Jag slutade den sjuåriga folkskolan som 13-åring. Hade olika ströjobb som skogsplanterare, skolstäderska och bondpiga till dess jag var 16, då mina föräldrar tyckte att det borde bli någonting av mig. Pappa lånade 1000 kronor av en farbror för att finansiera en hösttermin vid Fitinghoffs Handelsinstitut.
-
Jag åkte med en klasskompis, som också skulle gå samma utbildning. Vi som tyckte att Malå var spännande skulle nu få åka till storstaden Umeå.
-
Vi var inneboende hos en kvinna på Grisbacka och skolan låg mitt i stan. Där undervisades vi i bokföring, maskinskrivning och stenografi. Fru eller fröken Fitinghoff var en äldre stadig dam i strikta kläder. Hon var en hygglig person tror jag mig minnas.
-
Vi var ju två tjejer från bondlandet och kände oss rätt bortkomna i början. Vi åkte hem en enda gång på hela terminen, så de flesta helger tillbringade vi i Umeå. Jag tror tyvärr inte att vi gjorde någon större succé hos grabbarna i staden, i annat fall skulle jag nog kommit ihåg det.
-
Så började mitt vuxenliv. När jag åkte till Umeå, lämnade jag också mitt barndomshem. Efter utbildningen fick jag jobb på annan ort och Mörttjärn blev en plats som man besökte för att få lite omtanke av modern och för att kolla hur syskonen skötte sig.
-
God eftermiddag!
Säkert tufft för föräldrarna att släppa ut 16-åriga dottern i stora världen. Men de visste att flickebarnet var begåvat med både sunt förnuft och gott läshuvud. Dessa egenskaper, plus många till, besitter hon än.
SvaraRaderaDen här farbrorn Du nämner var inte dum att ha. När jag skulle börja arbeta och behövde en bil lånade han mig 6000:- så jag kunde köpa en beg VW. Jodå, jag betalade tillbaka ganska snabbt.
SvaraRaderaDet var lite annorlunda för oss"bondjäntor"att komma hemifrån,tror jag.
SvaraRaderaDet verkar ju som det gick bra iallafall!
Var månne Fitinghof släkt med Laura?
SvaraRaderaLaura gifte sig Fitinghoff men hennes man var säkert släkt med min fröken som jag tror hette Ingeborg i förnamn,
SvaraRadera