev jag för 13 år sedan till min bror i ett försök att vara rolig. Brodern, som då fyllde 50 år, är en skäggig man och en stark motståndare till Sveriges medlemskap i EU och den makt EU har över medlemsstaterna.

-

Nytt från Bryssel.

Från Bryssel meddelas att Europakommissionen i dag tagit ett beslut som får betydelse för de män i EU-länderna som låtit skägget växa fritt. En kvinnlig arbetsgrupp inom kommissionen har tagit fram ett förslag, som i sin helhet godkändes. Förslaget innebär en behövlig uppfräschning av Europas manliga befolkning.

-

Ett EU-skägg får aldrig vara längre än 5 cm och bör ha en densitet av 200 strån per kvadratcentimeter. Det ska kammas med bestämda tag och fluffigt dekorera EU-medborgaren. För att den nya lagen skall efterföljas avser EU att utbilda ett stort antal dignitärer som med linjal och sax ska se till att reglerna efterlevs.

-

Jultomten lämnas utanför EU:s regelverk tills vidare, men bör i framtiden kallas Euro-Claus.

-

Gudstjänsterna i resp. EU-land bör avslutas med ett unisont Hallel-EU-ja. Denna gemensamma europeiska slutkläm bör ena olika religioner inom EU och överbrygga religiösa konflikter.

-

Även påven har mumlat någonting i skägget, som man tror vara ett ja till förslaget.

-

Det var allt för i dag från EU. Nästa vecka kommer nya direktiv.

-

Slutsvamlat från mig. Hej!

Gott från köket

Det här är framsidan på Husmoderns Köksalmanack från 1938. Trots sin ålder har den inga skavanker, precis som allt annat som kommer från 1938. Hmm! De allra flesta recepten innehåller svensk husmanskost. Många av maträtterna skulle knappast göra succé idag. Vad sägs om "Havresoppa med gräddskum", "Stänkvälling", "Makaronvälling" eller "Flottbröd."

-

Den sist nämnda maträtten tillagas som följer:

-

Hårt spisbröd läggs i kastrull. Kallt fett fläskspad hälles över och brödet får sakta koka tills det blir mjukt. Ätes med mesostsås.

-

Vattnas det i munnen? Den rätten liknar vår "Blöta", som vi åt som barn och som mannen och jag fortfarande äter någon enstaka gång och som vi tycker smakar bra. Det hårda brödet är utbytt mot tunnbröd, som kokas i buljong eller skinkspad, och i stället för mesostsås äter vi kalvsylta.

-

Av att skriva detta har jag blivit hungrig. Dags för mellanmål på kaffe och kaka och sen en promenad i den blåsiga staden.

-

Salut!

Ljudförsök

Förra veckan skrev jag om offentliga personer som jag hade svårt för. I dag, denna soliga söndag, ska jag skriva om favoriterna.
-
På 70-talet fanns en dekal där det stod "Stoppa plågsamma ljudförsök, stoppa Radio Norrbotten." Då fanns det fog för dekalen. Lokalradion jobbade hårt för att uppfostra sin lyssnarskara till de rätta åsikterna och många gick över till det mer musikvänliga P3. Idag är lokalradion underhållande och informativ, precis som den ska vara och Lena Callne och hennes medhjälpare är värda beröm.
-
Lotta Bromé är en given favorit i radions P4. Hon är humoristisk, talar lugnt och med en behaglig röst.
-
I TV:s "På spåret" är Fredrik Lindström guld värd. Han ser ut som en liten farbror och han har en härlig humor. Så har vi "Pops", den stillsamme, som är värd för "Vinterstudion". Han är naturlig och chosefri och en riktig svärmorsdröm.
-
Man ska inte skriva så långa inslag i en blogg, har någon sagt, så därför blir det favoritmusik och artister en annan gång.
-
I kväll ska jag spela Bingo-Lotto.
-
Farväl!

Viola

I går åkte vi till Bureå för att hälsa på lilla mamma och svärmor. Hon var vaken och pigg och blev glad över besöket. "Lever din mamma än", är det första hon säger till sin son. Jo, du mamma, du lever och har bara två år kvar till dess du fyller 100 år. Under din tid på jorden har vi haft två världskrig, du har flyttat från en kontínent till en annan, under tid när man inte kunde hålla kontakt med varandra på det sätt vi gör idag. Du har varit och är, en älskad och omtyckt person och när man levat så länge, får man glömma en och annan bagatell.
-
Vi åt pizza tillsammans med svägerska i Bureå och kaffe med macka hos bror och svägerska i Skellefteå. Människorna i den staden sjuder av stolthet över sitt hockeylag som kämpar om SM-guldet.
-
Jag tycker att vi i norr, ska lämna avundsjukan och hålla på grannarna i Västerbotten och önska dem lycka till. Vi som bor norr om Umeå måste stötta varandra och det är bättre att SM-guldet går till Skellefteå än att det hamnar i Jönköping.
-
Så sade hon denna lördag i månaden mars.
-
Njut!

Enbart ett test.

Tyckande

Vad är det som gör att man inte tycker om vissa offentliga personer som syns i TV eller hörs i radio. Fast de inget ont gjort och är mycket omtyckta av någon annan.
-
Samma sak när det gäller musik. En del är bra, mycket är likgiltigt och så finns de där låtarna som bara irriterar. I förrgår spelades "Stockholm, Stockholm, stad i världen, Stockholm, Stockholm, världens stad." Stockholm är en vacker stad och borde sluppit Pugh Rogefeldts tjatiga version. Jag byter också kanal när radion spelar "You´r beautiful", Don´t worry, be happy" eller "Sarah" med Mauro Scocco.
-
Annica Lantz radioprogram undviker jag alltid. Täppas Fogelberg i "Ring P1 är ett annat irritationsmoment. Eric Gadds falsett och Uno Svenningssons sångröst kommer också högt på nej-nej-listan.
-
Nu har jag varit negativ mot personer och melodier. Det är inte snällt, så nästa vecka bloggar jag om mina favoriter.
-
Tack för ordet!

Klangfulla organ

I tidningen "Idun" från 1924 har professor Wieth-Knudsen berättat om sin bok "Feminism." Tidningen beskriver författaren på följande sätt.

-

"Den 46-årige vetenskapsmannens blonda och friska utseende med de strålande blå ögonen och hans klangfulla organ är så intagande att en romantisk försteälskare skulle avundas honom detta."

-

Den danske mannen är våldsamt upprörd över feminismen. Han tror att äktenskapen kommer att upplösas när lagarna ger kvinnor rättigheter. "Ty", som han säger, "det är med familjen som med ett fartyg. Det får icke härska många meningar, utan endast en - kaptenens."

-

"Jag vet", fortsätter han, "att föreningen med en man är varje kvinnas bästa chance. Däremot kan unga kvinnor få ha ett förnuftigt yrkesarbete under en övergångstid till äktenskapet."

-

Så talade en man med klangfulla organ.

-

Ha det!

Saker och ting

Den här bokhyllan köpte vi till vår första egenmöblerade lägenhet. Hyllan kostade 845 kronor år 1961, och de lite slarvigt placerade sakerna innehåller allt vad vi två nygifta ägde av prylar och böcker.

-

De två vaserna och en del av böckerna finns kvar i dag. Bokhyllan däremot har gått till skroten.

-

49 år senare, med framtiden bakom oss och tusentals prylar rikare har vi kommit till den punkt i livet då vi borde återgå till 1961 års prylantal. Vi kommer att i en ganska snar framtid få minska på livsutrymmet och varför inte börja rensandet redan nu.

-

Min goda vän och jag är båda samlare och det har blivit många loppisrundor genom åren. Att finna just den efterlängtade prylen till sin samling är en kick, och att nu i stället minska ägandet är mycket sorgligare.

-

En bekant till mig som flyttat från ett hus till en tvåa påstår att det är en lättnad att bli av med en mängd onödiga ägodelar. Jag får väl försöka tro på henne.

-

Hej!

Gamle farfar

En gång för ganska länge sedan, skrev jag om min farmor, som förlorade fem av sina tolv barn. Jag skrev aldrig om farfar. Han var far till dessa fem små pojkar som dog före två års ålder. Jag tänker ibland på hur farmor måste ha sörjt, men det gjorde givetvis farfar också. Tidigare generationers fäder, sågs mest som familjeförsörjare och uppfostrare. Inget känslopjunk här, man var ju karl. Känsloutbrott och tårar var kvinnors område. När lille Oskar hade varit olydig sa mamma: "Vänta bara tills pappa kommer hem, då blir det smisk."

-

Kvinnornas inträde i arbetslivet och pappaledigheter är säkert orsak till att dagens fäder har lika god kontakt med sina barn som mammorna har. En mycket bra utveckling.

-

Några ord om farfar. Jag minns honom som väldigt gammal. Han hade långt vitt skägg och såg ut som jultomten. Han dog 80 år gammal på själva julafton.

-

Han var religiös, helnykterist och frisinnad. En allvarlig man, som ledde bönen och läste högt ur postillan på söndagar. Som pensionär byggde han kolmilor, fiskade och högg ved.

-

Ja, gamle farfar, mer än så här blev det inte. Jag önskar att jag visste mer, men jag har glömt att fråga de som kände dig, och de finns inte längre.

-

Slut!

-

Ha en underbar vecka!

Kvinna utan spänst

När jag gick i skolan var gymnastik mitt hatämne. Jag var stel och klumpig och kände mig förfärligt misslyckad som gymnast. Vi hade ingen gymnastiklokal utan fick flytta våra skolbänkar, för att få plats i klassrummet med våra övningar.
-
Vi gick balansgång och vi hoppade bock. Det senare innebar att en stackars kille fick ställa sig med böjd rygg och resten av eleverna skulle hoppa över honom. Klumpedunsarna fastnade på den arme gossens rygg och fick plockas därifrån. Jag tänker på skolgymnastiken, när jag går på kyrkogården och ser hans gravsten. Nej, det var inte våra övningar som tog hans liv. Han dog långt senare.
-
Som vuxen har jag gått på gympa-pass och tyckt att det varit kul och som pensionär har jag provat qigong.
-
Numera är promenaden min enda motionsform och jag känner mig mindre klumpig i dag, än när jag som 13-åring hoppade bock i X-lidens folkskola.
-
Godafton!

Det felfria landet

Riksdagen har beslutat att Turkiet för 95 år sedan begick folkmord. Ämnet är för stort och ogripbart för en bloggerska med ytliga kunskaper, men borde inte Turkiet själv få göra upp med sin egen historia. Vi svenskar, som bor på skenhelighetens stamort på jorden och gärna påtalar andras brister, borde nog syna oss själva i sömmarna.

-

Under andra världskriget lät vi tysktågen med militärer och ammunition åka genom Sverige till Norge. Under samma tid exporterade vi 10.000-tals Boforskanoner till krigsförande länder och de användes knappast som trädgårdsprydnader.

-

Kanske borde någon av våra valda representanter åka ut i världens krigshärjade länder och be om ursäkt för vår vapenexport i stället för att moralisera över andra folk.

-

Det var dagens allvar. Nu kommer dagens förutsägelser.

-

Fel lag kommer till slutspel i hockey och fel låt vinner schlagerfinalen. Gunnel har siat och hon kan ha rätt.

-

Trevlig helg!

Karriärkille

Pojkarnas äventyrsbok från 1948, handlar om Olle som vikarierar för sin far, när denne blir sjuk. Pappan är lantbrevbärare i den kalla och hårda ödemarken. Sonen, som kallas Post-Olle, blir jagad av vargar, lurad av bovar och räddad av samer. Så här slutar boken:

-

"Det är inte dumt att bli postbusschaufför", sa fadern, "men du måste ha körkort och det kan du inte få än."

Olle sov redan, ty han var mycket trött. Men med tanke på hans energi och framåtanda är det troligt, att han slutar som busschaufför i Kungliga Postverket.

-

Så slutar sagan. Hur mycket energi och framåtanda man än har, så kan man inte längre göra karriär som postbusschaufför eller postkassör. De ärevördiga Kungliga Postverket, som tappade Kunglig och blev Postverket, senare Posten, har hamnat i fritt fall under de senaste 25 åren. Ska man göra karriär i Posten får man se till att bli en slimmad, marknadsanpassad och försäljningsinriktad person. Nu räcker det inte längre med körkort.

-

Nedtecknat av en gammal postfröken.

-

Lev väl!

Bekantskap önskas

Kontaktspalten.

Nog är jag ganska vanlig

int´är jag väl så snygg,

men det skulle vara härligt

om du kliade min rygg,

och vore lite vänlig

emot en enkel man,

som är i medelåldern

och gör så gott han kan.

-

Uppå min breda bringa

min brynja sitter bra

och peruken på min skalle

den sitter som den ska.

Kom med mig hem till landet

och se hur fint jag bor,

och givetvis så bjuder jag

på kaffe och amour.

-

Jag tycker om naturen

min skoter tar mig dit.

Jag gillar jakt och fiske

och dricker inte sprit.

Du ska va´rar och gullig

och du ska vara slank

jag gillar inte tjejer

som kommer med skavank.

-

Nog tar jag väl en prilla

det stör nog inte dej,

men du bör vara vacker

och helst en yngre tjej.

Och varifrån du kommer

det spelar ingen roll,

så länge som du vårdar

ett äldre charmigt troll.

-

För jag är verkligheten

det måste du förstå

det är i realiteten

just mig man satsar på.

Skriv svar till ärlig snubbe,

sänd foto, helst i färg

så får du ganska säkert

en man, helt rätt för dig.

-

Slut för i dag!

Många pärmar

Jag är en pärmmänniska. Allt urklippt och skrivet stoppas noggrant i pärmar som står på rad i en hylla. Det är ett 30-tal pärmar innehållande allt möjligt, både viktigt och oviktigt.

-

En mycket fantasirik pärm med bilder och tidningsurklipp fick jag från min väninna på min 50-årsdag. Bilden ovan är från den pärmen och symboliserar den gången, vi under våldsamma skrattattacker sjöng "Seeman" på tyska. Det var under vår korta tid som språkstuderande.

-

När jag fyllde 60 fick jag en klippbok om mitt långa liv av min broder. Den innehöll allt från oförskämdheter till skrivelser från Invandrarverket och Hans Majestät. Den innehöll mycket humor och var verkligen uppskattad.

-

Men nu till dagens verklighet. Vi Lulebor är uppriktigt imponerade av Skellefteå AIK som sitter fint placerade i hockeyns finrum, medan vi kryper ihop i skamvrån och äter vår "humble pie." Vi tackar så mycket för hjälpen. Eftersom jag är en äkta pessimist tror jag inte att det hjälper, men lite mer spännande blev det.

-

Godkväll!

Naturkunskap

Åren går och mycket förändras. När man läser Aftonbladets söndagsbilaga eller ibland sexbilaga, förstår man att ingenting längre är tabu. Det unga släktet är välinformerat och blir aldrig chockade.

-

När jag gick i sjunde klass, skulle vi elever få undervisning om människans fortplantning. Hur det gick till, stod på en och en halv sida i "Läsebok i Naturlära". Första delen handlade om blommor och bin, sedan kom det lilla stycket som handlade om man och kvinna.

-

Vi var fnissiga och generade. Först fick pojkarna gå in i klassrummet, medan flickorna väntade utanför. Sedan var det vår tur att få information från en gissningsvis rodnande fröken. Egentligen kommer jag inte ihåg så mycket av lektionen och jag tror inte att vi lärde oss någonting.

-

I mitt hem talades det aldrig om hur liv blir till. Mina föräldrar gav mig förmaningar om att inte komma hem och vara "på smällen" och det gjorde jag inte heller. Flickor skulle "hålla på sig", men trots förmaningar så blev en del tjejer med barn och deras tillvaro var inte alltid så lätt.

-

Kommer plötsligt på en sak. Vi har nog inte heller talat med våra söner om hur barn blir till. Ingen av oss kommer ihåg att vi gjort något sådant, men vi behöver nog inte vara oroliga. De vet allt, för de är uppväxta med Aftonbladets söndagsbilaga.

-

Godafton!

En skitsak

Dessa dagar i mars med kritvit snö och sol är efterlängtade. Man njuter av att gå ut i naturen utan att frysa näsan av sig eller blåsa bort. Många familjer är ute med ungarna i pulka på väg till backar och kullar.

-

Men i allt det vackra finns skönhetsfläckar. Husse är ute med hunden och lille Fido passar på att göra sina behov. Fido är inte ensam, det är många av hans sort som gör samma sak. Gångstigen kantas av bruna kladdiga kluttar. Husse och matte tittar generade åt annat håll medan vovven gör sin grej. Lite bajs tål väl alla att titta på, tycker hundägarna, det är mycket värre med allt annat som kastas i naturen. Där har husse och matte givetvis rätt, men bara för att andra gör värre saker, kan man inte ursäkta sina egna dumheter.

-

Så bäste hundägare, glöm inte den svarta påsen när du går ut med din vovve på promenad, eller ta lille Fido med dig upp i skogen, där han fritt får leka och rasa och göra sina behov utan att någon retar upp sig.

-

Så tycker jag!

-

Ha det bra!

Min fredag

Orrtupp.

-

Fredag igen med strålande sol. Jag åker till Örnäset för klippning och för att samtala med frissan om tillvarons onda och goda sidor.

-

Lulefolket förlorar kampen mot Skellefteåborna i Dagens Nyheters test. Det får inte bli en vana.

-

Vi beställer biljetter till Björn Skifs show, som kommer till Luleå och Coop Arena i oktober. Det känns väldigt långt borta, men tiden går fort och vi är snart där.

-

Hem till gården har börjat och det tar en timme av ens dyrbara tid varje vardag. Emmerdale Farm som serien heter på engelska var från början varm och gemytlig, men har med tiden blivit elakare.

-

Vi gör affärer på banken. Mannen avslutar ett bankkonto innehållande sex kronor. Nu blir det fest.

-

Det var allt för denna dag.

-

Ha en trevlig helg!

Ingen som vet

Tror du på Gud? Vad tror du händer när man dör? Många tycker att det är en privat och alldeles för närgången fråga. Andra svarar att de kanske inte tror på Bibelns Gud, men de tror att det finns nå´nting. Men vad är nå´nting?
-
En del tror på reinkarnation. Man återföds i en annan kropp, någon annanstans, i en annan tid.
-
Någon tror att själen lämnar kroppen och återförenas med andra själar någonstans.
-
Många tror att man dör och blir till mull och det är allt.
-
Dessutom finns de bibeltroende. De goda hamnar i himmelen och de onda på det varma stället.
-
Därutöver finns en mängd teorier om vad som händer efter döden.
-
Ingen kan med säkerhet påstå att den ene eller andre har rätt i sin tolkning. Allt som rör tro och vad som händer oss efter döden är bara teorier, och man kan aldrig säga att någon har rätt eller fel. Jag har stor respekt för andras tro, så länge de inte försöker pådyvla andra sina åsikter.
-
För egen del är jag inte alls bekymrad över vad som händer när livet är slut. Vad som nu mest bekymrar mig är att jag gick in på ett ämne som jag inte behärskar, så nu ger jag upp.
-
Adjö!

Inte mitt fel

I gårdagens tidning fanns en notis om att vår allra vanligaste radioröst i Norrbottensradion hade krockat med en sopbil.

-

En reporter på radion ringde till sin kollega och frågade vad som hade hänt. Hon berättade att hon hade missbedömt avståndet till sopbilen, tagit ett korkat beslut, att händelsen helt och hållet var hennes fel och att chauffören i sopbilen var helt utan skuld.

-

Visst låter det helt fantastiskt. En människa som tar fullt ansvar för vad hon ställt till med. Jag är så less på alla som ständigt skyller på någon annan eller något annat, så fort de anklagas för någonting. Det kan t ex låta så här: "Jag var så full, så jag minns ingenting", eller "Det var inte mitt fel, hon provocerade mig", och så vidare i all oändlighet.

-

Skyller jag på någon annan ibland? Nej, bara när det är befogat. Så här lät det hos oss för några månader sedan: "Det var ditt fel att jag åkte iväg med bilen fast motorvärmarsladden satt kvar i uttaget. Det var du som satte dit den."

-

Hej från mej!

Läst, men ej förstått

I tidningsbilagan "Hela Hemmet", finns en rubrik där det med stora bokstäver står "Pimpa ditt städskåp." Vid en färgbild av ett välordnat och genomtänkt städskåp läser man att nu är det "färdigpimpat."
-
Dam av äldre årgång begriper ingenting. Bredvidsittande herre av ännu äldre årgång är lika frågande.
-
Jag plockar fram SAOL, men där finns inte ordet. I engelskan står pimp för hallick. En hallick är ju en person som tjänar pengar på att låta någon annan jobba, så kanske pimpa i städsammanhang betyder att man ska lämna över städandet till någon annan.
-
Nu söker jag information på nätet och där finner jag svaret. När man exempelvis pimpar sitt städskåp så snitsar man till det. Man använder prickiga, granna och färgstarka trasor och hinkar, som ska göra städningen roligare. Det du!! Man kan pimpa sin semla, sitt skrivbord, eller varför inte sin karl eller kvinna. Ordet pimpa innebär att det ska vara skrikigt och färgstarkt som klädseln hos en klassisk Hollywoodhallick, alltså en pimp. Allt detta kan man läsa sig till på nätet.
-
Tänk att man aldrig blir för gammal för att lära.
-
Tjingeling!

Vi vänder norrut

Luleå är min hemstad sedan 47 år tillbaka. Jag minns så väl den vackra junidag, när vi åkte norrut med vår gamla Volvo Duett efter flytten från Stockholm. Äkte mannen hade fått förflyttning till Luleå och jag följde med i den fasta förvissningen att det skulle ordna sig med jobb för mig också.
-
Det var bostadsbrist och vi tvingades hyra ett gammalt hus i Norra Sunderbyn för att ha någonstans att placera vårt bohag. Huset hade en vedpanna i köket och jag fick laga mat på en elektrisk platta. Vattnet i brunnen var odrickbart och mannen fick hämta vårt dricksvatten från sitt jobb på Televerket.
-
Häruppe kände jag absolut ingen, och första tiden i Norra Sunderbyn vandrade jag, med växande mage, mellan rum och kök i det ruggiga huset och längtade mest efter att få komma därifrån.
-
Två månader innan första barnet kom, köpte vi en lägenhet i Luleå och här har jag tillbringat de flesta av mina många levnadsår. Det är en utmärkt stad att leva i och jag har aldrig ångrat att vi flyttade hit.
-
Trevlig måndag!