Den här annonsen kommer från "Husmodern" och året är 1964. Samma år som jag blev mamma och hemmafru. Bilden berättar för mig och andra hemmafruar hur viktigt det var att våra förklän var vitare än grannfruns.
Så här skulle vi se ut inunder 1964. Med gördel som formade kroppen blev vi enligt annonsen både gladare och vackrare. Pinoredskapet gördel försvann i slutet på 60-talet och saknades av få, men lär nu ha återkommit i stor skala. Nu finns det nya generationer att plåga.
Jag känner både skräck och förundran inför tidens gång, när den son som föddes 1964 och som var en av anledningarna till min hemmafrutid, bara har två år kvar till sin 50-årsdag.
Ha det!
Intressant! Jag är född 1964 och inser att jag inte är så ung längre.
SvaraRaderaDen första bilden är knappast ett sanningsvittne. Så där glad såg ingen ljushårig tonårspojke ut på den tiden när han tvingades hjälpa sin mamma med vittvätten. Ask me!
SvaraRaderaEgentligen borde det göras en utredning om kvinnors sätt att vika lakan. Jag har hjälpt ett antal genom åren och INGEN gör på samma sätt, och alla sätt än det egna anses helt förkastligt.
Anonym: Ungdom är ett snabbt övergående tillstånd.
SvaraRaderaAnders: Har du hjälpt mamma med tvätten? Har du vikt lakan? Hur många kvinnor har du vikt lakan tillsammans med? Frågorna hopar sig.
Under min hemmafrutid vek jag alltid lakanen på det komplicerade sätt som min moder alltid gjorde. Numera bestämmer guben hur det ska vikas.
Fråga 1: Vem tror du hon trakasserade med lakan sedan du flyttade hemifrån?
SvaraRadera2: För många för min sinnesfrid.
3: Vissa frågor besvaras inte av en riktig gentleman. (Och säg inte: Jo, men det hindrar väl inte dig från att göra det...)
Anders:
SvaraRaderaFråga 1. Den äldre brodern
Fråga 2. ?
Fråga 3. Där stal du min replik.
Fråga 1: Vem flyttade sist hemifrån? Den här debatten handlar mest om en syster som övergav sin familj och aldrig sett sina bröder göra ett handtag hemma. Hon flyttade hemifrån i unga år och hade därför aldrig behövt se det slaveri som vi stackars unga pojkar utsattes för i samband med lakansvikning, dammputsning av åttkantsstolar, diskning och framförallt veddragning på en kälke med smala medar m m.
SvaraRaderaÄven om det har runnit mycket vatten från tvättgrytorna och vikts många lakan sedan 1964 så slapp vi i alla fall stå på isen och tvätta. Men sommartid under 1950-talet skulle det tvättas/skrubbas mattor på klappbryggan nere vid älven. De doftade så friskt och gott efter att ha torkat på strecket på gården.
SvaraRaderaFörresten, är det någon som minns malkulorna som skulle placeras i kläderna inför säsongsbytet?
Tänk, vad man ändå har varit med om!
Anders: Att du blivit en sådan fin
SvaraRaderaperson kan du tacka din ömma moder
och din hulda syster för. I stället för att roa mig på bio och dans satt jag barnvakt och den sysslan skötte jag med det tålamod och den tjänstsvillighet som endast en äldre syster kan uppbringa.
Att du då under det 20 år du bodde hos dina föräldrar vek ett och annat lakan var bara danande för din karaktär och något som din hustru troligen är tacksam för.
Annica: Byn där jag är född hade egen tvättstuga där alla hade sina fasta tvättdagar. Så mina dagars upphov slapp kallvattnet vid bryggan. Men såpskurade mattor luktade gott, tyvärr har man plockat bort väldoften i dagens såpa. Kanske inte var miljövänligt.
Även om man inte minns malkulorna så minns man lukten. Kläder vädrades av en anledning på den tiden.