Gammal vårdikt

Grattis på födelsedagen!

-

En dikt får avsluta april månads bloggande. Den är skriven en valborgsmässoafton för cirka 50 år sedan. Den är en hyllning till våren och chefens bortovaro från kontoret. En chef, vars enda fel var att har var chef. Poeterna, två till antalet, hade en glad dag på jobbet.

-

Ljuva underbara längtans blå,

härliga molnfria himmel,

ack, tröttsamme chef ändå,

om du kom bort i Stockholms vimmel.

-

Papper i högar på borden,

vi tar dem en annan dag.

Nu är det frid på jorden,

och här är blott du och jag.

-

Nu är vår lycka total,

med solen som tinar bort snön.

Detta är den personal,

som Malå kommun ger lön.

-

Trevlig Valborgsmässoafton.

-

Hej då!

Hustruskolan

"Hustruskola" behövde vi 1958. Tidningen Femina berättar om hur vi flickor borde förbereda oss för äktenskapet. Läs och begrunda.

-

Utbildas skall vi förstås. Och ändå är det varje flickas dröm att bli hustru och mor. Men vi kvinnor skaffar oss allt bättre meriter i förvärvslivet men försummar att förbereda oss för den post som är det väsentligaste - nämligen som hustru.

...............

Varje arbetsgivare fordrar betyg och meriter av platssökande. Undantaget är den blivande mannen, som inte kräver husmoderskunskaper av sin blivande hustru.

----------

Ur många synpunkter får vi kvinnor vara glada och tacksamma att vi släppts ut i männens värld, men vi borde RASA över att vårt naturliga yrke - husmoderns - därmed blivit lidande.

..............

I dag tappar ingen kvinna självaktningen om hon inte vet hur man stryker en skjorta eller kan skilja på plattsöm eller kråkspark. Och inga krav på den blivande hustrun, då det gäller att behandla sin livspartner som människa med allt vad det innebär. FÖRUNDERLIGT, förunderligt att dagens unga män har så små pretentioner.

...............

Lär dig så mycket du kan i Hustruskolan, du som står på språng för att ge ditt levande jag åt den du älskar.

Slut på artikeln.

-

Själv var jag kunnig i både plattsöm och kråkspark. Min man, med sina små pretentioner, var också helt medveten om att han under hela sitt liv skulle få stryka sina skjortor alldeles själv.

-

PS. Tidningen från 1958 hade fina bilder av 50-talsmöbler, så den var väl värd sitt pris på 10 kronor. DS.

-

Hej!!

Mest på skoj

Min bror ringde och frågade mig om jag kunde förklara en textrad i Luciasången, som fastnat i hans huvud och nästan gjort honom gråhårig. Den låter så här:
-
Mörkret skall flykta snart, ur jordens dalar,
så hon ett underbart ord till oss talar.
-
Vilket ord är så underbart? Brodern vill veta.
-
För några år sedan hade samme bror problem med en gammal psalmvers, vars refräng lyder som följer:
-
Någonstans bland alla skuggorna står Jesus,
för att hjälpa dig i nöden är han där.
-
Varför, tyckte brodern, skall han stå och trycka bland skuggorna. Man kan aldrig lita på en person som står i mörkret och inte vill visa vem han är.
-
Själv grubblar över den här versen:
-
När det våras ibland bergen,
får jag komma till dig då,
och på nytt få läsa sagan,
uti dina ögon blå.
-
Man läser väl sagor med sina egna blå ögon.
-
Ja, du broder, det här begrundar vi med stort allvar. Poesi till melodi är ingen lek och lyssnar man till texter på visor och schlager, kan man få mycket att grubbla över.
-
Tjingeling!

Sex är inte bara en siffra

Jag har under några dagar besökt vår huvudstad, grattat ett sjuårigt barnbarn, ätit tårta och bott på hotell.

-

I Haninge centrum finns en affär, där jag hittar kläder som passar min konstiga kropp. Plockade fram ett antal plagg och gick för att prova härligheten. På dörren till det lilla utrymme där man provar sina kläder stod att läsa: Max fyra plagg per kund. "Går det bra med sex i provhytten", frågade jag en butiksanställd och pekade på mina plagg. "Javisst, varsågod, men är det så lämpligt i en provhytt", sa hon skrattande till mig, som är en tant med en pryd, halvreligiös uppsyn och som tror att sex är en siffra mellan fem och sju.

-

Den humor biträdet bjöd på, gjorde mig på gott humör och det behövs när man provar kläder.

-

Vi åkte från Haninge kl 08.00 genom en av bilar igenproppad stad. Vi masade oss fram genom tunnlar och Essingeled i 10 km/tim och kom efter lång tid ut ur trafikeländet.

-

Alla som arbetar och bor i Stockholm och som ska ta sig till sina jobb varje morgon är värda all beundran. Det bilburna 08-folket måste ha ett tålamod utöver det normala eller också har de blivit vana vid kaos.

-

Kära Luleå! Du är min stad och alldeles lagom.

-

Godnatt!

Lättja

Jag älskar att lata mig. Jag älskar att syssla med struntsaker; påbörja hundratals projekt och aldrig avsluta ett enda, komma och gå precis som jag vill, ändra mig när som helst...och bara följa ögonblickets ingivelse.

(Jean-Jacues Rosseau)

-

Så ljuvt det är att göra ingenting, och sedan vila efteråt.

(Spanskt ordspråk)

-

Citaten ovan måste kännas hånfulla för alla de som jobbar och sliter för att få tillvaron att gå ihop. Även vi som tillhör det lediga folket har svårigheter att leva efter citaten, eftersom vi är uppfostrade i Luthersk anda. Citatet nedan är typiskt för vad vi fick lära oss.

-

Den som inte arbetar, ska heller inte äta.

(Bibeln)

-

Men från och med i morgon ska maken och jag ta oss an ett projekt, som kräver hårt arbete av oss bägge och därför tar bloggen ledigt några dagar framöver.

-

Hej så länge.

-

PS. Grattis till dagens namnsdagsbarn och Grattis till en nybliven pensionär. DS

Ett hjälpmedel

En kniv är ett fantastiskt och praktiskt hjälpmedel.

-

När gubbarna jobbade i skogen, hade de alltid en kniv i livremmen för att spänta stickor till elden och för att skära upp falukorven som skulle stekas.

-

En skicklig hantverkare kan använda kniven till att karva, slöjda och göra vackra ting. Samerna gör fantastiska konstverk av knivslidor.

-

Knivslagsmål hörde man talas om. Det var när två ungtuppar blivit ovänner om flickan. Jag tror att de bara rispade litegrann på varandra, för man hörde aldrig talas om blod och död.

-

Men de senaste åren har kniven börjat användas av intelligensbefriade och drogpåverkade dårar för att hota, råna och skära obeväpnade medmänniskor.

-

I morse kunde man läsa i tidningen om en man, som tog sig in i en kvinnas bil och hotade henne med kniv. Det skedde på blanka eftermiddagen i Luleå och kvinnan blev givetvis chockad. Hot har blivit vanligt. En mig närstående person har nyligen blivit hotad med kniv och det gör mig alldeles speciellt bedrövad.

-

I Sverige är det knivförbud på allmän plats. Men det är knappast något som de knivbeväpnade ärthjärnorna bryr sig om. Så vad gör vi? Ska vi bara acceptera att hot hör till vardagen? Ja, inte vet jag, och förmodligen ingen annan heller.

-

Ha det bra!

Och alla dessa bilar

Vår första bil, en gammal Volvo Duett av 1957 års modell, köpte vi för 3000 kronor. Den förde oss från Stockholm till Norra Sunderbyn och det var ungefär vad den klarade av.

-

Efteråt följde Saabarna av olika modeller. De fick smeknamn efter namnet i almanackan den dag de köptes. De fick heta Zackarias, Nikodemus och Engelbrekt och blev lite mer personliga på det sättet.

-

Fem Saabar senare bytte vi bilmärke. Mazdan Max köpte vi av min väninna, som sålde sin välhållna 1500 mil sprungna, metallackade älskling.

-

Mazda nr fyra, kallad Hampus, är bil nummer tio i vår familj och förmodligen inte den sista.

-

Brodern är på gång att köpa ny bil. Det blir hans 15:e och det var anledningen till att jag började räkna på våra bilar genom åren.

-

Det stod i dagens tidning att man frågat 3000 personer vad de gav sig själva för betyg som bilförare. Nästan alla tyckte att deras körning var värd en fyra eller femma på en femgradig skala. Däremot tyckte man att andra trafikanter var urusla.

-

Precis så är det. Här kommer jag, och jag är så duktig bakom ratten och allt skulle vara perfekt om det inte vore för de där klantskallarna, som kommer bakom och från höger och vänster och irriterar mig till vansinne.

-

Tack för idag!

Reklam från förr

TV-reklam kan vara irriterande. Man tröttnar på det svarta fåret, den galne mannen som skriker "Priceless" och stressiga Karin på Mekonomen. Före televisionens tid fanns reklam bara i tidningarna och på biograferna. Så här vackert skrev man i en tvålannons från 1920-talet.

-

Tänk, hur ädel, fin och ren

mild, balsamisk, mjuk och len,

varje hy den tvålen tål

intet finns som Florodol.

-

Namnet på tvålen säger att den doftade gott och den lockade säkert köpare. Tyvärr han den nog utgått ur sortimentet för länge sedan, eftersom jag aldrig hört talas om den.

-

På 20-talet kunde man röka utan fara för hälsan. Så här lät det då i reklamen.

-

Efter pipan och cigaretten

Tar vi genast PIX-tabletten.

-

Vi är nog många som minns den här reklamen från 50-talet. Den gick på bio och sjöngs till en entonig melodi.

-

Brylcreme ger stil åt alla killar

brylcreme från 7 till 70 år

brylcreme, ja alla tjejer gillar

män, med brylcremestilen på sitt hår.

-

Brylcreme gjorde håret blankt och oljigt och med lite tur kunde gossarna likna Elvis. Min äkte man påstår att han blev populär bland flickorna med hårvattnet Keratin. Jag tvivlar naturligtvis inte på honom i det fallet.

-

En annan reklambekanting är:

-

Den gula hinnan det är känt,

den borstas bort med Pepsodent.

-

Visst måste det vara något speciellt med reklam som man minns fast det har gått många år sen den var aktuell. Det var kanske bättre förr.

-

Söndagshälsning!

Protester

Jag stod vid Smedjan och såg tåget komma. Det var mycket längre än ett första-maj-tåg och bestod av det åldrande folket. Med en smattrande trumma i täten vandrade de med stadiga steg, med käppar och stavar och en och annan rullator längs Storgatan mot Gula Paviljongen. Det var ett antal pensionärsföreningar som protesterade mot skatterna.
-
Varför gick inte jag i tåget? Jo, därför att när jag fick pension från posten, vid 58 års ålder, var jag så glad och tacksam att jag lovade mig själv att aldrig någonsin klaga över dålig pension.
-
Efteråt lyckades jag hitta maken bland de kepsförsedda i den stora folkmassan.
-
Senare kom broder och svägerska förbi. "Skriv inte så mycket om politik", sa han, "jag blir så förb-d." Så för hans skull skriver jag inget mer. Åtminstone inte idag.
-
Trevlig fredag.

En gammal skeptiker

Det sägs att när F-n blir gammal, blir han religiös. Det stämmer inte. När man blir gammal blir man skeptiker, cyniker och nej-sägare. Åtminstone gäller detta för bloggerskan.
-
Jag misstror politiska löften. I dag har Alliansen presenterat sin budget. Det blir så bra för pensionärer, för barnfamiljer och alla andra i vårt land. Hallelujah! Pris ske Borg, här kommer skatteåterbäringen.
-
Jag tror inte heller på de röd-grönas löften. Politiker menar säkert väl, men nu är det valår, och så ska hela befolkningen smörjas med löften.
-
Jag är skeptisk mot kvällstidningarnas rubriker, mot dieter som ska göra folk smala på nolltid, mot religiösa friskolor och burkar vars innehåll gör dig rynkfri.
-
Är jag då bara en gammal sur tjurskalle, som misstror allt och alla?
-
Nej, inte alls! Varje vecka sen 30 år tillbaka, lämnar jag in mina fyra stående lottorader och är helt övertygad om att jag ska vinna storkovan. Det är faktiskt bara en tidsfråga.
-
Så blev det idag.
-
Hej!

Farväl till postkassören

Så kommer den dag, då man ska ut i arbetslivet igen. Jag gick en utbildning och fick jobb som postkassör. Det var ett stressigt men roligt arbete, dagarna gick fort och dessutom fick man lön varje månad.

-

Så kom nya tider med nya chefer och nya påfund. Chefer som inte såg hinder, utan bara möjligheter. Alla ville de pinka in sina revir och det blev omorganisationer och förändringar. Vi blev banksäljare och fick förtroendet att låna ut pengar till folk. Det här var 80-tal och då fick alla låna, nästan ingen fick avslag.

-

Förändringar var helt nödvändiga. Folk började betala sina räkningar hemma och köerna minskade. Nu var vi för många postkassörer och nu började vårt yrkes nedgång och fall.

-

En dag blev jag förfärligt trött på mitt jobb och precis då hade posten sina allra som generösaste avgångsvederlag och bjöd på tidig pension.

-

Sen några år finns inga postkassörer. Kanske femtio år från nu, år 2060 finns ett litet postkontor uppställt på ett museum, med en skyltdocka utklädd till postfröken. Hon har en postsparbanksbok i ena handen och en stämpel i den andra. Kanske mina äldsta barnbarn tittar på utställningen och säger, "Tänk, att både mormor och farmor var postkassörer. De skulle bara veta vad utvecklingen har gått framåt sen dess."

Provrummet

Jag tycker inte om provrum. Jag gjorde det inte heller 1994, när jag skrev följande verser som också publicerades i Hemmets Journal.

-

Jag skulle köpa mej nå´t snyggt

att ha på släktkalaset,

det skulle kännas fint och tryggt

och glädja spegelglaset.

-

Jag gick till stadens modeshop

som säljer till de chicka,

tänk att i smöret komma opp

och bli en tjusig flicka.

-

En expedit så elegant

i sista inneskriket,

hon såg på mej, en storväxt tant

och suckade besviket.

-

"En kärring till", hon tänkte så,

som tror att hon kan finna,

nånting som hon kan sätta på

o stackars dumma kvinna.

-

Jag nöp i klänning slidder-slink

som hänger dyr och läcker,

och i ett enda ögonblink

den köplust hos mej väcker.

-

Jag tog den i ett provrum in

och krängde av mej skalet,

och på med klänning superfin

men någonting blev galet.

-

För när jag såg i spegeln in

det stramade och vällde,

och guppade i tunn muslin

så att jag tårar fällde.

-

Så röd om kinden som en ros

och svettigt varm om handen,

så hastigt drog jag bort min kos

och allt rann ut i sanden.

-

Men sen gick jag på släktens fest

i förra årets mode,

och gladdes åt att vara gäst

det var just vad jag gjorde.

-

Så var det slut.

-

Hej då!

Hög moral

I morse satt sportpanelen i TV och var euforisk. Ett Stockholmslag hade gått upp i Elitserien. Detta på grund av, som Chris Härenstam sa, att laget hade den högsta moralen bland alla hockeylag.

-

Samma sportpanel kom till den slutsatsen att det var moraliskt riktigt att en herr Mickelson vann den stora golftävlingen. Han hade varit ledig i ett år för att ta hand om sin cancersjuka fru. Den otrogne Tiger Woods kom fyra och det kändes rätt att han inte vann. Moralen hade segrat.

-

Ordet moral får olika betydelse, beroende hur det används.

-

En moraliskt högt stående person är en människa vi kan lita på, som inte lurar någon och som fattar kloka beslut. En moraltant däremot, står med korsade armar och snörpmun och är kritisk mot det mesta.

-

När jag var ung, var moral någonting som vi flickor skulle ha med oss när vi gick på dans på lördagskvällen. Det hade nog gått bra om gossarna fått samma information. Men det hade de inte, och därför gick det illa ibland.

-

Det finns mycket att säga om moral. Men nu får det räcka för idag.

-

Trevlig vecka.

Älskar, älskar inte

Den hängivne maken ska åka till Piteå för att umgås med partikamraterna. Jag frågar honom om han är nöjd med Mona S som partiledare. "Nja", svarar han, "det skulle ha varit bättre med Margot Wallström."

-

Jag undrar varför man gillar eller ogillar en person, som man inte känner utan bara läser om eller ser på TV.

-

Många är tveksamma till Mona S. Hennes fördel ligger i att hon talar lugnt och tydligt och att Tobleronen nog är glömd. Men, säger belackarna, hon småflinar jämt och ger ett lismande intryck. Annat är det med Maria Wetterstrand, hon är vältalig och har pondus.

-

Jag har släktingar som tycker att Maud Olofsson är den jobbigaste att lyssna på av samtliga partiledare. Hon bara bjäbbar. Men även hon har förespråkare bland mina närmaste.

-

Statsministern själv, vars panna når högre och högre mot himlen, ger ett lugnt intryck, när han försöker tala faderligt till oss. Personligen gillar jag hans stil, men inte hans parti. Övriga partiledare utstrålar mest desperation. För dem gäller det att hitta en fråga att gå till val på, annars märks de inte.

-

Kanske har vi själva någon form av utstrålning som någon tycker om och andra ogillar. Kanske har vi ingen utstrålning alls. Tur att man inte är i offentlighetens ljus, där man blir bedömd, på det ofta elaka sätt, som kända personer blir.

-

För övrigt njöt jag av strålande sol på min promenad, där jag mötte trevliga gamla arbetskamrater.

-

Härlig söndag!

Nutidstestet

Varje fredag, året runt, tävlar vi med "Anderstorparna" om vem som är bäst i Dagens Nyheters nutidstest. Numera består testet av tio frågor, varje fråga har fyra tänkbara svar, vilket gör att man har 25% chans även på frågor som man inte har det minsta hum om. Oftast har vi 6 eller 7 rätt, med lite utvikningar åt bägge håll. Någon eller några har vid ett tillfälle haft nio rätt.
-
Vi som tävlar har olika intresseområden. Svägerskan är suverän i det flesta ämnen och har svårslagna kunskaper om filmregissörer och författare. Brodern har stora kunskaper i litteratur och sport. Maken är en stjärna på sport och politik. Jag har magnifika kunskaper om det svenska kungahuset. Tyvärr är det alldeles för lite frågor på kungligheter.
-
Jag rekommenderar varmt eventuella bloggläsare att göra testet, som varje fredag finns på Dagens Nyheters förstasida på nätet. Blir resultatet bra, så berätta gärna, blir det dåligt, beror det på att frågorna är felställda och passar inte till dina kunskaper.
-
Lycka till!
-
Ha en härlig fredag!

Arbetsstugor

I en pärm hittar jag det här vykortet som jag köpt för länge sedan. Jag fascineras av den lilla flickan med de stora ögonen och det sorgsna ansiktet. Hon ser så utlämnad och övergiven ut. På kortet kan man läsa texten "Norrbottens arbetsstugor kort 1", och på baksidan läser man att det säljs till förmån för arbetsstugorna. Priset är 20 öre.

-

När jag var ung fanns det en arbetsstuga i min hemkommun, Malå. Jag tror att det var en form av internat för skolbarn som bodde i ensligt belägna byar. Barnen fick under terminerna bo på arbetsstugan och sova i stora sovsalar. Nog var det ganska synd om de små förstaklassarna som fick lämna föräldrar och hem, för att under skolterminen bo på annan ort och vara helt beroende av främmande människor.

-

Varför det hette arbetsstugor vet jag inte, men troligen fick barnen förutom skolarbetet lära sig jobba. Enligt vad jag kunnat läsa mig till på nätet, så försvann dessa inrättningar på 50-talet. Arbetsstugorna var vanligast i Norrbotten med dess långa avstånd.

-

Nog skrivet för idag!

-

Hej då!

Kavajskutt

Bilden ovan är framsidan på Husmoderns Bjudningsbok från 1934. Den försöker ge inspiration till 100 olika slags bjudningar. Här följer beskrivning på en alldeles speciell fest som jag aldrig upplevt, men hört talas om.

-

Kavajskutt.

En enkel ungdomsbjudning hemma hos någon av deltagarna, där gossarna var iförda kavaj och flickorna finklänning. Man dansade till grammofon och bjöds på buffé som bestod av te eller öl och smörgåsar och kakor.

-

Ordet kavajskutt påminner mig om min ungdoms flickböcker, där lilla söta tonåriga Lisa var så lycklig för att hon var bjuden på kavajskutt. Hennes stora svärmeri Pelle var också där, men han hade bara ögon för högfärdiga Greta. Efter ett antal kapitel av missförstånd, förstod dock Pelle att det var Lisa han var kär i och de två gick hand i hand ut i sommarnatten och levde sedan troligen lyckliga resten av sina liv.

-

Det kavajskuttas nog inte så mycket i vår tid och det är synd för det var nog ganska nyktra och övervakade tillställningar.

-

I boken finns ingenting om hur man firar en släkting som fyller år. Därför säger jag bara grattis och hoppas att hockeylaget gör sitt bästa för att din dag ska bli så bra som möjligt.

-

Så var det slut!

Mannen på stegen

Farlig rekvisita.

-

Efter vår kommer sommar och då är det som vanligt dags för förbättringar på huset. "Man kan se var det bor gammalt folk", säger sonen, "husen börjar förfalla." Själv är han och sambon relativt unga, med ett ganska nyinköpt hus och med många projekt på gång.

-

"Jag måste måla runt fönstren och på ena väggen", säger maken. Vi suckar och tittar på varandra. Maken och stegen är en hopplös, närmast livsfarlig kombination. Hittills har de båda tillsammans fallit till marken två gånger.

-

Första gången det hände var för ett antal år sedan, då den äkte skulle måla sidoväggen. Ett väldigt brakande hördes och jag gick ut för att se vad som hänt. Där stod min käre, med tjock vit färg rinnande ner från hjässan och över hela sig. Stegen låg på marken. Synen var obeskrivligt skrämmande och samtidigt komisk och jag kunde inte låta bli att hämta kameran för att ta en bild, som jag snällt nog inte visar i bloggen. Egentligen var mitt uppförande okänsligt och elakt för den stackars målaren fick fula skrapsår som var svårläkta.

-

Men från och med nu har mannen klättrat färdigt. Hellre ett fallfärdigt hus än en "fallen" man.

-

Blogginslaget är godkänt av maken.

-

Hej då!

En dammig årstid

Det hänsynslösa ljuset,

som forsar fram

visar helt klart att huset

är fullt av damm.

-

Och själv är man föga vackrare

ruggig och grå,

någonting som andra stackare

ska titta på.

-

Dikten ovan är en dagsvers, skriven av Jacob och klippt ur någon tidning för länge sedan.

-

Våren är överreklamerad. Visst är det fint när krokusen tittar fram och när vattnet börjar porla i bäckarna och solen värmer skönt på södersidan. Men nog är våren den mest krävande av alla årstider.

-

I solstrålarna ser man dammet och smutsen som man sluppit se under den mörka årstiden. Fönstren är sorgliga att skåda, för att inte tala om de äckliga fettfläckarna runt handtagen i köksskåpen. Våren är kravfylld. Våren säger: "Gör nå´nting människa, var inte så lat, så här kan ju ingen ha det."

-

Jag vill ha augusti-september året runt. Härliga månader med lagom värme, prunkande blommor, vackra färger och den vänliga skymningen, när man kan tända ljus och se sin omgivning i en vackrare dager.

-

Hösten är min årstid. Den återkommer bara alltför sällan.

-

Hej, hej!

Vision och verklighet

Så här skulle vårt bostadsområdes centrum se ut. En vacker och vältecknad vision av människor runt en trevlig uteservering. Vi som bor här vet att det blev en helt annan verklighet. Vårt centrum är förfallet och i stort behov av upprustning.

-

Politiska partier har ju också en mängd visioner. I socialdemokraternas partiprogram finns t ex inskrivet att man vill ha republik. I verkligheten skulle partiet förlora alltför många väljare (bloggaren bl a) om man arbetade för att få bort kungahuset. Alltså låtsas man inte om den delen av partiprogrammet.

-

I verkligheten är denna påsksöndag en solig och vacker dag, där mannen och jag har gjort en långpromenad och sedan haft trevligt besök av son med sambo.

-

Glad söndag!

Den längsta dagen

Långfredag 1950.
-
Dagen är präglad av allvar och stillhet och hedrar minnet av Jesu lidande och död på korset.
Föräldrarna är finklädda. Pappa i kostym, mamma i mörk klänning.
Vi lyssnar på dagens predikan i radio. Efteråt spelas psalmer.
På biograferna kan man välja mellan "Tro" , eller "Jesu sista timmar."
Alla affärer är stängda.
-
Långfredag 2010.
-
En vanlig helgdag, där barnen målat äggen som äts till frukost.
Vi klär oss i ungefär samma kläder, som vi tog av oss kvällen innan.
I teve visas ca 30 filmer per dygn, även för den som saknar filmkanaler.
Biograferna är öppna som vanligt.
De flesta matvaruaffärer har öppet som en vanlig helgdag.
-
Var är det som har hänt på dessa 60 år? Har vi slutat sörja mannen på korset?
Var det bättre förr, eller är det bättre nu? Eviga frågor, som säkert ger olika svar.
-
Som barn tyckte jag att långfredagen var årets längsta och tråkigaste dag. I dag tycker jag att den är precis lika kort, som alla andra dagar. Mycket förändras på 60 år, både långfredagar och människor.
-
Och nu ska vi steka lammet.
-
Hej då!

Glad Påsk!

Titta, de flyger!

-

Det är i dag som vi flickor/kvinnor/käringar tar kvasten och drar iväg till Blåkulla. Enligt sägnen lär vi festa med den lede djälvulen själv, vilket verkar lite konstigt med tanke på att vi flyger uppåt.

-

Om allt går väl och kvasten håller, är vi tillbaka i morgon.

-

GLAD PÅSK!