Finns det "nånting?"

I teves morgonsoffa sitter en man från Frälsningsarmén och berättar om frikyrkornas kris med minskade medlemstal. Frälsningsarmén kanske inte finns kvar om 10 år om man inte paketerar religionen på ett modernare sätt, säger officeren som är lite bekymrad.

Vi är inte så kyrkliga längre. Om Pelle får frågan om han tror på Gud, så svarar han antagligen:

"Njaä, men jag tror på nånting."

"Nånting" är vår tids Gud och det kan betyda vad som helst. Det kan vara andar, änglar, reinkarnation eller något annat. Bönen "Fader Vår" kommer antagligen att skrivas om och heta:

"Någonting som finns nånstans,

vad eller vem är du?"

Religion är ett känsligt ämne som jag inte behärskar, trots min barndoms söndagar i Betaniakapellet i Baktsjaur med pastorer, vuxendop och halleluja. All respekt för människors tro, men ibland är det svårt att ha respekt för de som predikar tron.

Allt för idag!

"Svarta" affärer

Det är dyrt att bo. Hus och bostadsrätter kostar multum och lägenheter i nyproduktion har svindyra hyror. Det är ont om lägenheter och mycket bättre att vara säljare än köpare.

Det var brist på lägenheter även under 60-talet, när vi flyttade till Luleå. Vi köpte vår lägenhet "svart." På den tiden fick säljaren inte ta mer betalt för sin lägenhet än det pris han/hon själv gett när lägenheten var ny. På grund av detta uppstod en svart marknad. På vårt kontrakt stod skrivet med prydliga bokstäver att vi betalat 4.500  för vår lägenhet, men säljaren ville ha 12.000 kronor och vi betalade snällt 7.500 kronor under bordet. Pengar som vi inte hade, men som vi fick låna av släktens bankman, den snälle farbrodern.

                                                         
Nej, nej, vi gjorde inget olagligt. Som köpare var man helt utan skuld, det var säljaren som ansågs vara boven. Han/hon hade ingen laglig rätt att ta mer betalt för lägenheten än vad han själv gett. Säljaren var skurken i dramat, precis det motsatta mot sexköpslagen, där det är köparen som är kriminell.

Helt andra regler råder nu och den som säljer sin lägenhet till högstbjudande behöver inte smyga under bordet, utan kan med stolthet berätta om sin lyckade affär.

Hej!

Äntligen fredag

Facebooketableringen i Luleå fyller ett år, läser jag på just Facebook. Luleå valdes tack vare lättillgängliga högspänningsledningar och ett underbart kyligt klimat.

Facebook vill att vi ska tycka om varandra. Därför finns en "gillaknapp" som man kan använda när man tycker om det någon vän skrivit. Lite galet blir det när vänner trycker på "gilla" när Pelle berättar att han brutit benet eller att hans hund har dött. Facebook behöver en "uschknapp."

Idag trycker jag på "gilla" för:

Det fantastiska ljusspel som stan bjuder på i höstmörkret och som pågår 10 dagar framåt.

Att Madeleine hittat ett fint exemplar att förlova sig med.

Att Luleå Hockey plockar hem lite poäng då och då.

Att det är fredag, veckans allra bästa dag även för den som för länge sedan slutat jobba.

Trevlig helg!

En obehaglig känsla

Det är söndag förmiddag. Telefonen ringer.

-Hej! Är det Gunnel jag pratar med?-

-Ja!-

-Vilken tur, jag ringer från "telenånting", visst har du fast telefoni?

-Ja!-

-Då har jag någonting för dig. Vi kan sänka dina kostnader från 200 kronor i månaden till 145. Det blir väl bra?

-Vad sa du att du ringde från?-

-Grön Tele.-

-Hördudu! Min gubbe har jobbat åt Telia i alla sina år och han skulle aldrig byta leverantör.-

-Jaha! Tack då!-

Jag känner ett odefinierbart obehag efter samtalet och börjar googla för att kolla vad Grön Tele är för något och det jag läser om företaget gör mig inte mindre orolig.

Enligt vad som framgår på nätet ägnar sig Grön Tele åt att ringa pensionärer för att få dem att byta operatör och detta gör de på ett lömskt sätt. En person skriver att hans mamma svarat "Ja" på frågan om hon var nöjd med sin operatör och detta "Ja" blev till ett muntligt bindande avtal med Grön Tele, vars namn hon aldrig ens uppfattat.

Konsumentverket har enligt vad jag googlat mig till fått många klagomål på Grön Tele från äldre personer som känner sig lurade. Företaget har dessutom gett blanka den i Nix-registret.

Jag har förvisso också sagt "Ja" på frågan om jag har fast telefoni och därför kommer jag att ringa till Telia   och meddela att inget får komma mellan mig och min operatör. Det gör inget att de är lite dyrare, att jag förlorat pengar på Teleaktien, jag är i alla lägen deras trogna kund.

I´m yours forever, TELIA!

Godafton!

Hur länge ska man hålla på?

För drygt tre år sedan startade jag min blogg, utan att ha den minsta tanke om hur länge jag skulle hålla på. Efter så lång tid och närmare 700 blogginlägg tycker jag att jag börjar upprepa mig själv, sakna vettiga idéer och tröttna på mina egna ord. 

Men att sitta framför datorn och skriva är ett rent nöje och har man plitat ner nära 700 inlägg kan man inte ge sig förrän man uppnått 1000. Det är ett målsnöre som jag måste nå. Så jag fortsätter att mala på i ungefär samma takt. Det tusende inlägget kan heta "Följ mig in i dimman", eller "Den väg som till himla bär", eller helt enkelt "The End."

Och när det tusende inlägget är skrivet i januari 2018, då har jag sagt allt, då lägger jag av och skulle jag glömma vad jag lovat, bör mina närmaste ta datorn ifrån mig.

Godmiddag!

En kul kväll med "fika"

Jag fick aldrig någon undervisning i engelska språket under min skoltid, men en mängd kvällskurser, ett besök i USA, ett äktenskap med en halvamerikan och ett otal timmar med "Emmerdale Farm", har ändå lett till att jag relativt lätt förstår det främmande språket.

Igår såg vi en show med Al Pitcher som han kallar "The fika tour." Han talar snabbt och hela uppträdandet är på engelska med undantag för de få svenska ord han kan som "fy f-n", "slask" och några till.

Karln springer fram och tillbaka på scenen i  "furioso" takt. Han bär fula bruna manchesterbrallor med häng och han driver hejdlöst med oss i publiken. Han beundrar och häcklar det typiskt svenska, som t ex "blåplasten" vi sätter på våra skor, när vi ska besöka dagis eller tandläkaren. Han är fantastiskt rolig och är det något skämt man missar på grund av språket så gör det ingenting. Man skrattar bara för att andra skrattar. Skratt är ju smittsamt.

Det var en kul kväll och Pitcher kommer tillbaka nästa år med "The påtår tour."

Hej!

Eländes elände

Saknar sommaren

En nyhetsmorgon så full av elände.

EU (Eländets Union) har problem. "Det var du som röstade dit oss", hör jag en bekant röst påpeka och visst har rösten rätt. Det var jag och några till som sa "Ja" utan att veta vad vi gjorde. Nu har dock EU fått Nobels Fredspris av Norge som antagligen ger priset av ren välgörenhet. De vill ge Fredsprispengarna till någon som verkligen behöver dem.

Fler dåliga nyheter:

Personer inom SSU i Norrbotten har lurat Landstinget på 1,2 miljoner. Med påhittade kurser och påhittade deltagare har man lyckats tillskansa sig pengar på ett fult och oärligt sätt.

Snön faller och halkan kommer!

Men visst finns det ljusglimtar i eländesmörkret:

Idag kommer kungen till Luleå och Sverige vinner över Tyskland i fotboll. Så måste det bli!

Hej!

Loppmarknad

Lördagens begivenhet var den stora Arcusloppisen som gick av stapeln för andra gången i år. Trängseln var gruvlig och det tog oss dryga två timmar att ta oss fram bland borden. Loppisen domineras av folk som rensat garaget men där finns också ett antal antikhandlare.

I år var det ovanligt mycket kläder. Det kändes nästan som att gå på Myrorna. Skillnaden var bara att här betalar man 50 kronor i inträde för att fynda.

För två veckor sedan var jag på Kistamässan. Här såldes inga kläder men på några skyltdockor visades tjusiga kreationer från 50-talet. Snygga klänningar, liknande den på översta bilden, var väldigt populära när jag var i tonåren, men däremot känns den rosa skjortan och den blommiga kostymen för killar något främmande och ett mode jag totalt missat. Synd!

Hej!

Skimrande vackert språk

Mo Yan från Kina fick årets Nobelpris. Han har ett skimrande vackert språk står det i en recension av hans senaste bok "Vitlöksballaderna."

Apropå språk skulle nog denne Mo Yan behöva lära diverse gamla sportkommentatorer att använda språket på ett skimrande vackert sätt. Dessa äldre sportfarbröder har använt ord som numera är starkt värdeladdade. Nästan hela "Ring P1" handlade om deras ordval.

Apropå "Ring P1" så får inte Täppas Fogelberg leda programmet nästa vecka, eftersom han kritiserat Wilks (han med rondellhundarna) och det får man inte göra när man ska vara en objektiv programledare.

Apropå ingenting så kommer Camilla Henemarks bok ut inom kort. Camilla har bedrivit närgångna studier av  kända svenska män och hennes bok väcker långt större intresse än en nobelpristagare med ett skimrande vackert språk.

Trevlig helg!

Tjuvlyssnat

Lika bra att acceptera att man inte kan undkomma andras människors mobilsamtal. Man kan istället lyssna ordentligt och få en intressant inblick i hur andra har det därhemma.

Flicka i tonåren på pendeltåget:

"Jag går på kurs för brottsoffer just nu."
Stackars lilla späda flickebarn, hinner jag tänka, vad har du blivit utsatt för? Rån? Våldtäkt?
" Jo, jag nitade morsan, så nu går jag på kurs för att lära mig behärska min ilska."

Stressad karl på Coop:
"Om inte de här dj:a tomaterna duger åt dig, får du väl för f-n pallra dig hit och välja själv."

De flesta ensidiga mobilsamtal man lyssnar till är totalt värdelösa ur underhållningssynpunkt, men någon gång glimtar det till och det kan man använda till ett blogginlägg en dag som den här, när man inte har något annat att skriva om.

Hej!

En pinsam historia

Det här är en pinsam historia. Jag ska äta hotellfrukost och lastar en tallrik full med pålägg, marmelad och diverse annat gott. Hittar ett fint fönsterbord, där man kan njuta av utsikten över ett gråregnigt Haninge. Men jag har glömt bröd och reser mig upp för att hämta en skiva knäcke. När jag kommer tillbaka till mitt bord, sitter där en främmande karl med en tallrik framför sig och "min" tallrik mittemot. Jag glor lite småilsket på mannen, tar "min" tallrik och ska byta bord, då han säger: "Don´t take my plate." "No, i´ts mine", säger jag med bestämdhet och går vidare men upptäcker i samma ögonblick att jag bär på två tallrikar, min egen i vänster hand och hans i höger.

Mannen ifråga är storätare och har lastat fullt på två tallrikar. En som han har framför sig och en som han satt på "min" plats och jag har burit min tallrik med mig när jag hämtade brödet, så "mitt" bord såg ledigt ut.

Låter det här förvirrat, så är det precis vad det är.

Jag går tillbaka till den okände och får fram någon sorts ursäkt på haltande engelska och han svarar snällt och artigt "It´s okay", och jag vandrar rodnande vidare.

Så här lät det säkert när den engelsktalande mannen berättade om händelsen för någon kompis: "An elderly lady came to my table and took my plate and then in taskig English tried to excuse herself. I wonder in what state of mind she was."

Det undrar jag också!

Trevlig vecka!

Samtal med chefen

Linnea 5 år sitter och äter frukost. Hon är pigg och glad och ska snart åka till dagis, där hon ska ha ett samtal med chefen. Linnea är denna dag representant för sin åldersgrupp och varannan fredag tar barnen upp aktuella saker med chefen. Det kan vara bristen på spadar och hinkar eller hur man är en bra kompis. Alla åldersgrupper är representerade, även två-åringarna får göra sina röster hörda.

Dagens små sötnosar blir alltså vana att tala i egen sak i tidig ålder. Så var det inte när vi var barn. Vi skulle tiga när de vuxna talade och inte störa dem i deras viktiga konversation.

Men vad blev det då av oss, vi tysta, blyga och hämmade från förr? Vågade vi någonsin uttrycka en åsikt? Jo faktiskt, en del av oss startade bloggar för att helt oemotsagda kunna komma med vilka påståenden som helst.

Ha det i höstrusket!

På väg någonstans

Här fyndar man inte, man betalar dyrt för det man köper. Kistamässan är en antik- och samlarmässa med massor av prylar som man vill ha, men varken behöver eller har plats för därhemma i hyllorna.

Men något måste man ha med sig hem när man åkt så långt och det fick bli en keramikgubbe som föreställer gamle statsminister Tage Erlander som för mig är en symbol för socialdemokratin, som den såg ut innan patroner, clowner och affärsplaner förändrade bilden.

Vi har alltså besökt huvudstaden för att träffa släkten. Vi tar numera två dagar på oss för att köra de dryga 90 milen. Hotellen är bekväma, frukostarna superba och utsikten från hotellet "Höga Kusten" är helt magnifik.

Hej!