Blomsterprakt i Norra hamn
Den nya dagen randas
vad gör vi nu med den.
Vi lever och vi andas
tills det blir kväll igen.
/Alf Henrikson/
Jag vaknar. Startar dagen med mina vanliga morgonrutiner. Lagar mat, småstädar och tar en promenad i omgivningarna. Flummar omkring i min lägenhet, lyssnar på en ljudbok, pratar i telefon eller löser ett korsord. Ungefär samma varje dag och när kvällen kommer och jag plockar fram min dagbok har jag just ingenting att skriva om. Det hände ingenting den här dagen heller.
Ibland blåser det i Norra hamn.
Men ändå plockar jag fram dagboken varje kväll och följande är från den 5:e varje månad i årets dagbok:
5/1 2026.Kallt! Vi är inne hela dagen. Bakad potatis och räkröra till middag.
5/2 2026. Ont i ryggen. Sover i fåtöljen. Luleå hockey vinner över Örebro.
5/3 2026. Får trevligt besök av barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
5/4 2026. Sonen klipper sin far och ordnar ljus i vårt mörker. Byter trasiga lampor.
5/5 2026. Ringer och ringer men ingen svarar. Bakar hallongrottor.
5/6 2026. Köper bagetter hos Gastronomen. Yngsta barnbarnet tar studenten och vi är inte där.
Mina dagar är rätt enahanda och den som i framtiden kanske läser en och annan sida i min dagbok skulle nog tycka att här hände det verkligen ingenting.
Men tråkigt har jag aldrig och har aldrig haft. Tråkigt är inte min grej. Jag gillar min vardag och mitt ganska händelsefattiga liv. Det känns tryggt.
Det här känns också tryggt. Högste chefen håller ställningarna när domkyrkan renoveras.
Jag minns en gång när jag var 10-12 års åldern och inget i världen var tråkigt, men jag hade några tonåriga kusiner som satt och pratade om hur tråååkigt allting var; inget hände ju i vår lilla stad. Min gammelfaster (eller hon var morfars kusin, men var allas gammelfaster ändå), småskrattade från sin fåtölj och sa: "Vänta bara ett halvsekel till. Den dagen kommer då ni blir själaglada för varje stund som inget händer".
SvaraRaderaGammelfaster visste vad många yngre inte vet. Vid högre ålder uppskattar man de stunder och dagar då inget händer.
SvaraRaderaMan får sina rutiner. Dina påminner en del om mina.
SvaraRaderaDet händer nog betydligt mer i ditt liv. Jag vet, för jag läser ju din blogg.
RaderaNär något händer nu i vår ålder så är det oftast något hälsorelaterat negativt. Så händelselösa dagar är goda dagar. Det enahanda livet är underskattat. Jag har aldrig någonsin haft tråkigt. Inte ens under lugnare perioder i yngre år. Förstår mig inte på människor som ständigt måste ha aktiviteter för att må bra. Är det rastlöshet eller vad? Det finns så mycket att uppleva och upptäcka under stilla dagar.
SvaraRaderaHändelselösa dagar är lugna dagar. Läste någonstans att dagens barn och föräldrar nästan stressar ihjäl sig för att hinna med alla aktiviteter som deras barn måste vara med i. Barnen får aldrig ha tråkigt.
RaderaÄlskar det lugna och enahanda livet. Förr hände så mycet .., det var arbete och resor och jag bara längtade och drömde om nya äventyr. Nu längtar jag hem till katterna och lugnet här vid havet. Älskar även Alf Henrikssons små betraktelser/rim. Så kärnfulla.
SvaraRaderaHar nog aldrig riktigt längtat efter äventyr. Men visst var det roligt att resa till främmade länder när man var yngre. I dag är det lugnet som gäller.
RaderaPs. Ja, jag förstod väl det .., att Hanrikson skulle stavas med ett s. Ds.
SvaraRadera@Elisabet
SvaraRadera.. och kanske med ett 'e'; Henr.....
Bert och Elisabet: Från början skrev jag Anders Henriksson under dikten. alltså både fel förnamn och ett s för mycket i efternamnet. Efter påpekande ändrade jag felaktigheten. Jag rodnar och skäms förstås.
SvaraRadera