Tramporgeln

I mitt barndomshem hade vi en tramporgel stående i köket och på den brukade pappa ibland spela och sjunga ur "Söndagsskolans Segertoner". Det var "Klippa du som brast för mig" och "Närmare Gud till dig" och en del andra kända psalmverser som fanns på reportoaren. I dag tycker jag att det är ett fint minne av pappa Sven, men då ville jag mycket hellre lyssna på radio. Men den fanns på en hylla ovanför orgeln och stängdes alltid av när pappa spelade.

-

Men sommaren när jag var nio år anställde pappa en dräng. Han hjälpte till i slåttern det året min mor var upptagen med ett nyfött gossebarn.

-

Sommardrängen M. var ca 16 år och mycket musikalisk och hade ett eget dragspel. Hos oss spelade han på orgeln. Trampmaskinen fick helt plötsligt liv när M. spelade välkända schlagers, och den var inte längre bara en symbol för psalmsång. När M. spelade sin musik blev jag alldeles salig och trots mina unga år så var jag nog lite förtjust i den glade musikanten.

-

Så småningom bildade M. och några till en trio som spelade på logdanser runt om i bygderna. Jag var på dans en gång där gruppen spelade och jag minns än i dag en låt som de framförde på sin hemmagjorda engelska. Den gick så här:

-

Lillette, Lillette,

my pretty violet,

won´t you please come back,

oh please come back

to me.................osv

-

Men många år har svunnit och för några år sedan såg jag M:s dödsannons i Norra Västerbotten och det var inte utan att jag blev lite nostalgisk.

-

Det var allt för idag bloggen.

-

PS. Jag saknar "Hem till gården". DS

Lördag i stan

Normalt åker vi inte till stan en lördag. Men nu saknade vi elektriska ljus till en el.stake och dessutom ville vi se Luciakandidaterna uppträda på Kulturens Hus.

-

Det var trångt och fullt med folk överallt i stan. Något land söderut hade skickat hela dragspelsklubben till Luleå. Vid varje galleria stod en vantförsedd dragspelare och kämpade med tango eller vad det nu var.

-

Luciakandidaterna sjöng och presenterade sig själva med namn, vad de sysslar med på dagarna och sina fritidsintressen. Jag blir så imponerad med vilken lätthet och naturlighet dessa tjejer uppträder. De verkar inte besväras av blyghet och rädsla.

-

Själv har jag alltid varit blyg. Bara vid de tillfällen när jag var på någon kurs i postens regi, fick jag pulshöjning av att säga två ord. Mitt för- och efternamn. Krävdes något mera blev jag röd i ansiktet och fick hjärtklappning.

-

Den tiden är nu förbi. Nu är jag gammal och tuff och vågar skriva nästan vad som helst, där jag sitter alldeles ensam framför datorn.

-

God Lördag!

Kulturens Hus

I ett mörkt, vått, disigt och snöfritt Luleå skulle det skapas julstämning i går. Det var premiär för julkonsert med Shirley Clamp, Sonja Aldén, Sanna Nielsen och Måns Zelmerlöw.

-

Konserten var fantastisk. Det var fyra sångare som var för sig har bra röster och deras stämsång var ljuvlig och det fanns mycket humor i föreställningen.

-

Sanna N och Sonja A är 180 cm långa och med decimeterhöga klackar såg de ut som amasoner bredvid lille Måns Z. Dock har han kvällens kung. Hans version av "Et maintenant", tillsammans med musikerna, var bara så braaa!!!

-

Kulturens Hus har vi kommunalrådet Karl Petersen att tacka för. Han såg till att det blev gjort, det som andra pratat om i 50 år.

-

Under byggnadstiden fick Norrbottningarna tycka till som vad huset skulle heta. Över 200 ansträngde sina hjärnor och var verkligt påhittiga. Annica t ex hade en jättebra ide. Själv tyckte jag att det borde heta Kallevala, efter kommunalrådet himself, men förstod att idén var dödfödd och skickade aldrig in den.

-

När den stora dagen kom när namnet skulle avslöjas, vann den person som döpt kulturhuset till Kulturens Hus. Snopet för alla som tänkt till, men numera accepterat.

-

Trevlig fredag!

Stackars barn

Vem är du okände man, som slängt ut din fyraårige styvson naken i vinterkyla och som tvingat honom att slicka i sig urin? Som stått framför en meterhög parvel och bränt hans lilla kropp med cigaretter, hällt kaustiksoda i hans öga och lim i hans öra. Det du gör mot en liten människa än ingenting annat än tortyr.

-

Tyvärr är du inte ensam.

-

De flesta av oss minns den lille tyske killen som var fastbunden, myggäten och plågad till döds av sin styvfar, någonstans i de svenska fjällen. Jag tror min polisbror var inblandad i undersökningen runt dödsfallet.

-

Eller Bobby som också blev ihjälplågad av mor och styvfar.

-

Jag beundrar rättsväsendets folk, som också är föräldrar, att de står ut med att se dig, du ynklige. Det måste klia i deras fingrar att få nypa till dig.

-

Den lille kille som du så grymt plågade under ett år överlevde, men han lär aldrig glömma dig.

-

Må du efter avtjänat straff, få en stämpel i pannan som varnar ensamstående mammor för dig. Så måste det bli för barnens skull, för deras välbefinnande är mycket viktigare än ditt.

-----------------------

Slut.

-

I morgon är en annan dag.

Dagboken

Morgonen

Den nya dagen randas

vad gör vi nu med den.

Vi lever väl och andas

tills det blir kväll igen.

-

Dikten är skriven av Alf Henriksson och stämmer väl in på mina dagar.

-

Jag stiger upp tidigt och lägger mig sent. Flummar omkring i tillvaron under dagen och när kvällen kommer och jag tar fram min dagbok, kommer jag inte ihåg vad jag sysslat med under dagen.

-

Ofta blir jag sittande på sängkanten, djupt grubblande över vad jag ska skriva på dessa tre ynka rader. Följande exempel är från denna bok som jag skrivit i under åren 2000-2009.

-

23/3 2001. Vackert väder. Städade. Löste korsord. TV på kvällen.

20/5 2005. Tar en promenad. Dammtorkade. Löste korsord. Såg på TV.

16/1 2009. Tar en promenad. Strök kläder. Löste korsord. Tv på kvällen.

-

Om någon skulle läsa i min dagbok efter att mitt jordaliv är slut, skulle den personen tänka att Gunnels liv var tråkigt och enahanda.

-

Då vill jag berätta, medan jag ännu lever, att jag aldrig någonsin haft tråkigt. Enahanda och händelselösa dagar är inte tråkiga. Jag tycker om när allt går i sina vanliga hjulspår.

-

Med ålder kommer också en djup medvetenhet om tiden gång. Jag funderar faktiskt om det är alltför optimistiskt att köpa en ny 10-årskalender. Hädanefter kanske man bara ska köpa för ett år i taget.

-

Hej då. Nu är det färdigbloggat för i dag.

Så säger man inte

Isidor, gjord av Sirpa.

-

För ett tag sedan sa "Challe" Berglund om sitt Timrå hockey att de spelade som kärringar. Sådana uttryck förekommer alltför ofta inom manlig sport och det retar mig till vansinne.

-

Vad är det som ger dessa herrar rätt att använda ord om kvinnor i negativt syfte så fort manliga idrottsutövare gör en usel prestation.

-

Vad menar karln förresten? Spela som kärringar! Vad är det? Gamla tanter spelar aldrig hockey. Tanter vet sina egna begränsningar. Eller menar han att kvinnor rent generellt är dåliga och fega? Eller är han bara dum?

-

En domare i Elitserien lär i lördags ha använt kvinnliga könsord när han skällt ut en spelare i Rögle.

-

Jag fattar verkligen att man kan säga dumma saker i stundens hetta. Men nog vore det väl bättre om dessa herrar, nästa gång det hettar till i skallen, i stället snackade om sina egna dingelidongar och lät damerna vara ifred.

-

Basta!!!

-

Så talade hon i dag.

I stället för silikon

Det här är ett utdrag ur en novell som jag en gång skrev. Den är absolut sann och självupplevd.

-

Min kusin och jag hade gjort en beställning från en postorderkatalog. Vi var cirka 12-13 år gamla och hur vi hade lyckats dölja paketavin för våra föräldrar vet jag inte, men vi hade lyckats. Vi hade hämtat vårt paket på posten och betalat med pengar som vi själva lyckats skrapa ihop.

-

Under stor spänning öppnade vi det bruna paketet och fick fram fyra stycken rosa bitar i skumgummimaterial. Vi läste på den medföljande beskrivningen, där det stod: "Skall läggas in i behån, för att öka bystens storlek och ge en vacker form". Vi ville båda så gärna ha en vacker form och det såg så snyggt ut i katalogen. Problemet var bara att vi inte hade börjat använda behå, så vi hade ingenting att stoppa inläggen i. Försöken att få skumgummibitarna att sitta fast inuti blusen misslyckades totalt. Den falska bysten vandrade ner till skärpet i midjan, där den stannade. Det blev inte alls som vi tänkt oss, så mycket besvikna satte vi tillbaka vår tänkta byst i det bruna paketet och gömde det väl i en grenklyka i en stor gran.

-------------

Morgonen därpå, när jag kom ner till köket, satt mina föräldrar, min moster och morbror och tittade på mig med barska miner. Till min stora förskräckelse såg jag, att på vårt stora köksbord, låg fyra stycken välbekanta skära skumgummibitar. Om jag bara kunde sjunka genom jorden, så skulle jag göra det. Så fruktansvärt pinsamt!!

-

Det var min morbror, som sin vana trogen varje söndagsmorgon gett sig av med bössan på ryggen för att jaga hare eller fågel. Det enda han hittat denna morgon, var ett litet paket med mitt namn på, innehållande det som nu låg på köksbordet.

-

Nu satt de där alla fyra och bara tittade på mig. Men till slut började min moster fnissa och snart låg alla fyra dubbelvikta av skratt åt de skära skumgummibrösten och åt flickebarnet som hade tänkt sig att använda dem.

-

Var sedan de falska brösten tog vägen, vet jag inte. Troligen brändes de upp, för jag kan väl inte tänka mig att mamma eller moster tog hand om dem, för att se om beskrivningens löften stämde.

-

-

Det blev långt i dag men nu är det slut.

Försoffning

Så var det dags igen för Vinterstudion och inomhussäsongen.

-

Både gubben och jag tycker mycket om skidsport. Den som visas i TV alltså. Våra egna skidor har vi för länge sedan återlämnat till Återvinningen.

-

Idag, söndag, visas både damernas och herrarnas skidstafett mellan 11.30-15.00 och vi anpassar frivilligt vårt liv därefter. Och detta är bara början. Under vinterhalvåret brukar lördag och söndag vara fyllda med skidskytte, alpint och längdskidåkning. Mannen är dessutom intresserad av all idrott. Han blir sittande framför TV:n när det är handboll, fotboll, ishockey, sopborste, pingis och tennis. Därför är hans sida av soffan 10 centimeter lägre än min p g a långvarig nötning.

-

Sonen brukar säga att man ska motionera och röra på sig lika många timmar som man sitter framför TV:n. Men Peter, det skulle vi aldrig hinna med. Dygnet har inte tillräckligt många timmar.

-

Nu blev det alldeles för mycket skrivet om idrott så nu slutar jag med tre små rara barnhistorier.

-

- Jag gjorde mål i matchen idag, sa Pelle.

- Så roligt, sa pappa. Vad blev resultatet?

- 1-0 till de andra.

-

Mamma och lilla Emil åker bil och radion är på. Någon berättar att apoteket har börjat sälja sexleksaker.

Lille Emil börjar gråta och säger:

- Och jag som bara är 5½.

-

Markus 7 år ber sin aftonbön:

- Gode Gud, vill du skicka lite kläder till alla fattiga damer i pappas dator, Amen.

-

Trevlig söndag!

Feber, ångest och skräck

Orden i rubriken är häftigt överdrivna men jag har lärt av kvällspressens löpsedlar hur man ska formulera en rubrik. Man användeer stora svarta bokstäver och locka oss köpare med "Idol-Ola rasar" och "Laila Bagges troschock".
-
Foppafeber.
Denne Foppa var orsak till att Luleå fick stryk i hockey. Febern är dock ganska snabbt övergående eller som en hockeyspelare sa i sin blogg: "Strunt i förlusten, det kommer flera.
-
Julångest.
Vem är det som har bestämt att julen ska börja omedelbart efter Halloween? Det blinkar och blippar, det är glitter och stjärnor i varenda affär och har varit så hela november månad. Det är bara för mycket.
-
Julen ska börja till första advent. Då ska den första snön ha fallit och lagt sig vackert på träden, då ska man tända ljus och dricka glögg. Skinkan ska tillagas kvällen före julafton och avsmakas med limpa och te. Och på julafton glittrar granen och de små barnbarnens ögon tindrar. Så ska de va, tycker jag!
-
Tandläkarskräck.
Jag har den sista tiden haft en svag aning av att en tand inte riktigt är som den ska vara. Skräck för tandläkaren har jag inte. Däremot skräck för hur mycket som måste göras och vad det kommer att kosta.
-
Till sist denna fredag måste vi ha en god nyhet. Barnbarn nummer två har tagit körkort i dag. Grattis Amanda! Nu gäller det bara att få låna någons bil.
-
God Fredag!

Förorten

Förort Trångt
Långt
från stan.
Fy Fan.
-

Denna korta och kärnfulla dikt är skriven av Alf Henriksson som var en mästare med orden.

-

När vi flyttde till Luleå, köpte vi en lägenhet på Krongårdsringen. "Men hur kan ni flytta till Örnäset", sa folk vi kände. "Där bor bara Tornedalingar och andra nyinflyttade. Ni har väl hört att där finns folk som saltar fläsket i badkaret och borrar hål i ekparketten för julgranen".

-

Det gick alldeles utmärkt att bo på Örnäset som då hade ett eget centrum med många affärer och dessutom nära till busshållplats.

-

Så flyttade vi till Hertsön som blev Luleås nya hackkyckling. "Hur kan ni flytta dit", sa folk, "det kommer att bli ett område för socialfall och nyinflyttade.

-

Det går alldeles utmärkt att bo på Hertsön som har bra affärer, bibliotek och nära till busshållplats. Dessutom ett blommigt vackert koloniområde.

-

Folk som bor i de fina områdena borde nog tacka oss i stället för att tala om hur dåligt vi bor. De borde säga så här: "Hur kan vi ställa upp för er. Vi vill så gärna hjälpa till, eftersom vårt Östermalm/Gultzauudden inte behöver ta emot problemfamiljer och därför är vår stadsdel ett "fint" område".

-

Hertsö Centrum är tyvärr en skamfläck för området. De som vill sabba har fritt fram på kvällar och nätter, eftersom ingen kan se vad de håller på med.

Men det ska bli bättre, eller hur Lulebo?

-

Allt för denna dag.

November

Under min promenad denna grådisiga morgon inser jag att det är dags att skaffa ny musik till min MP3-spelare. Ledmotivet till "Sånger från andra våningen" är i alla fall en klart godkänd melodi. Den går i november-moll-melankoli.

-

I går såg jag ett TV-program som hette "Sommarpratarna". Fem kända personer som deltagit i radioprogrammet "Sommar" samlades för att tala om vad de avhandlat i sina respektive program. De pratade om allvarliga ämnen som barnlöshet, olämpliga fosterföräldrar och om hur det är att leva i en krigszon.

-

Programmet var ett av de bästa jag sett på länge. Alla talade utan sentimentalitet eller tycka-synd-om-mig-själv-röst och alla hade talets gåva.

-

Det är så skönt med ett program där ingen blir utröstad, inga intriger, inga elakheter, ingen som pratar i mun på någon annan, utan bara stilla samtal.

-

Mest berörde mig regissören med efternamnet som jag just nu har glömt. Han berättade om sina upplevelser under kriget på Balkan.

-

Pia Johansson som är komiker och som upplevs som ganska flamsig, talade med allvar om sin sorg över barnlöshet och man fick ett helt nytt intryck av henne.

-

Men så är det kanske för de flesta av oss. Bakom den yta vi visar omvärlden, har vi en annan sida med sorger och svagheter, som vi visar för få, om ens någon.

-

Lev väl! Snart kommer snön och det blir ljusare.

En sång till monarkin

Jag läste i Dagens Nyheter att Peter Althin har blivit ordförande i Republikanska föreningen. Han säger att Kronprinsessans bröllop blir ett gyllene tillfälle till att informera folket om att vårt statsskick borde vara republik.

-

Här tar jag tillfället i akt att hylla kungahuset med en vers som jag, av någon anledning, skrev för ett antal år sedan och som informerar om varför vi inte ska ha republik.

-

Melodi: Kungens lilla piga.

Vi älskar våran konung

och vårat kungahus

och hyllar det med flaggor,

sång och jubel.

men andra stackars länder

har det inte lika kul,

med tråkig president

och brist på rubel.

Och Polen, Österrike

och hundra länder till

har gråa trista gubbar,

som ej gör nå´n goodwill

Och titta bara hur det gick till i USA

där presidenten Clinton

satte fläck på Monica.

-

Nej tack till presidenter

en trist och kostsam flock,

där saknas färg,

där saknas helt glamouren.

De skapar stora felsteg

av allra värsta sort

det vet vi sedan länge

av historien.

Vem vill se Fredrik Reinfeldt

i hästdragen landå,

ej någon enda tant

skulle ut och vinka då.

Så leve kungariket,

det bästa som vi vet

och hipp, hurra för konungen

i tid och evighet.

-

-

Hej då bloggen.

Grammofon

Min grammofon var av enklare slag.

De som är födda på 50-talet och senare kan aldrig förstå vår generations längtan efter att få lyssna till musik. I mitt barndomshem fanns bara en radio och den sände mest föredrag och nyheter. Radion var till för utbildning och uppfostran och inte för underhållning.

-

En glädjekälla var Radio Luxemburg, där man kunde få in dåtidens popmusik, som t ex Blueberry Hill, Carolina Moon, Vaya con Dios och andra smäktande låtar som var populära.

-

När jag började jobba på Kommunalkontoret och fick den facila lönen av 600 kronor per månad, köpte jag en stor och stilig radiogrammofon. Den såldes till reapris på Burvalls pappershandel och till den hörde ett antal stenkakor eller 78-varvare som de också kallades.

-

Jag förstod inte att det billiga priset berodde på att stenkakorna var på utdöende. Jag har aldrig, varken nu eller då, lyckats hänga med i den nya tekniken.

-

Min grammofon var en snygg möbel och inuti den fanns en skivväxlare och tonarm med stift. Man kunde lägga 10 plattor ovanpå varann. När en skiva var färdigspelad trillade nästa ner för spelning. Jag hade skivor med Les Paul och Mary Ford, Ella Fitzgerald, Dean Martin och flera andra som jag nu glömt.

-

Den fina möbeln blev snabbt omodern, den vitmålades och blev till slut ett leksaksskåp till sönerna. Vad som sedan hände med mina stenkakor är höljt i dunkel, jag har faktiskt ingen aning.

-

Tack för i dag!

Evig ungdom

Rynkdammsugare?

Vad är det värsta som kan hända en människa? Jag tror att de flesta skulle säga krig, våld, förlust av ett barn eller en partner.

-

Sitter man framför TV:n en hel kväll och ser den reklam som sänds, står det klart att det värsta som kan drabba en människa, speciellt en kvinnlig sådan, är - "Rynkan".

-

Rynkan är inte ensam, den kommer i flertal och lägger sitt försåtliga nät över hela ditt ansikte. De måste du till varje pris bekämpa. I denna kamp hjälper dig underbara och dyra krämer med otroligt intressant och svåruttalat innehåll. Det kommer dessutom ständigt nya produkter som du måste testa i din kamp mot fårorna. "Because you´re worth it" säger en blankslät stjärna och ler förföriskt.

-

Världen vill ha rynkfritt. Vilken arbetsgivare vill anställa ett russinansikte. Ditt värde på samtliga marknader sjunker om du är skrynklig.

-

Lång erfarenhet har dock lärt mig att dålig syn och skum belysning ger bästa resultat, när skinnet har fått skavanker.

-

Gumman har talat.

En gåva i retur

En gång för länge sedan köpte jag en oönskad julklapp till mina bröder. Vår far hade köpt en radiogrammofon som man kunde spela vinylskivor på. Vad kunde då passa bättre än att ge sina småbröder en skiva till julklapp.

-

Sagt och gjort! Jag gick till Burvalls pappershandel, som var den enda affär i vår närhet som hade skivor. Utbudet var inte alltför stort. Jag lyckades i alla fall hitta en skiva med Tosse Bark och en med Towa Carson, slog in den i vackert papper och väntade på julafton och på gossarnes tindrande ögon.

-

Men utan att jag märkt det, hade gossarna blivit tonåringar och lämnat barnvisorna och schlagern bakom sig och nu gällde bara Spotnics och Hep Stars. Presenten mottogs med ogillande miner och kritik riktades mot systern som ingenting begrep. Under de år som gått sedan dess, har jag då och då fått uthärda gliringar om den misslyckade julklappen.

-

Döm om min förvåning när jag vid min födelsedag 2008 uppvaktades med stiliga ljusstakar och de två gamla vinylskivorna med Towa och Tosse. Skivorna har alltså funnits hos bröderna i 50 år och var välspelade och repiga så någon har tyckts om dem i alla fall.

-

Nu finns de i väl förvar hos rätt person.

-

Trevlig lördag!

Ännu en fredag

Det är fredag igen och dags att göra en sammanställning över plus och minus den senaste veckan:

-

Positivt:

Det blev ingen storregion Norrland av de nordligaste länen. De som bestämmer hade glömt att man inte kan genomföra någonting som inte alls är förankrat hos folket. (I denna fråga har maken en annan åsikt).

-

Vernissage på Kulturens Hus där Emmas pojkväns mamma hade utställning av sin konst. Hennes tavlor är estetiska och välgjorda och hon fick en fin recension i NSD.

-

Luleå Hockey vann mot HV-71.

-

Negativt:

Luleås kommunalråd har fått en gevärskula hemskickad i brev. Så någonstans i en unken kammare sitter en feg liten råtta och skickar ut hotelser. Den som drabbas har ingen aning om det är ett dumt skämt, ett skrämskott eller någon som verkligen menar allvar. Skam över alla som kommenterade artikeln om hotet och som tyckte att det får han väl ta. Han är ju en offentlig person. Men ingen, absolut ingen, ska behöva leva under hot från anonyma idioter.

-

Norrbottens befolkning minskar och är nu under 250.000 personer.

-

Luleå Hockey förlorade mot Djurgården. Stackars sonen Peter som går på matcherna i Stockholm och som aldrig fått se Luleå vinna.

-

Plus och minus är jämt fördelade och nu plockar vi fram saften och chipsen och firar att det är helg.

-

Tack för mig!

Moralpredikanten

Sylvanus Stall, född i USA 1847 skrev en del böcker om hur en pojke eller man bör uppföra sig. Enligt Google var han teologie doktor och moralpredikant.
Att läsa längre stycken av vad han skriver är tungt, men i små doser kan han vara underhållande. Så här följer en del stycken om vad vår farfarsfars- och morfarsfarsgeneration fick lära sig om hur en man uppför sig mot det motsatta könet. Det kanske behövs även i dag.
----------
Är hustrun trött, när ni kommer hem? Visa henne då ert deltagande! Giv er trofasta hustru ett famntag och säg till henne. "Var inte orolig, min kära vän, jag har ju kommit hem tidigt i dag. Vila dig en stund". Ni bör vidare se till, att dörrar ej stå öppna eller slås hårt igen, medan hon vilar sig, och ni bör förmå henne att taga sig en sådan vilostund varje dag.
----------
Doktor L. säger på tal om de excesseer, som medföra kallsinnighet mellan äkta makar: "Orsaken till detta elände och faran för omåttlighet är endast en naturlig följd av vanan att sova i gemensam säng."
----------
Men det finnes också en vrång bild av kärleken. Namnet på denna vrångbild är lusta. Den liknar parasitväxten, som ej har sina rötter i jorden utan suger sig fast vid andra livskraftiga växter och rövar musten ur den stam, som lyfter den från stoftet mot ljuset.
----------
Man bör undvika den retelse som ligger i blottandet av kroppen vid av- och påklädandet i varandras närvaro afton och morgon.
-
Så talar en sann moralpredikant.
-
Torsdagshälsningar.

Åren går

Mannen härhemma påminner mig om att hans pappa, min svärfar, skulle ha fyllt 105 år idag om han varit i livet. Det känns märkligt hur fort åren går och att det redan är 20 år sedan vi firade hans 85-årsdag som blev hans sista födelsedag.

-

Svärfar Lindbergh var en orädd man som upplevde mycket under sitt liv. Han var 23 år gammal, när han med båt emigrerade till USA år 1927. Samma år gjorde en annan Lindbergh en uppmärksammad resa i motsatt riktning. Han hette Charles och blev världsberömd genom att vara den förste som flög över Atlanten.

Svärfar bodde mestadels i Detroit under USA-tiden. Efter 20 år i Staterna tog han hustru och tre barn med sig hem till Sverige, där familjen utökades med ytterligare två telningar.

-

På svärfars 85-årskalas var barn och barnbarn samlade. Även hans första barnbarnsbarn och vårt första barnbarn Emma var med. Hon var dryga året, klädd i rosa och söt som en bakelse. Hon är numera en vuxen kvinna och sambo och pluggar på Universitetet. Mannen och jag var vid svärfars kalas nyss fyllda 50 och i dag närmar sig våra söner med stormsteg den åldern.

-

Tänk dig 20 år framåt och jag är............ Näää!!! Hjälp!

-

Lev väl så länge du kan!

En kunglig visit

En vinterdag för ganska många år sedan, stod jag i en snödriva utanför Shopping med kameran i högsta hugg för att få en bild av kungaparet som den dagen besökte Luleå.

-

Den dåvarande landshövdingen Rosengren och hans fru samt kungaparet skulle åka genom stan i en gammal fin vagn dragen av hästar.

-

Just denna speciella dag blev det snöstorm. När kungaekipaget körde förbi, tog jag ett foto som hör till de mest misslyckade jag någonsin tagit. Snöflingor och vagn är vad som syns på bilden och inget av de intressanta passagerarna.

-

Jag fick alltså inte se kung och drottning och inte heller hann jag vinka. Däremot hade min bror den möjligheten några år senare när han som polis vaktade majestätet i storskogen i Norrbotten. Vid kungligheternas avresa vinkade och log kronprinsessan mot brodern och han log och vinkade tillbaka.

Något som han märkligt nog vågat berätta för mig.

-

Som kanske enda anhängare av monarkin i min släkt, har jag skrivit följande försvarstal på rim till kungen, när han avslöjades med att köra för fort. Den har elva verser, men det får räcka med de fem sista.

-

Men tvenne drakar vakna,

de vädra sensation,

och republikens vänner

sa, kung, vik bort från tron!

För någon hade gissat.

och någon hade trott,

att konungen av Svea,

nog rattat alltför fort.

-

I TV:s fem kanaler,

och radion likaså.

man kacklade och pratade,

att kungen borde gå.

Glöm bomber och missiler

glöm mord och bråk och krig

Vår kung sig haver klantat

det angår dig och mig.

-

Fru Tarras, kloka kvinna

i rampljus van att stå,

att konungen försvara

hon gjorde då och då.

Hon kunde ju förklara,

hon visste ju så väl,

när Calle vår har bråttom,

finns ett romantiskt skäl.

-

Att Svea Rikes kvinnor,

ja, åttioen procent,

förlät sin dyre konung,

det är väl redan känt.

Och många utav männen

förstår så bra ändå.

En rivig bil av ny modell

då ska man få dra på.

-

Så monarkin i Sverige,

den stärkte sina kort.

En kung som saknar kvinnan

får köra lite fort.

Men de med felvänt sinne

som vill ha republik,

var denna dag en motgång

och alla andra lik.

-

Slut för i dag bloggen.

Oförrätter

Många påstår att när de ser tillbaka på tidigare händelser i livet, minns man bara de trevliga stunderna. Grattis till dem, säger jag, som har ett otroligt gott minne när det gäller gamla oförrätter. Jag vill inte påstå att de ofta är i mina tankar, men jag minns dem väl och jag kan vara väldigt oförsonlig.

-

Här ska jag berätta om mitt tidigaste minne av en oförrätt.

-

Jag gick i första klass i småskolan. I det enda klassrum som fanns i den bagarstuga som föreställde skola, fanns också tredje- och femteklassare.

-

En dag när vår fröken Hå (den elaka och ofelbara) hade lektion med en annan klass, fick vi förstagluttare läsa tyst i vår läsebok.

-

När timmen var slut, frågade fröken Hå var och en av oss 7-åringar hur långt vi hade hunnit i boken. Jag, som kunde läsa när jag började skolan, visade stolt upp mitt resultat. Fröken Hå tog min bok och sa högt och tydligt "Så här långt har du inte läst. Du ljuger, du får sitta kvar". Jag försökte inte ens protestera, för det gjorde inte lydiga och rädda småflickor. Att sitta kvar betydde att jag fick gå hem till fröken Hå tillsammans med de stora flickorna som hade syslöjd och där sitta kvar och läsa boken en gång till.

-

Den oförrätten glömmer jag aldrig. "Maran" beskyllde mig för lögn när jag bara hade varit duktig. Fröken Hå fick aldrig en plats i mitt hjärta och fast det är långt mer än 60 år sedan det hände, glömmer jag det aldrig.

-

Det är nog ett svårslaget rekord i långsinthet.

Hej då!

-

Till en pappa

Du blev 85 år gammal och nästa år är det 100 år sedan du föddes.
-
Jag skriver till dig i du-form, fast du inte längre finns bland oss levande, men du är ihågkommen av oss som kände dig. När alla som minns dig är döda, då är du bara en länk i en släktkedja.
-
För många år sedan, när du hade blivit blind och satt på "Hemmet", skrev min bror en vacker dikt till dig. Vi läste upp den och du tyckte mycket om den.
-
Nu skriver jag om dig i min blogg. Du skulle ha älskat datorn med dess möjligheter att få kontakt över hela världen. Samtidigt vet jag att du och datorn skulle va varit en helt omöjlig kombination. Du saknade totalt tekniska färdigheter och du hade ett häftigt humör. Det är oförenliga egenskaper för den som ska använda den moderna tekniken.
-
Politik var ditt stora intresse som bekant. Kommunens starke man stod det i tidningarna och det klarade du av trots bara 3 ½ års skolgång. Bra jobbat, Hermansson.
-
Mina bästa minnen av dig är våra familjeutflykter på sommarsöndagar till Skellefteälven, där du stod och kokade kaffe över öppen eld. Vid dessa tillfällen hade du alltid kostym och hatt. Det var söndag och då klädde man sig fint av vördnad för helgdagen.
-
Du och jag som är barn av det kärva folket, födda i myrlandet och jordnära människor, som inte smektes med orden, vi ska absolut inte bli sentimentala.
-
Men jag tycker att jag haft en bra och trygg uppväxt tillsammans med dig och mamma och jag tror att mina bröder delar den uppfattningen. Ni ville oss väl och det visste vi.
-
Det var min söndagsbilaga.

Fredagmys.

I morse när vi skulle åka ut med bilen, fann vi till vår förvåning att alla fyra sidorutorna stod öppna. Bilen var låst och jag är ganska säker på att bilrutorna var stängda när jag hämtade morgontidningen. Alltså måste rutorna har öppnats i det ögonblick Nisse satte i motorvärmaruttaget. Förklara det, den som kan. Vår bil har blivit misshandlad och protesterar.

-

Anledningen till utfärden var förstås inköp av Norrbottens-Kuriren. Tidningen presenterade kandidat nummer 5, som är vår fina Amanda. Hennes sämsta egenskap är, enligt egen utsago, att hon har svårt att bestämma sig. Då ska du veta Amanda att du är inte ensam, jag har ofta tvekat om vilka beslut jag ska ta.

-

Men tveksamhet är inte enbart en dålig egenskap. När man väl beslutat sig så är det mycket genomtänkt, så de så. Och de som väntar på besluten, får väl lugna ner sig.

-

Det får räcka för i dag. Nu går vi och fredagsmyser.

Jag ljuger så bra.

Enligt ny statistik lär varje person ljuga minst fyra gånger per dag. Vi ljuger för att inte såra, för att slippa bråk och för att framstå som lite bättre än vad vi är.
-
Enligt samma statistik är politiker, föga förvånande, den grupp av människor som ljuger allra mest. Särskilt mycket ljuger de under valår. Deras lögner är allmänt accepterade och kallas löften och vi som röstar vet mycket väl att deras löften ofta är bara valfläsk.
-
Vad vi säger och vad vi tänker är ofta inte samma sak och här följer några exempel:
-
Miljöpartisen säger: För mig får gärna bensinpriset tiodubblas.
Miljöpartisten tänker: Jag har ju gångavstånd till jobbet.
-
Folksams VD säger: Jag förstår att pensionärerna är besvikna
Folksams VD tänker: Ska gamlingarna aldrig sluta gnälla.
-
Kungen säger: Daniel är rätt man för Viktoria.
Kungen tänker: Daniel är inte rätt man för Viktoria.
-
Silvia säger: "Min kong talar väldi fint".
Silvia tänker: Tyst, Carl-Gustaf, du pratar för mycket.
-
Gunnel säger: Grattis Skellefteå till vinsten över Luleå Hockey.
Gunnel tänker: Hrmpf!!! Usch!!! Morr!!!
-
Det var allt för idag.

Panelhönor.

Tupp eller höna.

Vi tjejer, som var ute och dansade på 50- och 60-talen, hade en stor och gemensam skräck. Det var rädslan att inte bli uppbjudna till dans utan i stället klä väggen som panelhönor.

-

På lördagskvällarna, när det var dans på Borgen, stod de kostymklädda pojkarna vid ena väggen medan flickorna satt och stod mittemot. När musiken spelade upp, rusade pojkskocken till motsatta sidan och bjöd upp de populäraste och snyggaste brudarna.

-

Några tjejer fick inte dansa alls på hela kvällen. De var för blyga eller möjligen inte tillräckligt snygga för att tilltala danskavaljererna. De var de så kallade panelhönorna.

-

På den tiden förekom bara pardans. Tänk dig då ett flickebarn som inget hellre ville än att få dansa. Hon hade gjort sig fin, sminkat sig och klätt sig i det bästa hon ägde. Hon åkte till dansen med hoppet att kvällen skulle bli festlig och att hon skulle ha roligt.

-

Det blev precis som vanligt. Ingen bjöd upp henne och att hon skulle bjuda upp någon var absolut otänkbart, eftersom fina flickor inte gjorde så. Kvällens två sista danser var visserligen "Damernas" men då bjöd man bara upp den man dansat mest med under kvällen. Hade man inte dansat med någon, hade man inte heller någon att bjuda upp. Vilka oskrivna och idiotiska regler vi levde efter.

-

Till slut kommer panelhönans dikt. Den är både rolig och tragisk.

-

Man kallar mig höna

av sorten panel,

jag fattar ej alls,

vad det är som är fel.

Jag har talkat och borstat,

med vit Stomatol,

att finna min drömprins,

det är ju mitt mål.

-

Musiken har tystnat

och kvällen är sen,

mitt huvud värker,

jag vill ha Ipren.

Jag letar min väska,

och röda kappa.

väcker familjen,

och dansar med pappa.

-

Hej och Hå!

Ett dyrbart misstag.

Parkeringsmiss.

Den här dagen är jag inte populär.

Den här dagen kommer att kosta.

Den här dagen borde jag inte ha kört bil.

Den här dagen kommer jag att skratta åt i morgon.

-

Dagen började precis som vanligt i mitt enkla liv. Jag steg upp, åt min frukost, tog bilen till Örnäset, där frissan väntade.

-

Det var då det hände. Vid Coop Forum kör man in på en smal ramp för att komma till parkeringen. När jag skulle köra från rampen till höger på parkeringen tog jag en alltför snäv kurva, så bilens högra sida mötte stolpen vid infarten. Ett starkt metalliskt ljud hördes och det var med stor bävan jag klev ur bilen. Jag hoppades och bad men HAN däruppe bryr sig inte om småsaker så inga böner hjälpte.

-

Höger sida på bilen vid bakdörren var skrapad och hade en buckla. Stänkskärmen hade också diverse skador.

-

Maken brukar inte bli glad när hans ögonsten (dvs bilen) blir illa behandlad.

Med stor bävan gick jag in till honom och sa med skakig röst. "Jag har totalkvaddat bilen". Jag trodde att om jag riktigt tar i och överdriver, tycker han kanske att det inte är så farligt när han sedan ser skadan.

-

Han tyckte inte om vad han såg. Ansiktsuttrycket var djupt allvarligt. Han åkte genast till bilverkstaden och därifrån kom han just nu, så jag bör nog gå ner och lyssna till vad han har att säga.

-

I morgon är en annan dag.

Absolut novell

Arvet.

För några år sedan skrev jag första kapitlet till en novell. Jag skickade över den till Annica som skrev kapitel nummer två och så fortsatte vi växelvis att skriva, till dess vi hade tolv kapitel av en fullkomligt sanslös historia.

-

Berättelsen handlar om Vera som gifter sig för fjärde gången. Hon har träffat den nyrike lottomiljonären Holger och i honom ser hon en möjlighet att rädda sig och sin herrgård undan konkurs.

-

Holger dör plötsligt och lämpligt i en bilolycka och det visar sig att hans systrar ägde lottomiljonerna och Vera ärvde endast hans samlade vimplar från olika städer och fotbollsklubbar. (Se bild).

-

Efter några månader möter hon Axel. En politisk vilde på den yttersta branten. Axel hatar kvinnliga präster, EU, hastighetsbegränsningar, gågator och allt vad kultur heter. Han är anhängare av monarki och manligt ledarskap. Han har bildat "Axelpartiet - du vilar trygg på mina skuldror", där han är den store ledaren, men som till sin förtvivlan har märkvärdigt svårt att få medlemmar,

-

Här följer ett stycke av novellen, där han försöker ragga folk till sitt parti.

-

- Det var verkligen inget fel på hans idéer. Trots detta hade han hittills bara fått sju personer att skriva på som medlemmar av det nya partiet. Tre ungkarlar från schackklubben, kommunen Bystads enda uteliggare och två tonårspojkar som skrev på, mot att Axel inte anmälde dem för klotter på posthusets fasad. Den sjunde och senaste medlemmen hade skrivit på i förrgår. Det var den enda kvinnan, 84-åriga grannen och änkefrun Svea Dahlman, åt vilken han hade hämtat ett paket på posten. Samtidigt som hon skrev sitt namn på paketavin, hade han lagt fram sin lista, som hon med darrande hand undertecknat.-

-

Novellen kommer aldrig att publiceras. Dess plats är skrivbordslådans.

-

Tack för idag.

Vänskap.

Riktiga vänner ska man vara rädd om. Det har man vanligtvis inte så många, såvida man inte finns på Facebook.

-

Min bästa väninna och jag har under 36 år haft stor glädje av vänskapen. Vi har haft många allvarliga samtal om livet och döden och verkligheten runt omkring oss. Vi har förfasat oss över tidens utveckling på det sätt man gör, när man tillhör den äldre medelåldern eller yngre ålderdomen.

-

Men mest av allt har vi delat en sorts humor, som vi utvecklat under många år och vars allra mest bisarra uttryck inte kan skrivas ner i en blogg.

-

Det jag däremot kan skriva om är den period under 80-talet, när vi skickade vykort och brev av allehanda slag mellan varandra. Åtskilliga är de alster av prosa, dikter och rim som finns i våra lådor.

-

För att ge ett exempel så skickade väninnan mig ett helvitt vykort som föreställde ett konstverk och som hon gett titeln "Mitt samvete".

-

Jag svarade henne med följande rim:

-

Jag sitter vid mitt skrivbord och tittar på ett kort,

ett vitt, och utan mönster, som du, min vän har gjort.

-

Med penna svart som kolet i neder vänster kant,

står två små ord som skänker med huvudbry, konstant.

-

Du säger ogenerat, "Jag är en ädel mö.

Min själ har inga fläckar, min själ är vit som snö.

-

Ack nej, jag tror dig inte, ej ens till två procent,

för vill du vara ärlig, så nog har det väl hänt.

-

Att tanken stilla flyktat mot syndfullhet ibland,

så själen har nog mörknat och frätts av tidens tand.

-

För Belsebub och Eros två mytomspunna män,

kan ställa till så mången kan missa himmelen.

-

Men jag tror att vår Herre, om nu en sådan finns

vill fylla upp sin himmel med alla sorters kvinns.

-

Så även svarta själar, melerade och små

och gråa som min egen ska nog få plats ändå.

-

Så slutar versen och så slutar jag för i dag.

-