Anna Jakobsson gratulerar vänligt Hilda Jakobsson, Afvaliden, Norsjö på hennes namnsdag den 18 januari 1906. Eftersom min mormor kommer från Avaliden, Norsjö och hette Jakobsson som flicka, gäller troligen gratulationen någon av hennes släktingar. Ett vykort med 105 år på nacken visar fördelen med att spara på saker och ting.
Det här smycket (armband?) kommer från min mans farmor. Det är ett hårarbete och de små bollarna är gjorda av kvinnorhår, i det här fallet Vendela Lindbergs bruna lockar. Vendela dog i barnsäng 1904, så hårarbetet är från början av 1900-talet. Smycken av hår var mycket vanliga på den tiden och det var skickliga kvinnor som jobbade med hårarbeten. Idag är det knappast vanligt och en del skulle kanske tycka att det är olämpligt. Men vi förvarar smycket inom glas och ram som ett minne av en kvinna som gick bort endast 24 år gammal.
Rara är de gamla tingen, det är bara vi människor som inte blir rarare med åren.
Solig söndag!
Det är fina saker du har på dagens inlägg. Vackert kort och hårarbetet är fantastiskt. Någonstans i mina gömmor har jag en klockkedja av hår. Vet ej vems - kanske mormors.
SvaraRaderaInte rarare med åren? Jag tänker bli en rar, rynkig gumma - en rar-itet. Så småningom. Men liemannen tar mig nog före det sker.
När den oönskade liemannen kommer, förvandlas man till en ny, ung och trevlig person, för ska man ha en tro ska det vara en trevlig sådan.
SvaraRadera