Någon tyckte att jag visade en tråkig bild av Malå kyrka på mitt förra blogginlägg. Så får det ju inte vara, det måste genast rättas till. Så här ser den vackra träkyrkan ut i sommarskrud.
Någon gång runt 1840 gick tre bröder Olofsson de dryga fem milen från Mörttjärn till Arvidsjaur. Det var kyrkhelg och gossarna hade en jobbig vandring genom snårskog och blötmyrar i väglöst land för att komma till kyrkplatsen. Bröderna bestämde sig för att "kampanja" för en egen kyrka i Malå. Så blev det också och Malå kyrka invigdes 1852.
Bröderna Olofsson tog senare namnet Mörtsell och en av dem är min farmorsfar född 1822. Det är en svindlande tanke att min farmorsfar föddes för 199 år sedan,. Hur kan det vara möjligt?
Som litet barn lär jag enligt mina föräldrar tjatat om att få åka till kyrkan. Jag fick som jag ville, men prostens predikan hade inte varat länge innan jag mycket gnälligt påpekade: "Det här var ingen rolig bio, nu åker vi hem."
Den där historien om bion har jag hört förut. Det var visst sant. Jag gillar orgelmusiken i kyrkorna men ofta spelar kantorerna fel då och då. Senast då vi var på dop i Luleå så spelade kantorn fantastiskt bra. Otroligt nog så finns det saker som är bättre i Luleå än Malå.
SvaraRaderaNär man blir gammal blir man religiös, kanske?
Lennart: Det lär vara sant att när man blir gammal blir man religiös. Jag är fortfarande för ung för att ha drabbats, men vad vet man om framtiden.
SvaraRaderaJag förstår att du hört historien förut. Jag fick höra den ganska ofta, föräldrar gillar ju att berätta om sina barns bedrifter.
Vår kantor här i Luleå är fantastisk. Jag har sett honom spela i Ljusets kapell både med händer och fötter. Så imponerande.
Det var minsann ingen kort promenad bröderna Olofsson gav sig ut på. Och sedan "fixa" en fin liten kyrka till hemorten. Vilka pojkar!
SvaraRaderaJag minns från min egen barndom hur jobbigt det kunde vara när högmässan drog ut på tiden. För varje ny mening prästen började önskade man att den skulle vara den sista så man fick fara hem.
Tidsperspektivet förändras nu när man själv nått (över)mogen ålder. Min mormor var född 1876, alltså för 145 år sedan. Tanken svindlar. Jag har ju träffat henne. Tyvärr dog hon när jag bara var sju år.
Annica; Bröderna Olofsson, sedermera Mörtsell var imponerande gossar. Den ena brodern Johannes blev sedermera lärare, präst och riksdagsman. En fattig ung man som med lån och sockenborgen fick möjlighet att studera.
SvaraRaderaJag minns min farmor. Hon var född 1864 och dog när jag var fem år. Mina barnbarnsbarn upplever troligen år 2100. Det betyder att jag träffat personer i ett tidsomfång på nära 250 år. Svindlande tanke!