I mitt bankfack

Väninnan och jag hade under 70- och 80-talen en ganska intensiv korrenspondens. Vi skickade vykort mellan varandra innehållande rebusar och gåtor, men mest av allt flamsiga nonsensverser.

-

Med en svag rodnad på mitt vinterbleka ansikte ska jag nu publicera en av mina drapor från den tiden.

-

Bankbesöket.

Jag vill visa dig något, du inte sett förr,

en sak som jag inköpt på rea.

När dagen är grå, jag stänger min dörr.

tar väskan och går till Nordea.

-

Jag stod i en kö med min rea-pryl,

jag ville ju hyra ett fack.

Chefen som just fått en magnecyl,

tog i så att rösten sprack.

-

Ge henne det vackraste facket vi har,

med tapet i finstämd kulör.

Dekorera väggen med tavla så rar,

och sätt rosor i vas utanför.

-

Här har vi en spännande stormrik tant,

som har ansvar för statens tabeller.

På Wallenbergs villa är hon spekulant,

hon är rikare än Rockefeller.

-

Med bävan jag gick i en inre lokal,

med mitt smycke i imitation.

Därinne höll chefen ett vackert tal,

om räntor och hög inflation.

-

Bankpersonalen tog upp en sång,

en hyllning till mig kan man tänka,

om gyllene tider som var en gång

och vad guld och silver kan skänka.

-

Förundrad tittar jag in i mitt fack,

på mitt smycke som gjort sensation.

Och tänker, det är inte omöjligt att,

man tagit fel på person.

-

Nu trycker jag på "publicera inlägget" och det kommer jag att ångra.

-

Men trevlig fredag och i morgon börjar OS.