Alla har vi väl någon hemlig rädsla, som man inte vill berätta för någon, utan man skäms och småljuger för sin omgivning, för att slippa erkänna sin skamliga fobi.-
I mitt fall gäller det lokaltrafiken. Jag åker inte buss sedan man införde kortsystem för en hel del år sedan. Mitt kort är laddat med 300 kronor sedan några år och kortet är fortfarande laddat med 300 kronor.
-
Första gången jag använde kortet fungerade ingenting. Chauffören fick kliva upp från sin plats och fixa kortläsaren. Andra gången hände exakt samma sak och även en tredje gång. Sen dess tar jag bilen, jag vill inte utsätta mig för pinsamheten att bli uttittad på en buss på grund av min oförmåga att sätta ett kort på rätt sätt mot en kortläsare.-
Min hemliga fobi är inte hemlig längre.
-
Godkväll!
Det sägs att man ska möta sina fobier. Så nu blir det till att åka lokalbuss kors och tvärs och tvärs och kors i staden.
SvaraRaderaMen det är nog snarare något fel på kortet än att du inte klarar av att hålla det på rätt sätt mot kortläsaren. Du borde ta ett snack med LLT om problemet.
Men jag undrar verkligen om det är bara jag som har en fobi. Hade väntat mig en och annan bekännelse, men får nog inse att jag är rätt ensam.
SvaraRaderaSenkommen (i dubbel bemärkelse) fobibekännelse: Jag har både höjd- och cellskräck. Och så gillar jag inte att färdas i luften eller på vattnet. Det finns säkert fler fobier som gömmer sig, men just nu är de(n) förträngda.
SvaraRaderaDet är så normala fobier, Annica. Alla de fobier du räknar upp har även jag plus några till som jag inte heller just nu kommer ihåg.
SvaraRadera