Provrummet

Jag tycker inte om provrum. Jag gjorde det inte heller 1994, när jag skrev följande verser som också publicerades i Hemmets Journal.

-

Jag skulle köpa mej nå´t snyggt

att ha på släktkalaset,

det skulle kännas fint och tryggt

och glädja spegelglaset.

-

Jag gick till stadens modeshop

som säljer till de chicka,

tänk att i smöret komma opp

och bli en tjusig flicka.

-

En expedit så elegant

i sista inneskriket,

hon såg på mej, en storväxt tant

och suckade besviket.

-

"En kärring till", hon tänkte så,

som tror att hon kan finna,

nånting som hon kan sätta på

o stackars dumma kvinna.

-

Jag nöp i klänning slidder-slink

som hänger dyr och läcker,

och i ett enda ögonblink

den köplust hos mej väcker.

-

Jag tog den i ett provrum in

och krängde av mej skalet,

och på med klänning superfin

men någonting blev galet.

-

För när jag såg i spegeln in

det stramade och vällde,

och guppade i tunn muslin

så att jag tårar fällde.

-

Så röd om kinden som en ros

och svettigt varm om handen,

så hastigt drog jag bort min kos

och allt rann ut i sanden.

-

Men sen gick jag på släktens fest

i förra årets mode,

och gladdes åt att vara gäst

det var just vad jag gjorde.

-

Så var det slut.

-

Hej då!