Jordemor

I fredags gick barnbarnet Emma och jag på en intressant utställning kallad "Barnmorskan 300 år." 1711 utexaminerades den första kullen barnmorskor i Stockholm och dessa flickor måste svära  en jordemoder-ed, att alltid bistå födande, både rika och fattiga, höga och låga och aldrig avslöja vad som sades vid förlossningen.

Det är en fascinerande tanke att den första människa vi mött som nyfödda, är en främmande kvinna som varsamt tagit emot oss och sett till att vi börjat andas.

Mina bröder och jag är födda i kammaren i vårt barndomshem. Eftersom jag är äldst minns jag när barnmorskan (fru Theolin?) kom till vårt hem för att hjälpa en bror till världen. När barnet var fött fick resten av familjen komma in och titta på underverket som såg ut som en mumie, iklädd stora vita lindor, där benen var inpackade. Den lille kunde inte sparka och fick ligga där i sitt efterhand rätt våtvarma omslag. Varför och hur länge barnen lindades på detta sätt, vet jag inte, men så var det då.

I morgon blir vi sju miljarder människor på vårt klot och därför kan man nog vara säker på att barnmorskeyrket aldrig kommer att bli omodernt.

Trevlig kväll!