Läser en artikel om två tjejer, som fördes till akuten för sina kalla och blåa händer. Till en början var det ingen som förstod vad det berodde på.
-
Jag har haft samma problem. 1981 reste vi tillsammans med svärmor till USA och besökte bl a Nisses kusin som hade en fritidsbostad uppe i Klippiga bergen.
-
På denna höga höjd är luften tunn och man behöver inte anstränga sig mycket för att tappa andan. En dag var vi åtta personer som gjorde en vandring i den närmaste omgivningen. Nisses morbror Carl bad oss säga till om vi kände minsta lilla obehag av utflykten.
-
Efter någon kvarts promenad tittade jag på mina händer. De var blå, otäckt blå. Jag visade händerna för Carl, som genast beordrade hemgång och vila.
-
Jag var allvarligt oroad och på hemvägen hann jag tänka mycket. Jag befann mig i en annan världsdel och hemma hade jag mina tonårssöner. Skulle jag dö i ett annat land och aldrig få se dem igen.
-
När jag kom till stugan gick jag in och tvättade mina kalla blå händer och vips var den blå färgen borta. Vattnet däremot var blått.
-
Dagarna innan hade jag köpt ett par nya jeans och haft händerna i fickan, när jag gick i bergen. Jeansen färgade av sig på mina händer och exakt samma sak hände de två tjejer som åkte in till akuten med sina blåfärgade fingrar.
-
USA må vara ett föregångsland, men deras jeans färgar av sig.
-
Trevlig lördag
Vilken tur att höjdsjukan var lättbotad!
SvaraRaderaSkulle tro att blå fingrar kan uppträda lite var som helst, t.o.m. i de svenska fjällen - Levi´s och Lee´s vandrar ju omkring överallt.
Vilken upplevelse!
SvaraRaderaDet är konstigt att uppdateringen blir fördröjd.Fick gå direkt på Blognamnet,likadat på Sannas.Skumt!