Åtta dygn senare anlände fartyget till Göteborg. Dagarna ombord hade varit grymma mot den sjösjuke fadern, men resten av familjen hade mått bra och var i prima form.
Resan till Västerbotten företogs i en Chevrolet av 1941 års modell, som väckte uppmärksamhet i ett land där bilar var relativt sällsynta hos gemene man.
Åren rinner undan med en fart som förskräcker. Svärföräldrarna är döda, den 10-årige gossen sitter i vårt vardagsrum med ett svårlöst korsord, småflickorna är livfulla, pratglada, pensionerade gråhårsdamer och gamla Gripsholms öde beseglades redan 1966, då det såldes till Italien som skrot.
Trevlig vecka!
En intressant historia om makens tidiga äventyr i livet. Det kan inte ha varit helt lätt för familjen att och möta allt det nya. Och ännu en gång kan vi konstatera att tiden har förfärligt bråttom.
SvaraRaderaVart tog bilen vägen? Den hade varit en älskad pärla i dag. Tyvärr har den nog gått samma öde till mötes som Gripsholm, den är skrot.
Den äkte mannen tror att det kan finnas någon bild av bilen i något album någonstans. Men var?
SvaraRaderaHittar vi bilden kommer den definitivt att visas på bloggen.
Oj, enl. bilden måste han ha varit skolans hjärtekrossare eller ....?
SvaraRaderaHan är dagens hjärtekrossare. Han gick mannekäng i PRO förra veckan och damerna suckade och sa: "Vad fin du var" och "Vad snygg du var". Till mig säger han att jag haft en himla tur som fått en så populär karl. Där hör man!!
SvaraRadera"Allt hos min make är perfekt. Till och med hans brister." (McCall Smith)
SvaraRaderaVilka fina och passande citat du hittar.
SvaraRadera