Den förlorade väskan
Igår gick jag med min äkta hälft på marknad. Vi hade köpt bröd, slängt in varor i bilen, fikat på Folkets Hus och nu skulle vi åka hem.
Men ve och fasa!!! Panik!!! Insikten om att jag inte längre bär min väska slår mig med grym kraft. Väskan som innehåller nycklar till lägenhet, garage och bil, två plånböcker med ovanligt mycket pengar, körkort, bankkort och alla de andra korten som man numera bär med sig.
Jag springer till bilen, min man till Folkets Hus. I bilen finns inte väskan. Jag svär och låter illa på det sätt som ingen tror att jag kan, känner ilska över min egen dumhet, samt grubblar samtidigt över vem man först ska kontakta om vi inte hittar väskskrället.
Den lättnad jag känner när min hälft kommer dragande med väskan över axeln är närmast euforisk. Aldrig mer ska jag utsätta mig för detta. Hädanefter ska väskan vara fastlimmad vid min axel och aldrig lämna denna trygga plats. Ett löfte som jag ger mig själv i denna stund.
Solig söndag!
Grattis till det lyckliga slutet! Här kommer kommentar från en som VET PRECIS HUR DET KÄNNS!
SvaraRaderaFörsta gången detta hände mig: Kvarglömd handväska (med ovanligt fylld plånbok, alla nycklar, bankkort, körkort, mobiltelefon, m.m.) på buss som redan kört vidare till andra mål.
Med den värsta ångest jag någonsin känt i kroppen rusade jag in på OK Q8 i närheten, lånade telefon och panikringde alla bussbolag som trafikerade sträckan i fråga. Till slut fann jag rätt bolag och de fick tag i busschauffören... som hittade min väska. Orörd! Den vänlige chauffören gjorde en extra sväng förbi en hållplats vid OK Q8 och jag kunde hämta väskan.Tala om eufori! Jag nästan svimmade av lycka.
Andra gången (och förhoppningsvis sista!?) jag glömt handväskan var på järnvägsstationens café när jag skulle vinka av en vän. När vännen installerats i sin kupé och jag skulle lämna tåget insåg jag att jag inte hade väskan med mig. Återigen en snabb och ångestfylld jakt. Rusade tillbaka till caféet och där hängde väskan över stolen jag suttit på. Och än en gång... orörd! Lycka bortom allt förnuft!
Båda gångerna hade jag två väskor att bära på och då är det lättare att glömma den ena. Numera kollar jag extra noga att jag har allt med mig, för den tredje gången har min otroliga tur runnit ut. Det är jag säker på.
Hoppsan, ser att min kommentar blev nästan lika lång som ditt inlägg! Men den där paniken minns jag som om allt hänt just igår.
SvaraRaderaAnnica. Jag minns din panik mycket väl och jag förstår den verkligen.
SvaraRaderaJag har även glömt min kamera på en camping i Blekinge för många år sedan. Det var inte lika panikartat men irriterande. Dock hade någon vänlig person lämnat in kameran i receptionen så jag fick tillbaka den.
Nu måste vi skärpa oss. Nästa gång har vi inte lika tur.
Sådana händelser kan man vara utan.Vi var på väg söderut med husvagn.Åt på ett ställe efter vägen.När vi kört 5 mil kom alennart på att han inte hade sin handledsväska med.Firmakort,Eget kort och mycket annat+en del pengar.Som tur var hade vi en servett kvar från restaurangen.Vi ringde och dom hittade den.Bara att koppla bort husvagnen och köra 10 extra mil.Viken lättnad när han fick tillbaka den!!!!!
SvaraRaderaLennart ska det naturligtvis stå.
SvaraRaderaYvonne: Vilken tur i oturen att ni hade servetten kvar. Nisse har också förlagt sin handledsväska ett antal gånger, men oftast ligger den under förarsätet i bilen.
SvaraRadera