I min barndoms by bodde cirka 100 personer och alla kände varandra. Den som sökte en käresta, fann sin partner inom några mils omkrets. Jag hade som ung aldrig sett en mörkhyad person eller ens någon från ett utomnordiskt land. Vi var alla så lika och vi talade samma dialekt.
-
När jag gick i 7:an, fick vi en magister från Skåne. Hans fru följde med till våra nordliga trakter. Jag såg henne på en byaträff, dit hon kom i de mest högklackade sandaletter jag någonsin sett och hennes tånaglar var lackade i klarrött. Hon var en glamourdrottning bland oss gummistövelskodda och olik oss andra. Hon var "eljest".
-
Men så går många år och samhället förändras. Människor från fjärran länder har kommit hit och vi har själva möjlighet att resa ut i världen och se andra länder och möta andra seder.
-
I dag har jag en svägerska från Turkiet, en svärmor från USA och två små vackra barnbarn från Kina och i min barndoms by är ett flertal hus uppköpta och bebodda av tyskar.
-
Risken för inavel är minimal.
-
Auf Wiedersehen.
Var får du allt ifrån, den som sökte en käresta hittade en inom några mil. Jag känner mej lite utpekad av mina syskon. I en tidigare kommentar av Anders så hade jag endast vöre bakom hagan..
SvaraRaderaFint hus med många minnen! En gång när vi skulle måla om huset hade jag tilldelats uppgiften att måla om ovanför brotaket. Jag kröp ut genom det lilla fönstret ovanför och, höjdrädd som jag är, drabbades jag omedelbart av svindel, jag visste inte vad som var upp eller ner. Jag höll mig fast och ropade på hjälp tills mamma Jenny halade in mig genom fönstret. Av någon anledning tyckte hon att det var ganska roligt...
SvaraRaderaHeida, beida in der Lingonwalde!
Inget fel att hitta sin käresta på nära håll Lennart. Du lyckades bra.
SvaraRaderaAtt Anders satt på brotaket och ropade på hjälp är faktiskt ganska roligt att tänka på än i dag.
"Anders satt på brotaket" är verkligen en överskattning. Jag låg på mage och höll mig fast i tjärpappen allt vad jag kunde eftersom jag rent instinktivt förstod vad som var upp eller ner. Sitta var inte att tänka på med tanke på den ohyggliga höjd jag befann mig på. Efter denna upplevelse har jag konsekvent hållit mig på marken.
SvaraRaderaDagens VF: "Malå Mörttjärn 1:20 har Sauerbrey, Bernhard Gerhard sålt till Karlsson, Kjell Erik Urban för 190000 kr".
SvaraRaderaSvenskarna återtar bygden.
Anders, du har min fulla sympati! Höjder ska man akta sig för. Jag får svindel vid mattkanten - och när jag ska passera en tröskel. Vi, de jordnära, är människor som vet att livet är dyrbart. Hade det varit meningen att vi skulle befinna oss högre upp än skosulsnivå så hade vi varit utrustade med vingar. Och/eller inbyggd fallskärm.
SvaraRadera