Det är en ljuvlig morgon med 17 plusgrader, ingen vind och en blek sol. Perfekt för en runda i omgivningarna.
Bortom ankdammen finns den här bänken strategiskt placerad för hemmafilosofer som gillar att sitta i absolut ensamhet, titta på stan i fjärran och höra klucket från vågorna som kommer mot land från en förbipasserande turbåt.
På Gültzauudden blir jag stående framför furan. Den är gammal, knotig och ledbruten. Barr sitter kvar på några kvistar, andra är utan. Den har stått där länge och upplevt och sett mycket men går nu mot sin levnadsbanas slut. Jag känner gemenskap med trädet. Även jag är på sluttampen, lika ledbruten, luggsliten och knotig. Men jordelivet är gott och vi hoppas, tallen och jag, att motorsågen och Sankte Per lämnar oss ifred så länge som möjligt.
Stranden
Och när den mulna dagen är slut fotar jag som vanligt min utsikt, där solen försöker titta fram genom det grå. Det är en vacker och varierande vy som jag aldrig tröttnar på.
TREVLIG SOMMAR!
Trevlig sommar till dej också. I övrigt får du återkomma med nojan då du är 92 !
SvaraRaderaLennart: Trevlig sommar till dig och familjen. Min noja började vid 70, men jag är ganska levande ändå. När jag är 92 har den nog gått över.
SvaraRaderaFina bilder du bjuder på! Din utsikt är avundsvärd!
SvaraRaderaJag känner också samhörighet med den där tallen. Och jag har definitivt mycket mer gemensamt med den än jag har med många människor. Men tallen är, trots sin ålderdomliga skröplighet, en bedagad skönhet. Det är däremot inte jag. Där tar våra likheter slut. Tallar åldras med värdighet i knotigheten. De kan bli rena konstverken.
Fortsatt skön sommar!
Annica: Vi är väl också bedagade skönheter. Åtminstone kan jag upptäcka otroligt mycket bedagat när jag ser mig i spegeln. Men tyvärr ses vi inte som konstverk utan mera som dyra kostnader för staten.
SvaraRaderaIdag skiner solen, vinden är kall och min utsikt är lika fin som vanligt.
Ang förra bloggen: Idag stod det "Postnord Logistics" på sopbilen som hämtade soporna!
SvaraRadera