Birka
Midsommardagens promenad gick till Södra hamn där fartyget Birka från Stockholm lagt till. En stor båt vars passagerare klokt nog valt svala Luleå istället för att plågas på någon äckligt varm Medelhavsö. Hos oss behöver man inte svettas.
Vi vandrade vidare till stadsparken där det spelades musik och fyra kvinnor utförde ett avancerat gymnastikprogram i gröngräset. Midsommar Latino heter dagens program och består av betydligt mer än bara gympa.
Så ska en Volvo se ut
Ute på gatan framför stadshotellet stod ett antal vackra bilar från den tid då bilar var personliga och lätt igenkännliga.
Så förflöt vår midsommardag. Efter promenaden gick vi hem, satte oss i varsin fåtölj och somnade.
Godkväll!
Vi åkte med en enorm lyxbåt på Svarta Havet en gång, Nahide och jag. Båten var så fin att folk klädde om sig till middagen. Gubbarna satt där munderade i svart fluga och där satt jag med min vanliga skjorta... Tur(?) att Nahide inte heller hade fattat att man förväntades vara "fin". En social paria har man alltid lyckats vara, ända sedan den dagen man förväntades "dansa åt andra hållet" i Kriberg på 50-talet...
SvaraRaderaAnders: Man är alldeles fel ute ibland. Jag har också varit på en resa och bott på hotell där man förväntades vara tjusig till middagen. Vi blev serverade trots våra enkla paltor men visst kände man sig lite utanför.
SvaraRadera"Dansa åt andra hållet" i Kriberg på 50-talet? Nu hänger jag inte riktigt med. Du var ju knappt född då.
Jo, jag var i Kriberg p g a nån fånig kille du hade träffat och var på "dans runt granen" efter julen. Kribergsbarnen visste hur man bar sig åt men min uppfostran från Mörttjärn omfattade inte sådana jullekar. Så när "vi kan dansa åt andra hållet" kom hade jag inte begrepp om dylika finesser utan fortsatte åt samma håll, varvid ett visst tumult uppstod. Att upplevs sådant kan vara känsligt för barn i den åldern.
SvaraRaderaAnders: Stackare, vilka traumatiska upplevelser du fått på grund av mitt intresse för någon fånig kille. Har själv inget som helst minne av tumultet runt granen, kommer inte ens ihåg någon gran. Knappast ens någon kille. Tycker att du trots den känsliga upplevelsen utvecklats till en harmonisk person så jag behöver nog inte ha dåligt samvete för det trauma du utsattes för på det glada 50-talet.
SvaraRadera"där satt jag med min vanliga skjorta..." För undvikande av missförstånd: Jag hade naturligtvis byxor på mig också.
SvaraRaderaDom som ledde spektaklet runt granen påstod att dom var från Skaraborg, vilket jag än i dag betvivlar. Och sedan skulle man "dansa åt andra hållet" redan på "Å", d v s långt innan de kommit med informationen "åt andra hållet". Det kunde ju ha varit - ja, vad som helst! Det är inte att undra på att man, med de bristfälliga instruktionerna, blev en livslång paneltupp.
Anders: Dina minnen äro icke mina minnen, men förmodligen var jag för snobbig för att delta i dansen runt granen. Jag var blott tonåring när jag bodde i Kriberg och då är man i sin värdigaste ålder. Men din kommentar om bristfällig instruktion och livslångt lidande som paneltupp är skrattframkallande.
SvaraRaderaAnders: Förtydligande: Inget hånfullt skratt utan djupt roande och medlidsamt.
SvaraRadera