Det här är en pinsam historia. Jag ska äta hotellfrukost och lastar en tallrik full med pålägg, marmelad och diverse annat gott. Hittar ett fint fönsterbord, där man kan njuta av utsikten över ett gråregnigt Haninge. Men jag har glömt bröd och reser mig upp för att hämta en skiva knäcke. När jag kommer tillbaka till mitt bord, sitter där en främmande karl med en tallrik framför sig och "min" tallrik mittemot. Jag glor lite småilsket på mannen, tar "min" tallrik och ska byta bord, då han säger: "Don´t take my plate." "No, i´ts mine", säger jag med bestämdhet och går vidare men upptäcker i samma ögonblick att jag bär på två tallrikar, min egen i vänster hand och hans i höger.
Mannen ifråga är storätare och har lastat fullt på två tallrikar. En som han har framför sig och en som han satt på "min" plats och jag har burit min tallrik med mig när jag hämtade brödet, så "mitt" bord såg ledigt ut.
Låter det här förvirrat, så är det precis vad det är.
Jag går tillbaka till den okände och får fram någon sorts ursäkt på haltande engelska och han svarar snällt och artigt "It´s okay", och jag vandrar rodnande vidare.
Så här lät det säkert när den engelsktalande mannen berättade om händelsen för någon kompis: "An elderly lady came to my table and took my plate and then in taskig English tried to excuse herself. I wonder in what state of mind she was."
Det undrar jag också!
Trevlig vecka!
En riktigt rolig historia så här på en regnig söndag!
SvaraRaderaYvonne: Jo, efteråt var den rolig, men inte just när det hände.
SvaraRaderaHahahahaha....tack mamsen du förlängde just mitt liv om det är sant som dom säger.
SvaraRaderaSå bra, Lasse. Nu börjar jag själv tycka att det var roligt.
SvaraRaderaEtt stort tack för dagens goda skratt! Detta är bara ett exempel på varför jag gillar dig – din humor.
SvaraRaderaEn vintermorgon kom min fru hem och hämtade låsolja. Bilnyckeln passade inte i grannens bildörr... På rutan bredvid stod hennes väntande Mazda...
SvaraRaderaI Duvemåla, där det stod 2 bilar på parkeringen, försökte hon klösa sig in i en röd Volvo i stället för vår röda Honda.
Jag har haft tur som fått behålla henne, hon kunde ha försvunnit med vilken gubbe som helst, bara han haft en röd bil.
Annica: Tack för det, men det dröjer alltid ett tag innan man kan skratta åt sig själv.
SvaraRaderaAnders: Jag känner stort systerskap med din fru. De kunde lika gärna varit undertecknad som klöst sig in i fel bil.
hahaha åh farmor du är så otroligt söt!
SvaraRadera