När jag städar i mina lådor, hittar jag fem exemplar av "Vita arkivet." Det som varje ansvarstagande människa i övre medelåldern bör fylla i för att de efterlevande ska ha en aning om hur den bortgångne vill ha sin begravning. Eftersom jag upptäckt att i en tredjedel av dödsannonserna är de avlidna yngre än jag själv, känns det som det vore dags att fylla i formuläret.
Döden är slutet som många inte alls vill prata om. Dock är den 100-procentig och drabbar alla. En dag står liemannen där och han är sällan välkommen.
Min väninna och jag har tillsammans utvecklat bisarra samtal om döden och det är kanske för att avdramatisera det hela. Det handlar om vadslagning och sista ord vid kistan och är så obegripligt för utomstående att det knappast kan skrivas ner i en blogg.
I nekrologer nedtecknas alltid vackra omdömen om den avlidne. Vore alla människor så fina som i dödsrunorna, skulle jorden vara en härlig plats med bara goda och generösa personer utan fel och brister. Därför var det befriande att läsa det som stod i en tidning om en avliden kvinna. "Selma har varit en älskad person, skicklig i sitt yrke, men vi minns med fasa hennes hembryggda äppelsaft."
Lev i nuet!
Vi har sparat en dödsannons som gällde en kvinna som blev över 90 år. Hennes tydligen enda släkting, en syster, hade utformat annonsen och då skrivit: "Gud plockar de vackraste blommorna först".
SvaraRaderaMen så vackert! Tänk att skriva om ett syskon på detta poetiska sätt. Där har vi något att lära.
SvaraRaderahttp://www.corsinet.com/braincandy/dying.html
SvaraRaderaFör inspiration
Ja det är verkligen dags att skiva det "Vita arkivet". Tänkvärda ord.
SvaraRaderaEgentligen borde våra bisarra samtal om döden få egna blogginlägg. Ofta, men inte alltid, är de ju fyllda av både humor och skratt.
SvaraRaderaDöden i sig är nog inte det värsta. Jag fasar mer för att bli ett kolli på en långvårdsavdelning. Det är DÖDEN. I livet.
Peter: Vilka hjältar som lyckades säga kloka ord just innan sista sucken.
SvaraRaderaRandiga tråden: Men man drar sig för att skriva när man knappt vet hur man vill ha det.
Annica: Jag håller med dig till 100 procent om att det värsta är att bli ett kolli. Våra samtal om döden kanske vi kan utveckla på bloggen så småningom.