Igår gjorde vi en bilresa till Skellefteå. Man kan utan vidare konstatera att bilister på sträckan Luleå-Skellefteå kör långsamt och försiktigt, eftersom min dyre make med lätthet körde förbi de flesta. Någonstans i Rosvik blev han dock omkörd av en buss, som med dödsförakt vräkte sig förbi både oss och en lastbil, samtidigt som han fick möte med en personbil. Vägen var så pass bred att allt gick väl, men busschauffören hade definitivt inte sin bästa dag.
Säker parkering på Hertsön.-
När man kommer till en ny stad är man alltid en lantis. Parkeringshuset "Brinken" är för den tillfällige besökaren en labyrint. Parkeringshus i allmänhet är rena skräcken, men hemma i sin egen stad så hittar man i alla fall ut när man ska därifrån. Det gör man inte i Skellefteå och det är därför bilisterna virrar runt därnere utan förmåga att ta sig därifrån.
-
Mot detta mitt inlägg kommer maken att protestera och påstå att jag överdriver. Men det här ovan skrivna är min sanning och det är den enda jag kan beskriva.
-
Hej!
Du har alldeles rätt, borta bra men hemma bäst. Jag blir yr i p-husen, även i Luleå.
SvaraRaderaBeträffande trafiken så har jag kört mellan Luleå och Piteå ett par ggr i vinter. Alla håller hastigheterna vid kamerorna men däremellan är det bråttom. Jag är liksom lantis överallt.
Ber att få tacka Lennart för julkortet. Något fel måste det blivit ändå. Förutom Lennart och Anita hälsar även Malå och AIK oss en god jul. Tänk jag som trodde Lennart höll på Skaik. Hursomhelst verkar de som ritar p-hus vara experter på att rita in onödigt många stolpar, som i sin tur leder till att folk får med sig bucklor och skrapmärken om de dristat sig till att parkera i närheten av sagda stolpar.
SvaraRaderaAlla bilförare (och jag menar verkligen ALLA!) har sina dåliga dagar. Det är bara genom Guds försyn och alerta medtrafikanter som vi oftast klarar oss.
SvaraRaderaEtt riktigt GOTT NYTT ÅR till dig, din familj och bloggens alla läsare!