Den här bilden föreställer "gamla" posthuset i Luleå, byggt 1953. Det var en ganska stor arbetsplats med brevbärare, postkassörer och administrativ personal. Under andra halvan av 70-talet och en bit in på 80-talet jobbade jag som kassör i den ståtliga byggnaden.
.jpg)
Trappa upp till balustrad
.jpg)
Idag, cirka fem år efter att posten flyttat därifrån invigdes huset på nytt och kallas numera Vetenskapens Hus.
Att det blev just Vetenskapens Hus är ganska logiskt med tanke på all den klokskap och förmåga till smarta lösningar som redan fanns i väggarna efter oss "postisar."
På balustraden (heter det så?) har man utsikt över lokalen som nedre bilden visar. När jag jobbade på postkontoret Luleå 1 hade jag ibland en morbid tanke om att ställa mig däruppe och sjunga en aria eller steppa inför postkunderna. Men det blev bara en bisarr tanke, jag gjorde det aldrig tack och lov. Det skulle ha varit minnesvärt.
Glädjande att huset till sist kom till användning. Numera finns en servering i lokalen dit man kan gå och kanske känna en viss längtan efter en svunnen tid.
Trevlig lördag!
I slutet på 60-talet jobbade även jag i denna byggnad under min utbildning. Hade hand om julkortssorteringen ett år, organiserade poströstningen vid ett val, satt i Upplysningen och spred desinformation så gott jag kunde m m, m m.
SvaraRaderaNågra arior hade jag inte ens tanken på att sjunga. Nynnade på sin höjd på "man ska leva för att vandra" av Trio med Bumba.
Även jag har under någon tid stått i Upplysningen och försökt rätta till det du desinformerade om på 60-talet.
SvaraRaderaFörlåt, jag försökte bara vara lustig.
På den tiden kunde man poströsta även på valdagen. (Jag vet inte hur det är nu). Jag hade laddat med minst 5 mottagare och en vaktmästare som skulle slussa in folkmassorna. C:a en kvart efter öppningstid kom en liten gumma som blev så skrämd av uppmärksamheten att hon höll på vända med oförrättat ärende. Tillströmningen av röstande medborgare blev inte alls vad jag förväntat mig senare under dagen heller.
SvaraRaderaMen - jag var bara drygt 20 år och demokratin måste ju få kosta!
Det gamla vackra posthuset - vad fint att det "bebos" igen. Postlokalerna var så ljusa och trevliga, med rymd och fina detaljer och material. Visst är byggnaden K-märkt? Eller är jag ute och cyklar?
SvaraRaderaDu borde ha levt ut din "morbida" tanke. Tänk vad trevligt och överraskande det hade varit för alla väntande postkunder. Ditt framträdande hade blivit en riktig snackis. Och du en kändis. Du hade säkert kommit i tidningen.
Jag föreslår att vi någon dag avnjuter ett fika i huset.
Anders: Poströsta kunde man även på min tid. Var ganska populärt till och med utom just valsöndagen då det var ganska lugnt. Nu vet jag inte var man ska förtidsrösta, vi får väl ta reda på det lagom till det EU-val som kommer att engagera oss i sommar.
SvaraRaderaAnnica: En snackis hade det blivit och en remiss till psykologen.
Jag vet inte säkert om det är ett fik eller ett matställe. Men är det ett matställe kan vi ju avnjuta en köttbulle eller så.
Tänk vad vi kämpat i detta hus.Lååånga köer vid pension och löneutbetalningar.Spännande och roligt jobb!Jag blir lite sorgsen när jag ser det!
SvaraRaderaYvonne: Jag håller med dig. Det var roligt att jobba när det var mycket folk. Tiden bara rusade iväg. Undrar om de som köade tyckte likadant.
SvaraRaderaJag har inte tänkt på det förut, men egentligen är det ju rätt kul att vi har haft två gemensamma arbetsplatser, Malå kommunalkontor och posten Luleå 1.
SvaraRaderaAnders: Ja det har vi haft. Många trodde att jag fick jobbet på Kommunalkontoret med pappas hjälp. Det trodde de antagligen om dig också.
SvaraRaderaI samband med mina sista dagar på Malå Kommunalkontor utlyste de en ny befattning, en kamrersassistentstjänst. Jag sökte den inte.
SvaraRaderaUndrar hur livet skulle artat sig om jag sökt tjänsten - och fått den? (något som jag nästan räknar med).
Anders: Vem fick tjänsten och vad hände med henom? Din framtid hade kanske blivit likadan som hans/hennes. Tror inte du behöver ångra ditt val.
SvaraRaderaEn yngre kille än jag fick jobbet, och vad jag förstår utan mina strålande meriter. Han blev Norsjöbo - hemska tanke - vid kommunsammanslagningen och sedan vet jag inte vad som hände.
SvaraRaderaNej, jag ångrar mig inte!