En gång försökte jag mjölka en ko. Jag var 12-13 år och hade övat på en kossa, dock med största ovilja. Nu skulle föräldrarna bort på kvällen och anförtrodde korna i den unga dotterns vård.
-
Jag minns bara en av korna. Hon hette Svartnos och hon gillade inte bytet av mjölkerska. Hon var van vid en lugn och trygg person, som lutade huvudet mot hennes mage och mjölkade henne med vana, varma händer.
-
Nu var det jag som kom in i båset. En fin-fröken som rynkade på näsan åt kodoften. Jag satt så långt ifrån som jag bara kunde, medan jag försökte dra i spenarna.
-
Kon protesterade. Så fort jag rörde vid spenarna så sparkade koskrället. Skräckslagen lämnade jag kossorna åt sitt öde och försvann därifrån. Jag har inget minne av vad som hände sen. Troligen tog modern hand om jobbet, när hon kom hem eller också fick korna klara sig till dagen därpå.
-
Sedan dess har jag aldrig vidrört en ko.
-
Hej och Hå!
Det var tydligen dåligt både med koordination och kooperation!
SvaraRaderaHar flera minnen från unga dar där jag dessutom var en misslyckad kofösare.
SvaraRaderaInte visste jag att du varit en cowgirl. Jag antar att du koföste på riktigt sätt, d v s från hästryggen!?
SvaraRadera