Segertoner.-
Under en period av mitt unga liv mötte jag pingströrelsen. Inte så att jag blev frälst, men mina föräldrar var en del av en så kallad väckelse.
-
Jag såg min far vuxendöpas, "lyssnade" på salvelsefull predikan , hörde de frälsta ropa sitt "halleluja", och har minnen av tungomålstalande. Jag var ca 11 år och påverkades inte alls av det religiösa utan var mest road av fikat efteråt.
-
Mina föräldrar var vanliga jordnära människor och det var nog de flesta medlemmarna i församlingen. Den hade ingen likhet med Knutby. Men visst kunde en och annan pastor bli överambitiös i jobbet, när han försökte frälsa nyfikna besökare i bönehuset.
All heder och respekt till människor som tror på en Gud. Tron kan säkert ge den kristne trygghet och sinnesro. Däremot blir jag bara irriterad över påvar och präster som tror att just deras tolkning av bibeln eller andra religiösa skrifter är den absolut rätta och det skall andra människor rätta sig efter.-
Dessa heliga herrar borde ta på sig tagelskjortan, knäböja och be om syndernas förlåtelse för vad de ställt till med under tidernas gång.
-
Slut!
Vår Herre har fått en del dåliga representanter här på jorden. Men det är ju inte hans fel. Ofta tar han sig nog för pannan och undrar vad som sker i Herrans namn: "Så där hade jag verkligen inte tänkt mig det."
SvaraRaderaÄven jag minns vuxendopet, jag tror du måste ha varit något år äldre eftersom även jag minns. Annars minns jag mest dessa pingstpastorer som alltid frågade mej oc Anders " är du frälst lille vän", då sprang vi och gömde oss.
SvaraRaderaVi präglades nog inte så mycket av den tiden, för i vuxen ålder är både jag och Anders närmare Ohrly än påven!
Boken Segertoner som finns på bild, fick jag på min 11-årsdag. Men jag fick nog hänga med på möten ända till jag kom i tonårstrotsen. Jag vet inte hur länge föräldrarna var med i församlingen men det kanske du och brorsan har bättre koll på.
SvaraRaderaFörsamlingen dog nog ut i samband med att nästan alla skaffade sig bil och TV i slutet av 50- och början av 60-talet. Man fick andra och mer världsliga intryck och intressen kanske?
SvaraRaderaJag minns särskilt en predikant som skulle övernatta hos oss. Eftersom mamma Jenny kände till min träffsäkra rättframhet sa hon: "Farbrorn som kom jär brano ful, men hä få du int seeg".
Därför, vid middagsbordet sade jag: (en femåring har rätt att vara ärlig) "Den där farbrorn jär brano ful, men hä få man inte seeg".
Hur pinsam situationen blev minns jag inte,
men jag var besjälad av sanning, och intet annat än sanning, på den tiden. Och det var min plikt att framföra den.
Vi syskon borde nog skriva en bok eller i alla fall ett tunt häfte om våra upplevelser i pingströrelsen utkanter. Jag tycker att våra föräldrar inte riktigt passade in i den religiösa ytterligheten som pingstkyrkan ändå var.
SvaraRaderaOch vad blev det av oss? Jo ena cyniska kritiker av kyrka och prästerskap.