Den ende
Jag känner att det är dags för bloggen att ta upp det ämne som intresserar oss mest av alla. Det gäller den halva av befolkningen som kallas det motsatta könet. Det blir från min synvinkel pojkarna/männen/karlarna/gubbarna.
Dessa fantastiska enastående varelser fascinerar oss hela livet. Vi kan aldrig riktigt förstå hur de fungerar, men vi är tacksamma över deras villighet att byta däck, modigt klättra på stegar, tålmodigt klippa gräs och måla hus. Vi beundrar deras koncentration på en sak i taget och deras förunderliga förmåga att somna hur lätt som helst, varsomhelst.
Norsk favorit
När man blir gammal ser man på männen med andra ögon än när man är ung. Man får inte dregla över praktexemplaren längre. Med mina ögon ser man på det motsatta könet med farmoderlig ömhet och tacksamhet för att de finns, dessa karlar som gör livet så mycket roligare.
Godmorgon!
PS. Jag har använt ordet "vi" i texten, som om vi alla tyckte lika. Det gör vi naturligtvis inte, så den som tycker annorlunda kan gärna protestera i en kommentar. DS.
Och så är det så mysigt att ligga och gosa med dem på morgnarna.
SvaraRaderaÄsch då, vi har ju talat om att göra ett inlägg om män och nu hann du före mig. Men om dessa underbara (oftast!) varelser kan man skriva mycket.
SvaraRaderaJag protesterar mot att man som gammal inte får dregla över praktexemplaren längre. Det är just det man får - att dregla är ju faktiskt det ENDA som återstår.
För övrigt instämmer jag med Nahide.
Nahide: Vad trevligt! Hos oss gosas det inte. Jag är uppstigen långt innan gubben har vaknat.
SvaraRaderaAnnica: Egentligen tror jag att man kan blogga om män nästan varje dag. De är ju ett sådant intressant ämne.