Det är hamnfestivalens sista kväll. Äkta hälften och jag har varit ute varje dag, käkat glass och tittat på folk. Vi har lyssnat till Bo Selinder och Accja, där Nisses brorson Johan är med. PRO-dagen bjöds vi på underhållning av en sångkör från Skurholmen/Hertsön och i den kören har vi en hel del vänner och bekanta.
Fredagen underhöll Raj-Raj band från Tornedalen. Helfestliga gubbs som sjöng välkända låtar på svenska och meänkieli. Bland annat 50-talshiten "Dunder och snus och lurviga luder." Det var länge sedan man hörde den dängan som var mäkta populär med Simon Brehm.
Det förstår jag. Det gör jag med.
Kalaskyrkan lockade med fika och lugn miljö. Dessutom fick jag ett tänkespråk om att inte göra mig några bekymmer för morgondagen. Det kan bli svårt, jag har alltid bekymrat mig för framtiden.
Man får inte cykla fort och man får inte röka på festivalområdet. Farbror ordningsvakten ser dig.
Som vanligt ville Nisse gå på bilutställning och det hade jag inget emot. Fordon från fordom har en själ och det går att skilja en Opel från en Folkvagn.
Det var allt för idag!
Din bubbla verkar betydligt mer välskött än min var. När jag skulle köpa den åkte jag med Lennart till Staan och tillsammans fick vi upp blodtrycket på ortens bilhandlare en hel del den dagen innan beslutet togs. Alla 6 000 kronorna jag lånat av farbror Rickard gick åt (lugn, jag betalade lånet rätt snart). Hade VW:n ett par år och sedan blev det Perschå.
SvaraRaderaDe gamla bilarna som fanns på bilutställningen var mycket välskötta. Kära objekt för sina ägare.
SvaraRaderaFarbror Rickard var snäll och god och ville inte ha ränta på pengarna. Lånade oss 10.000 när vi köpte insatslägenhet 1964. Vi betalade också tillbaka vartenda öre rätt snart.
Farbror Rickard förtjänar verkligen en stjärna i de minnen vi bär med oss. Någon ränta var det ju t ex aldrig fråga om. Sedan hade han folkbiblioteket, där jag lånade böcker. Undrar om jag var den enda låntagaren?
SvaraRaderaStaten var också givmild på den tiden. Vi sökte bosättningslån 1980, maxbeloppet var 10 000. Vi beviljades bara 8 000 "enär en onödigt dyr bil inköpts under sammanboendetiden". Jag var ju tvungen att ha bil och en begagnad Fiat Ritmo var alltså "onödigt dyr". Gratulerar.
Farbror Rickard minns vi med värme. Biblioteket som jag minns det fanns hos farbror Emil och det var där jag lånade "Kapten Grants barn" en otroligt spännande historia som idag nog anses som rasistisk.
SvaraRaderaMåste googla på bosättningslån. Det fanns en kort tid mellan 1978 och 1982, sedan röstade en ny regering bort det.
Trevliga bilder från Hamnfestivalen. Och vilken vacker färg på VW-bubblan!
SvaraRaderaSå rätt, ska man oroa sig för något så är det ju framtiden eftersom det förflutna redan är överspelat. Det är som det blev.
Annica: De gamla bilarna var alla väldigt välputsade. Ägarna älskar sina dyrgripar och vårdar dem ömt.
SvaraRaderaDet blev som det blev och det lönar sig knappast att ångra det som blev. Framtiden finns knappast, tyvärr.