Alla behöver vi en diagnos

När jag känner suget efter sötsaker ger jag efter för behovet. Jag tar en glass eller en chokladbit, trots att jag väger några kilo för mycket och borde avstå. Men det kan jag inte. Jag är nämligen sockerberoende. Att ge sig själv en sådan diagnos är mycket klokt, för då kan man inte rå för det man gör.

Det senaste i diagnosväg är HSP (Highly sensitive person), vilket innebär att man är oerhört känslig inför vacker musik och sköna naturupplevelser. Man blir närmast euforisk av ett vackert stycke musik t ex. Nackdelen med HSP är att man lätt blir sårad av alldeles vanliga kommentarer som man kan uppfatta som okänsliga och HSP:aren har en särskild förmåga att känna av stämningar.

Det låter som en fin och ädel diagnos. Givetvis har även jag  HSP, speciellt den delen som talar om musik och natur, men dessvärre har jag även en släng av HIP (Highly insensitive person), vilket jag bevisat ett antal gånger i mitt liv och som jag småskäms över. Men det är en annan historia.

Må solen lysa över oss alla. Det är vi värda.