Ätteläggen.-
Pappa var hemmansägare. Åtminstone var det den titel som han hade i telefonkatalogen. Alla hemma i byn var hemmansägare, d v s man ägde en bit jord och skog. Mamma var fru. Fruar stod inte i telefonkatalogen. De var bihang till den man de gift sig med.
-
Under tio år av mitt liv var jag hemmafru. Jag fick barn, slutade jobba utanför hemmet och då blev jag alltså hemmafru. En underlig titel som bygger på att man är någons fru och är hemma med barnen.
-
Fördelen med hemmafrun var att tillvaron blev mindre stressig för familjen men nackdelen var en kärv ekonomi och en dålig pension när den tiden kom.
-
Hemmansägaren och hemmafrun är passé. Nu har vi nya härliga yrkestitlar som t ex omvärldsanalytiker, nagelskulptriser, åsiktsmaskinister, mångfaldsorganisatörer och konsulter av alla tänkbara slag. Vilken underbar värld vi lever i och vilka valmöjligheter vi har.
-
Tack och hej!
Men nog är det lite synd att vissa gamla, rejäla titlar har försvunnit. De stod för jordnära och verkliga arbeten. Många av dagens titlar är bara yta och benämningar på konstiga trendjobb i en glassig tid.
SvaraRaderaJag var "hemmafru" i 12 år när barnen var små.Ångrar det inte en sekund,har hört av dom hur bra dom tyckte det var att mamma var hemma när dom kom från skolan,t.ex.Pensionspoängen blev ju sämre tyvärr,men jag tror det är värt det.Åtminsome för min familj.Med tre barn tycker jag att min dag var fulltecknad.Det är andra tider nu.Det är nästan ingen som har råd att vara hemma om domskulle vilja.Tyvärr!
SvaraRaderaJag ångrar inte heller mina år som hemmafru.
SvaraRaderaIdealet vore väl att båda föräldrarna kunde jobba halvtid under den tid man har förskolebarn. Men idag är det få som har ekonomisk möjlighet till den lösningen. Dagens föräldrar får verkligen kämpa.