Bakom mig har jag min barndom, min ungdom, mitt vuxenliv och mitt arbetsliv. Framför mig har jag ett okänt antal år och sedan kommer döden.
Det här är inget pessimistiskt prat, det är bara fakta. Livet slutar med döden, något som man bör se på med en smula humor, annars blir det resterande livet inte roligt.
Men aldrig har något år varit så märkligt som just 2020. Detta speciella år med coronarädsla, rena händer och avståndstagande.
Det som är en ekonomisk katastrof för många, har för oss som är garanterade lön av staten och som lever efter Tegnells rekommendationer blivit ett rejält tvångssparande. Varken frissan eller tandläkaren får våra pengar, inget spontant pryl- eller godisköp, inga besök på teatrar eller andra arenor. Pengarna stannar i spargrisen som blir allt tjockare.
Med långt hår och gluggar i tandraden kommer vi seniorer att möta världen om inte ett vaccin mot covid-19 kommer inom kort. Vår enda tröst är prasslet från vår välfyllda plånbok.
Godkväll!