Min farmor föddes 1864 i ett litet hörn av världen. Jag har svaga minnen av henne, jag var bara 5 år när hon dog. Hon var en gladlynt person enligt min far, trots att hennes vuxna liv präglades av evigt barnafödande och sorg över de gossar som inte överlevde småbarnsåren. Hon födde 12 barn och fick begrava 5 av dem innan de fyllt 2 år. Själv var hon en så kallad jordemor som hjälpte till när byns kvinnor födde barn.
Idag är jag farmor, till och med gammelfarmor till två små gossebarn som fötts med någon månads mellanrum. Dessa små underverk ska leva och verka när vi skriver 2100, cirka 250 år efter min farmors födelse. Jag känner alltså personer i min egen familj i ett spann på 250 år. Både historia och framtid.
Mittemellan min gamla farmor och mina barnbarnsbarn finns jag som levt ett helt annorlunda och "rikare" liv än min farmor. Med rikare menar jag prylar, bilar, resor osv. Hur mina barnbarnsbarns liv kommer att bli får jag aldrig veta men jag hoppas att kloka män och kvinnor ser till att vår jord alltid ska vara en underbar plats att leva på.
Hej!
Som bekant är jag skäggbeprydd (skäggförsedd för den som föredrar den benämningen). Sedan nästan 40 års tid har jag önskat mig knävelborrar av den typ farfar så stolt uppvisar på bilden. Men tyvärr har inte detta låtit sig göras. Varje gång jag underkastar mig frisörsbehandling klipper den som har hand om frisyrsredskapet med en bestämd min av minsta ansats till pröjsare. Tragiskt.
SvaraRaderaVem som klipper mig? Min fru, så det blir ju rätt billigt i stället.
Vår farfar var vackert skäggprydd. Ser på gamla kort att karlarna hade väldigt konstnärliga skägg, något helt annat än dagens stubbåkrar.
SvaraRaderaEftersom din fru ansvarar för din behåring så gör hon det med kärlek och ansar det på det sätt som bäst pryder dig. Lita alltid på din fru, knävelborrar är inte din grej.
Jag noterar att du på ungdomsporträttet av dig själv censurerat bort dina båda bröder, som fanns med på originalfotot. Antar att det berodde på att vi inte utvecklat någon skäggväxt att tala om på den tiden, eller finns det någon annan dold agenda?
SvaraRaderaBilden med de bägge bröderna har jag haft på bloggen. Ni var så söta även utan skägg. Nu hittade jag inte den i mitt enorma fotoarkiv, men lovar att vid lämpligt tillfälle återkomma.
SvaraRaderaDen censurerade bilden användes i ett blogginlägg om krusat hår och locktång.
Farmor måste ha varit stark, som du säger, föddes strax före "storschwagåra", missväxtåren 1867–1869, som framför allt drabbade Finland och norra Sverige. Man undrar hur de klarade sig. Notabelt är att redan då förekom riksdagsmän som ville förbjuda tiggeri! Skördarna i södra Sverige var bra, men möjligheterna att få hjälp till de utsatta områdena var små, logistiken var komplicerad, och det lönade sig bättre att sälja havren m m till London där de hästdragna droskorna behövde energi.
SvaraRaderaFörvånas också över att farmors bror som föddes i samma fattigdom lyckades bli riksdagsman. Våra förfäder måste ha varit ena riktiga överlevare och krigare. Jag är stolt över dem och lite bedrövad över att deras sjutusendjävlar inte gått i arv till mig.
SvaraRaderaProtest! Skulle inte du ha sjutusendjävlar! Det vet väl jag för jag är nämligen Din okände beundrare! I flera år när Du fanns på posten brukade jag ringa fiktiva telefonsamtal till Dig bara för att få spela in Din röst på min bandspelare med pärlemorinläggningar. Jag erinrar mig särskilt ett ställe där Du förklarar för mig att portot bara är 5 öre, den högre prisuppgiften i taxan beror bara på ett oförklarligt tryckfel. Jag brukar ofta spela upp den passusen och riktigt rysa av välbehag när jag hör Din ljuva stämma, fylld av sjutusendjävlar.
SvaraRaderaJag besökte ofta posten när Du fanns där bara för att få se på Dig. Tyvärr vågade jag inte gå in i själva lokalen alla gånger, Du kunde kanske ha tröttnat på mig, vad vet jag. I stället brukade jag titta på Dig genom fönstret. Jag hade då med mig min pall enär jag är ganska småväxt. Det var en sann upplevelse att se Din panna glänsa av ärlig svett.
Käre okände beundrare.
SvaraRaderaJag känner mig fortfarande iakttagen fast jag numera bor på 4:e våningen. Har min beundrare månne skaffat sig en stege?
Nej, i det här fallet är jag oskyldig. Jag är ganska höjdrädd, och det periskop på 10 meter som jag byggt ville inte busschaufförerna ta ombord på bussarna. Jäkla dålig service alltså!
SvaraRaderaAj då! Min tid med beundrare är tydligen över.
SvaraRadera