Hänt i veckan

Julen gick snabbt förbi och nu sitter vi här som två gamla dinosaurier och ugglar framför teven. Det är den näst sista dagen på 2018, ett år som i Sverige präglades av talmansrundor och kulturprofiler.

På det privata planet gav året oss vårt första barnbarnsbarn. Vi blev gammalfarmor och gammelfarfar till en ljuvlig lite kille som heter Levi och som föddes fyra dagar före julafton.

Just nu sitter jag framför datorn med hosta feber och huvudvärk. Jag har fått "krimmen." I natt har jag legat på uppblåsbar dyna i eget rum för att inte störa maken med mitt kraxande.

------------------

Nu tar jag det modiga språnget från 2018 till 2019 och önskar oss alla ett:

GOTT NYTT ÅR!

Decemberbilder

Igår blev jag morfarsmor eller gammelfarmor. Det känns fantastiskt. Lille Levi kom till världen som en gåva till sina föräldrar och resten av släkten. Grattis Emma och Marcus till det efterlängtade nytillskottet på familjeträdet.

Månen vilar mellan molnen.

GOD JUL!

Ännu en bekännelse

Mina föräldrar var hängivna socialdemokrater. De hörde till den gamla stammen av arbetsamma och hederliga människor vars politiska hemvist var självklar, det fanns inget annat man kunde rösta på.

Självklart följde jag i deras spår. Dock inte lika hängivet. Men på min valsedel stod det ändå alltid Arbetarpartiet - Socialdemokraterna

Men så till bekännelsen. En gång på 70-talet var jag så förb-d på kommunledningen att jag röstade på Folkpartiet och då förstår ju alla att jag var synnerligen förtretad.

Det var väl inte mycket till bekännelse säger du som vinglat runt bland de flesta partier. Men det är inte färdigt än. Här fortsätter min bekännelse.

Mitt intresse för EU är svagt och i det senaste valet till EU-parlamentet röstade jag inte med rosornas parti. Jag kände behov av att protestera mot detta svulstiga och penningslukande parlament. Kände mig trotsig när jag stoppade valsedeln i kuvertet, en valsedel som det stod Feministiskt initiativ på. Kolossen EU behöver mer arga käringar, men jag var troligen ensam  om mitt val för parlamentet är lika gubbigt som det alltid har varit.

Godnatt!

Bara tärning

På mitt första jobb var vi fyra tjejer som lussade för cheferna. Ingen av oss ville vara Lucia, men söta Saga tog till slut på sig uppdraget. Hon var lite tveksam förstås eftersom hon hade pojkvän och inte längre var oskuld. Detta hände sig på den tiden då det ordet fanns och Lucia skulle vara blond och jungfrulig. På 50-talet skulle flickor vara oskulder. Det var inte riktigt lika viktigt med pojkars kyskhet.

Från den Luciamorgonen finns en bild av ett 20-tal allvarliga chefer på det mäktiga gruvbolaget som tittade på de skönsjungande skönheterna. Här skulle jag ha visat den bilden men jag hittar den inte.

Vid 91 års ålder blev min svärmor Lucia, så det är aldrig för sent.

För cirka 8 år sedan fick mitt barnbarn Amanda åka till Kanarieöarna och lussa.

Ha en fin Luciadag!

Dåligt omdöme

Den här rosen fick jag efter mitt förra blogginlägg. Det betyder att min äkte vill ha mig kvar ett tag till. Ett gott val som gynnar familjefriden.

På ett äldreboende i vår kommun har två chefer betygsatt de som jobbar där. Ingenting konstigt i det, ganska vanligt bland chefer skulle jag tro. Av misstag råkade arbetsledarnas åsikter om personalen skickas ut som e-mail. Någon stackars anställd fick läsa om sig själv att han/hon var "lat och opålitlig", en annan "orolig." Man kan inte låta bli att undra hur första mötet mellan chefen och  den "opålitlige" gick. Här räcker nog inte med ett ynka "förlåt, jag menade inte..."

Undrar vilka hemliga omdömen man själv har fått under sitt arbetsliv. "Introvert och konstig" eller "god och glad." Skulle vara intressant att veta så här efteråt.

Chefer drabbas ofta av omdömen som inte är så kärleksfulla. Själv har jag haft hyfsat bra chefer med något undantag. Om det undantaget till chef skulle få mitt omdöme om honom hemskickat på nätet skulle det stå "elak och småsint" eller "odräglig översittare." Men det är nästan 100 år sedan, chefen har lämnat jordelivet och jag har nästan glömt honom. Men bara nästan.

Godkväll!

Bekännelse 1

Det här är Bachelor:

David, en 33-årig polis från Göteborg är trött på ungkarlslivet och vill hitta kärleken.

Eftersom det här är TV så skickas David till ett soligt Grekland och där finns redan ett 20-tal snygga tjejer som alla vill bli Davids utvalda. Varje dag "dejtar" David en eller ett flertal tjejer för att lära känna dem och smaka lite på dem. Ibland pirrar det i kroppen och då är det en lyckad date.

Så kommer vi till rosceremonin. Det innebär att vår polis står framför damerna med ett antal rosor som han delar ut till de tjejer han vill ha kvar. Någon eller några blir utan och får åka hem. Ratade och lite ledsna för att de inte dög. Drömmen om ett framtida liv med polisen från Göteborg sprack. Ack, ack, ack!!!

Nu återstår fem fagra kvinnor. Vem ska han välja? Den lilla söta, Hedvig med ögonen, långa modellen, hon med läpparna eller den vardagliga Lydia. Spänningen är olidlig.

Varje måndag- och tisdagskväll sitter alltså jag, den jämlikhetssträvande delfeministen och kulturtanten Gunnel och tittar på Bachelor. Vart är jag på väg?

Godmorgon!

Torsdag i mitt liv

Precis som vi trodde, Annie Lööf lyckades inte heller.

Jag ska inom de närmaste månaderna bli dubbel gammelfarmor. Det är stort!! De små underverken som föds kommer att vara i min ålder någonstans närmare år 2100. Så därför ligger det i mitt intresse att alla nyfödda tjejer och killar får en bra värld att leva och verka i. Att vi alla tar miljöansvar och lämnar efter oss en värld som är fri från gifter och plast och allt det vi nu förstör vår värdefulla natur med. Jorden bör vara en lika god plats att leva på för våra efterkommande som den varit för oss. Det tycker jag att vi alla kan enas om.

På högersidan i min blogg finns blogglistan med de bloggar som jag brukar läsa. Där har nyligen tillkommit en som jag varmt vill rekommendera. Titta på blogglistan, tryck på "Introduktion" och du kommer till en man som just startat upp en blogg som ännu inte fått sin karaktär, men som garanterat kommer att bli intressant. Lycka till, Anders!

HEJ!

Allianser och Predikoturer

Ohelig allians

Valnatten jublade Alliansen och krävde Stefan Löfvens avgång. Valresultatet hade tydligt visat att Alliansen var det alternativ som svenska folket ville ha. Jajamen! 143 är väl ingen dålig siffra.

Idag visar det sig att det finns ingen Allians. Det finns fyra partier som vill olika och enigheten är borta. Vem som i framtiden blir vår nye statsminister är det ingen som vet. Men antingen blir det en man eller också blir det en kvinna.

Hur ska man locka unga människor till kyrkan frågar min gamle man. Han är engagerad i det kyrkliga och undrar om de yngre generationerna läser tidningarnas annonser om Predikoturer. Nej, troligen inte. Här behövs förnyelse. Man kanske kan tänka sig ett modernare språkbruk. Lite reklamengelska kanske där man byter ut Predikoturer mot "Trips to heaven" eller liknande. 

Maken tackar på förhand för alla goda idéer som kan tänkas "ploppa" upp hos bloggens eventuella läsare.

Det var allt för idag! Godnatt!

Sura uppstötningar

Klädaffären fixar nötningen

Psykologiprofessor Jordan B Peterson har blivit uppmärksammad för sin kritik mot feminism och politisk korrekthet. Han anser att yttrandefriheten är hotad och tycker att man måste ha rätt att förolämpa folk för att få tänka fritt.

Men hans matvanor är intressantare än hans åsikter. Han äter enbart kött med lite salt och dricker bara vatten. Inte något annat får komma över hans läppar, inte ens ett salladsblad. Denna diet har gjort att hans svarta livssyn ljusnat, de sura uppstötningarna försvunnit och hans besvärliga eksem är borta. Vid ett tillfälle fuskade han och drack lite äppelcider. Det straffade sig och han blev förlamad av ångest och kunde inte sova på tre veckor.

Professorns diet lär inte uppskattas av Livsmedelsverket, som inte heller uppskattar "Banta med champagne" eller "Banta med choklad." Nu bantar inte professor Peterson, han är ganska mager och undra på det.

Oftast provar man olika dieter för att gå ner i vikt och därför testar man alla möjliga varianter för att uppnå resultat. Men alla dessa viktreduceringsmetoder (långt ord) har den trista baksidan att efter liten nedgång följer större uppgång, vilket man innerst inne vet, men man hoppas alltid på under.

Det luktar november

Kanske borde vi alla prova professorns metod. Tänk vad skönt med ett samhälle utan sura uppstötningar.

Adjö!

Oaktsam och defensiv

Mitt favoritträd åldras

Med posten kommer ett brev från Folksam som berättar om nyheter i min hemförsäkring. Bland annat följande:

"Överfallsskyddet utökas med de nya brottsrubriceringarna oaktsam våldtäkt och oaktsamt sexuellt övergrepp."

Intressant, men vad betyder det? Vad är då aktsam våldtäkt och aktsamt sexuellt övergrepp? Nu hör jag inte till riskgruppen för övergrepp, men visst vore det bra att begripa vad min hemförsäkring innefattar.

I nättidningen kan man läsa att mannen som dödade och styckade en landsman gjorde det i självförsvar. Att stycka någon i självförsvar låter bisarrt, men enligt försvarsadvokaten var styckningen defensiv. Offensiv styckning betyder att man styckar med lust, defensiv att man styckar lite motvilligt.

Kan man annat än beundra juridikens skickliga ordvrängeri.

Jodå! Det finns en förklaring till "oaktsam våldtäkt", det är bara att googla.

Hej!

Inlärd irritation

"Inlärd irritation" kallas det när vi retar upp oss på att saker och ting inte är som vi tycker att de ska vara. Det kan gälla idrott, språkbruk eller annat som inte faller oss på läppen.

I Dagens Nyheter skriver en språkredaktör följande om alla som irriterar sig över språkets förflackning.

"Inlärd irritation utgår indirekt på antagandet att svenskan hade en guldålder. Och den råkade infalla vid den tidpunkt när den som är irriterad själv lärde sig språket. Det är alltid senare förändringar som ifrågasätts och kritiseras. Olika generationer irriterar sig således på olika språkförändringar."

Språkredaktören har naturligtvis alldeles rätt. Yngre personer kommer aldrig att ifrågasätta "minutrar" och "sekundrar." De kommer inte att vara irriterade över reklamspråket som använder "fall news" och "sport to the people" och så vidare i all onödighet.

Men nyare generationer kommer också att lida av inlärd irritation. Kanske över gamla stötar som jag som tycker att språket ska användas på det sätt som jag en gång lärde mig.

Må väl!

Någon att skylla på

Utbränd bloggerska

Min blogg har fyllt nio år. En gång var den levande och entusiastisk. Numera är den trött, visar symptom på utbrändhet och brist på fantasi. Men som jag deklarerade redan från första början skulle mitt bloggskrivande hänga med ända in i dimman och så ska det bli.

"Nånannanismen" är utbredd i vår värld. Det är aldrig ens eget fel, det är någon annan som är upphov till dåliga, rentav katastrofala beslut. Katolska kyrkans ledare med påven själv i spetsen skyller på djävulen. Det är hin håle själv som frestat katolska präster och munkar. Det är djävulen som fått dessa "Guds män" till att begå pedofili. Ve den onde som plockat fram otillåten lust hos den som ska leva i celibat.

Själv brukar jag också skylla på någon annan. Det är min självklara rätt som gift. Citatet som följer har jag haft på bloggen ett flertal gånger. Det är formulerat av en broder och bygger på lång erfarenhet av livet tillsammans med en partner.

"Äktenskapet är av Gud stiftat för att vi ska ha någon att skylla på."

Ha en fin dag!

Gamla bleknade dior

Giftspridare 1975

Gäster på Per-Eriks bröllop. Föräldrar, bror, svägerska och söner

Lägg märke till sönernas klädsel. Rejäla träskor och praktiska byxor av vid modell. Sådana som fladdrar vid vaderna och som är så praktiska jämfört med de åtsittande och snörpiga modeller som man hittar i affärerna i dag.

Nils Peter Lindberg von Snålenstråle är finklädd för att gå på brorsans dop

Lars Olov ska döpas

Utflykt i det gröna.

Vi tog massor med foton. Diabilderna visade vi på en stor filmduk, oftast till fredagsmyset tillsammans med chipsen och godiset. Numera ligger de flesta i lådor, många är bortsorterade, några är överförda till datorn. Men färgerna blir med tiden grälla eller bleknade och de här bilderna lär inte överleva framtiden.

Trevlig måndag!

Septemberbilder

Dubbelklicka för större bilder

Vackra september

Snart inflyttning  i det nyaste bostadsområdet.

Den här bilden skiljer sig från övriga septemberbilder. Den visar min äkte mans vänsterben och hur han lite försiktigt anammat modet med trasiga jeans. Brallorna är till åren komna men har aldrig varit så "rätt" som just nu. 

I skrivande stund snöar det i Luleå. Det är åt helsike för tidigt och gör mig lätt deppig. Fortsätter i det dystra tänket och börjar dödstäda.

Hej!