I tidningen "Idun" från 1924 har professor Wieth-Knudsen berättat om sin bok "Feminism." Tidningen beskriver författaren på följande sätt.
-
"Den 46-årige vetenskapsmannens blonda och friska utseende med de strålande blå ögonen och hans klangfulla organ är så intagande att en romantisk försteälskare skulle avundas honom detta."
-
Den danske mannen är våldsamt upprörd över feminismen. Han tror att äktenskapen kommer att upplösas när lagarna ger kvinnor rättigheter. "Ty", som han säger, "det är med familjen som med ett fartyg. Det får icke härska många meningar, utan endast en - kaptenens."
-
"Jag vet", fortsätter han, "att föreningen med en man är varje kvinnas bästa chance. Däremot kan unga kvinnor få ha ett förnuftigt yrkesarbete under en övergångstid till äktenskapet."
-
Så talade en man med klangfulla organ.
-
Ha det!
Månne det är en "ung kvinna med förnuftigt yrkesarbete" som under sin övergångstid till äktenskapet bedårad beskrivit professorns fantastiska organ? Raderna sätter onekligen fantasin i rörelse. Jag ser konstiga bilder framför mina ögon.
SvaraRaderaDessutom hade professorn noll koll när det gällde kvinnor. Stackarn.
Ja, visst är det ett färgstarkt språk. Jag får också intressanta bilder framför ögonen.
SvaraRaderaHan ruvar lite hamlut i sin kvinnosyn, den där karen.
SvaraRaderaKlangfulla organ kompenserar kanske hamlut kvinnosyn.
SvaraRaderaTänk att ordet feminism var en trätofråga redan 1924. Jag trodde det hörde till nyare tider och Gudrun Schyman.