Lite hockey

Det spelades hockey igår. Maken led svåra kval, då han i stället för att gå på Coop Arena, tvingades till ett möte om Kyrkans roll i samhället eller vad det nu var.
Yngste sonen gick i stället och berättade för fadern att det var en seg match.
Vi fick i alla fall med oss tre poång och har sammanlagt 15, vilket är 10 poäng mer än vid samma antal matcher i fjol.

Jag måste förståss i all min ädla storsinthet gratta Skellefteå till den unge 16-årige Adam som är en riktig guldklinp.

Jag såg slutet på ett program som sändes innan "Hem till gården". Där klagade de fyra damerna över den kalla storstaden Stockholm. Någon hade blivit rånad mitt på ljusa dagen och ingen brydde sig. Någon hade fastnat med klacken i gatan och fallit men ingen brydde sig.

Så är det inte i mindre orter och städer. I början av sommaren var väninnan Anta och jag ute på en köprunda på stan. Utanför Guldfynd gjorde Anta en saltomortal och hamnade på knäna på den hårda asfalten. Omedelbart kom en ung man fram och frågade hur det gick. Strax efter kom en dam, som sa sig vara sjukvårdskunnig och ville hjälpa till. Vi förundrades och gladdes över att folk brydde sig och inte bara gick förbi.

I morse regnade det intensivt. Nu kommer det bara stillsamma droppar och jag tycker nästan att jag borde gå ut. Samtidigt tilltalar det mig att sätta mig i köket och lyssna på en talbok.

Jag slutar nu och försöker bestämma mig för vad jag ska göra.