När min pappa var 21 år fick han gå på steniga stigar för att komma till Malå.
När jag var 21 år hade jag åkt tåg till Stockholm.
När mina söner var i samma ålder hade de åkt charter till Rom.
Nu sitter vi här vid matbordet och lyssnar på barnbarnet Amanda, som kommit hem efter fem veckor i Tanzania. En intressant upplevelse för tjejerna som fick se mäktiga lejon, noshörningar och giraffer. Det mest skrämmande som inträffade var mötet med ormen i rummet där flickorna bodde. Ormen som bet kompisen i foten och ingen av dem visste vad det var för slags reptil, om den var giftig eller inte.
Eller vandra på gator där det bara fanns män. Kvinnorna fanns inte i gatulivet, de tillbringade sin tid någon annanstans.
För varje generation lär vi oss känna lite mer av vår värld. Vem vet mina barnbarns barnbarn kanske kommer hem från en resa till månen. Fast det låter verkligen inte lika upplevelserikt.
Trevlig söndag!
Blev förvånad att du inte skrev att när jag var 21, hade inte mina bröder varit söder om Skeppträskån.
SvaraRaderaSen använde Sven båt stora delar av sträckan till Malå.
Men nog är det roligt att barnbarnen och barnbarnsbarnen kan röra på sig lite mer än vad vi kunde.
Lennart: När jag var 21 hade min bröder med råge passerat Skeppträskån och vid flertalet tillfällen landat hos mormodern i Rentjärn.
SvaraRaderaLennart: Rent mentalt har jag nog aldrig vistats söder om Skeppträskån.
SvaraRaderaCyklade till Rentjärn en gång, minns jag, och på väg dit köpte jag Pipaluk, en ask illasmakande tabletter, hos Konrad i kiosken på torget i Malå. I asken fanns en idolbild på Sven Tumba Johansson. Hårdvaluta!
Vilket fantastiskt resa flickorna varit med om. Ett riktigt äventyr. Låter dock skrämmande att bli ormbiten. Tur att det slutade lyckligt.
SvaraRaderaJag vill tro och hoppas på att ungdomars (och andras) resande till främmande länder ska bidra till en större förståelse för andra kulturer och insikt om människors villkor. På sikt kanske det kan verka för en fredligare värld. Våra ungdomar är på många sätt klokare än vi gamlingar.
Anders: Pipaluk låter främmande. Grönländskt godis, kola med smak av tran.
SvaraRaderaAnnica: Jag som är så ormrädd hade blivit hysterisk. Minns än huggormen på ormberget.
Jag är så imponerad av dessa tjejer som är så orädda och samtidigt så glad över att de lyckligen kommit tillbaka.
Alfa var ju stora: men - "Lika fin var inte heller Pipaluk – en tablettask som försökte ta upp konkurrensen med Alfa. Pipaluk förpackades i en mörkblå ask med en eskimå på framsidan. I asken fanns också en bild på en idrottsstjärna, tillsammans med tabletter med kolasmak. Trots att Pipaluk många gånger hade bättre bildkvalitet än Alfa-askarna, kunde Pipaluk inte mäta sig med Alfa... och vem minns Pipaluk idag? Det är väl bara jag!?".
SvaraRaderaAnders: Det är kanske bara du som minns Pipaluk, fast det är ett namn som man inte borde glömma.
SvaraRadera