"Varför händer allt roligt i Luleå och inte i Sverige", säger Olivia som kommer från Vendelsö (Sverige) till Luleå under Hamnkalaset.
Här uppträder hennes idoler, Danny, Anton, Robin och Agnes. Alla flickor skriker och den idol som får högst och mest skrik är populärast.
Att flickor skriker när de ser sina idoler är ett fenomen som började långt tidigare. Min svärmor påstod att det skreks på biograferna i USA på 40-talet när Frank Sinatra visades sig på bioduken. Men de riktiga tjuten uppstod nog under Elvisepoken. Då hade vi i Sverige bara Rock-Ragge, Little Gerhard och Trio med Bumba och de lockade bara till svaga pip.
Lyckliga flickor skriker när de hör och ser sina idoler. Om man dessutom, som Olivia, ser att den "STORE" blinkar just precis till henne, ja då är allt underbart och allting roligt händer just precis i Luleå.
Hej!
Ja himmel vad det skriks!På allsången på Sakansen kan det vara otroligt störande.Men det är väl sånt man får tåla.har ju faktiskt själv varit ung en gång!
SvaraRaderaYvonne: Som jag skrev så lyckades man inte riktigt uppbringa de där skriken för Rock-Ragge m fl. Man ville så gärna, men det gick inte.
SvaraRaderaDet skriks överhuvudtaget mer nu för tiden. Så fort någon ska presenteras i TV så skriks namnet ut, lätt hysteriskt.
SvaraRaderaMen nog skreks det även förr. Jag minns när jag i mina första tonår var på bio och såg en film med min stora idol, Elvis. Biosalongen var mest fylld av unga tjejer, som väl liksom jag, älskade den polisongprydde. Jag satt tyst för jag ville verkligen lyssna till dialog och sång, men alla andra skrek. Det var oerhört störande. Man hörde ju varken vad Elvis sjöng eller sa. Till slut fick jag nog och ropade ut över den mörka salongen: "TYST!"
Det blev faktiskt tystare. Och efteråt var jag förvånad över att blyga jag vågade.
Undrar om du inte var lite för gammal för att skrika när Rock-Ragge sjöng. Annat var det nog med Tosse Bark.
SvaraRaderaEn regnig höstsöndagkväll 1968 befann jag mig i en evig bilkö mellan Västerås och Stockholm. Måndagen efter skulle vi ha en jättetentamen. På bilradion hördes Trio med Bumba: "Man ska leva för att vandra". En del saker glömmer man aldrig hur gärna man än vill.
Annica: Du har pondus. Får försöka ropa TYST lite då och då när ljuden blir för störande. Med allt för mycket skrik hör man ju inte idolen.
SvaraRaderaAnders: Hur gammal tror du att jag är? En fossil? Nej, jag är säkert bra mycket yngre än Rock-Ragge. Jag var som saligast när jag fyllde 17 och Cacka Israelsson var på Malåborg.
Och Du Anders, det är de jobbiga sakerna i livet som man har svårast
för att glömma.
Wikipedia: "Ragnar Fredrik Nygren, även känd som "Rock-Ragge", född 13 december 1938 i Sollefteå".
SvaraRaderaMen han såg i alla fall äldre ut.
Att Rock-Ragge fick någon enda tonårsflicka att ens pipa till av beundran är en fullständig gåta. Det måste i så fall ha varit något slags kvävt primalskrik/pip.
SvaraRaderaMen Cacka Israelsson var jag också salig över. Men jag fick bara vara salig över hans bild i Fick- eller Bild-Journalen. Lyllo du som fick SE och höra honom lajv!
Anders: Rock-Ragge är icke längre ibland oss, säger Wikipedia också.
SvaraRaderaJag skrek heller aldrig åt Rock-Ragge, är inte ens riktigt säker på att jag sett honom uppträda.
Annica: Håller fullständigt med dig om Rock-Ragge. Samma gällde också för Little Gerhard.
Däremot var Cacka värd ett litet skrik.
Cacka kunde ha fått ett ganska stort skrik. Men inte medan han sjöng förstås. Då ville man bara njuta av hans fina röst.
SvaraRadera