Barnbarn möter schlagerstjärna 2010
Såg Eurovision song contest igår. Fjärran är den tid när låtarna bestod av schlager, idag är det psykedeliskt färgsprakande epilepsiframkallande nummer som framförs. Aldrig har låtarna varit så bra som i år säger programledaren entusiastiskt. Det är bara att konstatera att tävlingen utvecklas samtidigt som jag avvecklas eller rättare sagt inte hänger med. Idag är jag långt mer entusiastisk inför Kontrapunkt.
Barnbarn får autograf av schlagerstjärna 2009
När man inte längre hänger med uppstår följande problem:
Man glömmer vad folk heter. Diskuterar med jämnåriga om vad den eller den skådespelaren hette, han som var med i den där filmen, ja, du vet, han som gifte sig med den där snygga, hon som.....osv.
Man hör sämre. "Vad sa du?" är den mest vanliga repliken hemma hos oss.
Dödsannonserna är familjesidans intressantaste läsning.
Det är inte vinden som susar i träden, det är tinnitus.
Man glömmer vad man skrivit i bloggen och upprepar därför samma sak om och om igen. Förhoppningsvis har eventuella läsare också glömt.
Samma väder som den här helgen men bilden är från 2016
Pingsthelgen är snart över, annandagen är bortraderad och jag har ägnat några timmar till att lyssna på Kalle Moraeus som hyllar och tröstar sig själv och andra gamla tjuriga gubbar. Boken är vänlig och snäll som Kalle själv och får en stark 3:a på min privata 5-gradiga skala.
Har inte sett ESC sedan någon gång på 80-taöet. Tänk vad mycket nyttigt jag har kunnat ägna mig åt under den tiden. Inte för att jag minns vad, men ändå.
SvaraRaderaSätter en särskild ära att vara helt okunnig om ESC och Kungahuset. Det är inte sådant som man ska belasta sin hjärna med.
Anders: Tror du gjort mycket nyttigt genom livet och säkert också en och annan onyttighet.
SvaraRaderaSjälv är jag duktig på Bernadotterna då jag i mycket unga år lärde mig kungligheternas samtliga namn och födelseår. En del hade väldigt många namn. Minns särskilt Sibylla Alica Bathildis Feodora osv. Allt detta stod att läsa i årsalmanackan som fadern köpte hem.
Läser och ler åt dina funderingar. Stor igenkänning. Här i huset är vi också avvecklade. Vi bytte kanal innan ens hälften av låtarna var spelade, men det var allt blinkande ljus och röran av färger som nästan fick mig att må illa. Stackars den som tittade på detta och bär på anlag för epilepsi!
SvaraRaderaUnder årens gång är det vi som har utvecklats och mycket annat har invecklats. Vi låter oss inte längre imponeras av fjantiga nymodigheter och pretentiöst trams, t.ex. ESC som numera hör till båda nämnda kategorier. Man har totalt lyckats förstöra det programupplägget. Numera är det alldeles för utdraget vilket gör att man tappar intresset. Jag orkar inte ens se första svenska deltävlingen för jag blir så less. Över huvud taget ser jag allt mindre TV. Ibland har den inte varit på på 2-3 dagar. Men dödsannonserna i tidningen läser jag med intresse. Man måste ju kolla om man fortfarande hänger med. Eller har blivit avvecklad. På riktigt. ;)
SvaraRaderaElisabet: Vi kämpade oss igenom hela programmet ända till det bittra slutet. Vi hade våra huvuden nerböjda över korsorden och missade därför en del av de blänkande, blixtrande bilderna. Skulle vara roligare med lite variation i de musikaliska numren.
SvaraRaderaAnnica: Måste bara hålla med dig. Det är nog vi som utvecklats. Fast alla håller nog inte med, många älskar denna tävling och kan allt om den. Den engagerar ju verkligen. Det ska bli melodifestival i USA och snart kanske hela världen är engagerad enligt programledarna. Blir det så kommer säkert något krig att starta i anledning av att fel låt vann.
Jag konstaterar att musiken/melodierna blir mindre och mindre framträdande i Eurovision. Nu är det showen som gäller.
SvaraRaderaOch "va sa du" är också här det vanligaste uttrycket.
Bert Bodin:: Javisst är det märkligt att folk talar så tyst numera. Och alldeles för fort också.
SvaraRadera