måndag 8 oktober 2018

Gamla bleknade dior

Giftspridare 1975

Gäster på Per-Eriks bröllop. Föräldrar, bror, svägerska och söner

Lägg märke till sönernas klädsel. Rejäla träskor och praktiska byxor av vid modell. Sådana som fladdrar vid vaderna och som är så praktiska jämfört med de åtsittande och snörpiga modeller som man hittar i affärerna i dag.

Nils Peter Lindberg von Snålenstråle är finklädd för att gå på brorsans dop

Lars Olov ska döpas

Utflykt i det gröna.

Vi tog massor med foton. Diabilderna visade vi på en stor filmduk, oftast till fredagsmyset tillsammans med chipsen och godiset. Numera ligger de flesta i lådor, många är bortsorterade, några är överförda till datorn. Men färgerna blir med tiden grälla eller bleknade och de här bilderna lär inte överleva framtiden.

Trevlig måndag!

12 kommentarer:

  1. Vilken fin bild med Mormor och Morfar.

    SvaraRadera
  2. Lasse: Den är idyllisk och du skiner som solen själv.

    SvaraRadera
  3. Blev riktigt röksugen av den första bilden. Jag rökte bara cigaretter (några paket om dan), pipa (Tidemans gul och greve Hamilton), cigariller (Sheriff, med plastmunstycken och van Baars röd) och cigarrer (på metalltub, minns inte vad de hette). 38 år sedan nu, undrar varför man slutade?

    SvaraRadera
  4. Matanzas hette cigarren! Vilket minne man har.

    SvaraRadera
  5. Anders: Jag blir nästan äcklad av den första bilden. Bara den blommiga kjolen är tilltalande. Låter som du var storrökare, men tror att du överdriver en aning. Jag slutade röka 1980 men föll för frestelsen och tog en cigarett till din bröllopsfest. Så vi slutade ungefär vid samma tidpunkt. Mycket klokt!

    SvaraRadera
  6. Det är svårt att sluta röka hör man ibland. Det är det inte om man har rätt motivation. Jag rökte alldeles för mycket och i dec 1979 i London märkte jag att kondisen var på den totala upphällningen. I st f att trappa ner (som rekommenderas av en del) ökade jag på och lovade mig själv att sluta på nyårsafton. Det funkade. Nyårsafton, som jag f ö tillbringade hos tandläkare Ferry m fl i Storuman vek jag ihop mitt sista paket och sa att jag hade slutat. Alla skrattade åt mig men jag var så motiverad att det gick helt problemfritt. (Det var f ö första gången jag stiftade bekantskap med en blivande OS-mästare, han gillade att sitta i mitt knä och busa).

    "Ett rökfritt 80-tal" hade jag lovat mig själv och se - det håller än!

    SvaraRadera
  7. Helt enig med dig. Det är inga problem att sluta röka när man väl bestämt sig. Jag visste inte att du var en storrökare, hos mig räckte ett paket i två dagar och det var när jag rökte som värst. Efter mina barns födelse rökte jag inte hemma men väl på jobbet, där dimman låt tät och det var synd om alla som inte rökte.


    Tänk att ha haft en OS-mästare i knät. Han har alltid varit rökfri och är nu på väg att bli fossilfri.

    SvaraRadera
  8. F ö: Lägg gärna in fler gamla diabilder. Roligt att titta på. Väcker minnen.

    SvaraRadera
  9. Först, innan jag hunnit läsa texten, trodde jag din kjol var en solblekt Dior-kopia. Men undrade varför du stavade Dior med liten begynnelsebokstav. 😁 Haha, då och då inträffar en härdsmälta bland de grå ...
    Kul med gamla diabilder! Och vilken snygg (Dior)kjol!
    Håller för övrigt med Anders i ovanstående uppmaning. Mer dior åt folket!

    SvaraRadera
  10. Anders: Ska kanske smyga in någon gammal bild då och då. Alla kanske inte är lämpliga.

    Annica: Ha-ha. Min kjol hade inget med Dior att göra, men var ju rätt snygg ändå. Den fick vara med på två bröllop i släkten. Tror att den så småningom krympte i garderoben och fick slängas. Det var före återvinningens tid.

    SvaraRadera
  11. Gunnel: Det är förmodligen de dior som du anser icke lämpliga som är roligast. Censur är inte att rekommendera i detta sammanhang. Kom loss! (som det hette på den gamla goda tiden)

    SvaraRadera
  12. Anders: Absolut! Några bilder av sköna släktingar kan jag nog sätta på bloggen vid lämpligt tillfälle.

    SvaraRadera