Det här bilden är från slutet av 40-talet. Storasyster med vackra lockar formade av en locktång, som sattes in i spisglöden och värmdes. Det spikraka håret blev krusigt och luktade bränt, men oj vad storasyster kände sig fin.
-
Lillebror hade hemstickade strumpor under kortbyxorna och var inte helt nöjd med fotografen.
-
Den lite större brodern var fint vattenkammad med sidbena och tog besöket hos fotografen på stort allvar.
-
I dag skulle vi knappast rymmas på samma bild. Vi är gråhåriga, flintskalliga, ärrade av år och med större volym, men vi är fortfarande syskon med bakgrund från det inre av Västerbotten.
-
Vi har alla gjort utflykter från hemorten. Bott söderut några år, ätervänt norrut till olika boplatser, och där vi nu bor kommer vi troligen att stanna till dess någon bär bort oss.
-
Vi har samtliga lämnat arbetslivet utan att sakna det ett enda dugg.
-
Nu sitter vi i våra kulor, löser våra korsord, skottar snö, leker med datorn och undrar vart åren tog vägen. Åtminstone gör den stora systern det, hon som har hunnit längst och som fortfarande har kvar locktången från barndomen.
-
Så blev det idag. Hej då!
Och snart firar ni 40 år på hertsön. Inte illa!
SvaraRaderaVilken söt syskontrio! Och så gripna av stundens allvar.
SvaraRaderaSöta är ni fortfarande, en mogen sötma. Ni är som ost och vin - bara bättre med åren.
Ack evighet, din längd mig fast förskräcker. (Lasse Lucidor)
SvaraRaderaEftersom du har locktången kvar, skulle vi kanske försöka göra en rekonstruktion av bilden under temat: "Tiden går, akta dig" (Obs: starka bilder, känsliga personer varnas).
Fast vete f-n om jag sätter på mig hemstickade yllestrumpor, de kliar nog extra... Det kanske var dem jag var missnöjd med?
Och hur ska vi bära oss åt för att vattenkamma Lennart? Hur ska vi få till sidbenan så att den blir snygg?
Bara bättre med åren. Det är alldeles sant, Annica, jag känner mig som en gammal möglig ost vissa dagar.
SvaraRaderaEtt nytt foto av oss tre är en kittlande tanke men skulle också vara ett skakande dokument över det mänskliga förfallet. Men varför ska vi skona omgivningen. Om du har din virkade OS-mössa i stället för de hemstickade strumporna, jag lockar testarna och Lennart får vattenkamma det strån han har kvar, så blir resultatet föga estetiskt men väldigt roligt.
Efter ett telefonsamtal med min broder kom jag på varför min frisyr såg ut som den gjorde. Gunnel och hennes kompis brukade elda upp locktången och kollade sedan värmen på mitt hår. Inför fotograferingen har troligtvis modern varit tvungen att vålda bort lockarna med borste och vatten. Behandlingen har även inneburit att stråna numera gått av i höjd med huden. Färgen på det kvarvarande är dock densamma.
SvaraRaderaFör övrigt så kliar det våldsamt bara man ser anders hemstickade. Kan det vara Alice i Rönnbacka som stickat dom ?
När kan man tänka sig att den uppdaterade bilden på söta syskontrion blir publicerad? Jag - och hela bloggvärlden - ser fram emot den med stor förväntan.
SvaraRadera