I går tog vi farväl av Viola Lillian. En vänlig och omtyckt kvinna, som fått leva i nästan 100 år.-
Minnesstunden, efter ceremonin i gravkapellet, blev en varm och innerlig hyllning till Viola. Hennes närmaste berättade om sina minnen av hennes upptåg och lekfullhet samt hennes entusiasm över att testa nya områden. Humoristisk och fnittrig gick hon genom livet. Hon klagade aldrig, troligen för att hon inte tyckte att hon hade något att klaga på. Hon var nöjd och lycklig över sin stora familj och tacksam över den tillvaro som blev hennes.
-
Sov gott Viola! Du finns kvar i tankar och minnen hos alla som stod dig nära.
Det är med vemod man säger evigt farväl till en kär anhörig. Och i julmånaden blir det extra speciellt. Både min mamma och min mormor dog i december, mammas begravning skedde i julveckan 1989. Det blev en sorgsen och annorlunda jul det året.
SvaraRadera