Det är många år sedan jag gick på bio och jag ser med förundran på hur folk bär med sig enorma burkar med popcorn, läsk, chips och godis. Allting är större numera och det prasslas och tuggas och äts av hjärtans lust i biobänkarna.
Jag såg filmen "Oväntad vänskap", som några bekanta rekommenderat. Den handlade om en mörkhyad småförbrytare och hans vänskap och arbete hos en svårt handikappad man. Filmen är fransk, tänkvärd, charmig, rolig, och väl värd biljetten.
Nästa gång vi ska se en film på bio blir det den nyaste Bondfilmen. Allt enligt hälftens önskan. Själv tycker jag innerst inne att Bondfilmerna är överreklamerade och Bond själv rätt odräglig utom när han spelades av Roger Moore där rollfiguren faktiskt hade lite humor. Annars är Bond bara en alldeles vanlig slagskämpe som gillar att slåss i finkostymen.
P Brosnan var en fin James Bond.
SvaraRaderaPå tal om bio och godis minns jag när barnen var små och vi gick för att titta på lejonkungen. De fick förstås lite godis. När filmen var slut hade de (min systers barn var också med) alla ögon som tekoppar, satt och höll godispåsarna krampaktigt med svettiga händer, och ingen hade rört godiset!Det måste vara ett bra betyg på en jättespännande film, om man glömmer bort godiset! :)
SvaraRaderaAnonym: Han får bli nummer två.
SvaraRaderaHelena: Det måste ha varit en spännande film för de små barnen. Jag gillar också Lejonkungen men skulle nog inte ha glömt godiset.
Förr skyndade jag mig iväg och såg alla Bondfilmer på bio. Numera väntar jag tålmodigt tills de kommer på TV. Den senaste Bond-skådespelaren gillar jag inte, han har ingen glimt i ögat.
SvaraRaderaJo, jag glömde att skriva att jag log när jag läste Helenas kommentar. Vilka härliga ungar - vilken inlevelse!
SvaraRadera