Olivia och Valborg

Olivia med lillasyster och idolerna

För några dagar sedan fyllde barnbarnet Olivia 20 år. Varje sommar när hon var en liten tjej, kom hon och hennes familj upp till Luleå under Hamnfestivalen Här fick hon se och lyssna till sina idoler, Danny, Mattias och Agnes m fl. Hon var jättelycklig för att vi bodde så nära festligheterna och frågade oss:

"Varför händer allt roligt i Luleå och inte i Sverige?"

Olivia tog studenten förra sommaren och jobbar nu på Coop i Haninge. Hon vill tjäna lite pengar innan hon fortsätter med sina studier. Lycka till tjejen, vad du än gör i livet!

Just nu, när jag skriver det här blogginlägget, faller flingor utanför mitt fönster och påminner om att det snart är valborgsmässoafton. I min ljuva ungdom var det en kväll när man stod vid majbrasan i nya sommarkjolen och nylonstrumporna och höll på att frysa ihjäl medan manskören från Malå sjöng om "var äng sin blommar har." Ängens blommor var oftast lika frusna som vi var.

Minns också när vi ungar stod vid brasan i Mörttjärn och fick nyheten om att riket äntligen fått en prins efter alla dessa prinsessor  som fötts och som inte klarade av att sitta på tronen. För det ändamålet krävdes en manlig bakdel.

Minns också en dyster valborgsmässoafton på 80-talet när jag körde hem från jobbet. Det började snöa, vi hade bytt till sommardäck och helt plötsligt gled jag in i ett räcke. Det blev kostsamt.

Men numera sitter "guben" och jag i soffan, kanske med en godisskål på soffbordet och tittar på valborgsmässoelden i TV och det är varmt och gott.

 

Ett mestadels eländigt blogginlägg

Vi har nyligen varit på kalas och firat en 40-åring. En ganska bra ålder tror jag mig minnas. Bättre än 20, men inte lika bra som 65.

Jag satt i min soffa i gårkväll och lyssnade på nyheterna. Krig, ryssar som spionerar, medeltemperaturen stiger i världens hav, värmerekord i Europa 2022, vår miljö är i total obalans och Trump kan blir USA:s näste president.

Vi går med öppna ögon mot katastrofen. Samtidigt undrar jag om det är min ålder som gör mig så negativ. Jag som var barn under andra världskriget borde väl veta att galna ledare och nattsvarta tider alltid förekommit.

Även vår stad är drabbad av tragedier. En liten kille blev mördad av sin pappa. En ung man dödade sin mamma och sin bror. En kvinna och hennes dotter blev svårt skadade av kvinnans sambo. En 60-årig man dödades av sin granne för att grannen kände sig övervakad. Allt detta hände på kort tid i vår stad som jag alltid upplevt som ganska idyllisk.

Läser i min morgontidning att Sverige behöver bygga 16 nya fängelser för att ge plats till alla som inte lyder lagen. Längre fängelsestraff och borttagna rabatter gör att fängelsevistelsen blir längre för bovarna. Och är man dum, ska man sitta inne och tänka på sina synder, som Emils pappa i Lönneberga så klokt uttryckte sig. Men för de verkligt stora bovarna räcker det inte med "snickerboa", det måste vara rejäla staket och det kostar multum.

Så till något positivt. Min bror på vackra Lainejaurudden fyller år idag. Grattis, 78 är också en bra ålder.

 

För eller emot kungahuset

Hörde Henrik Schyffert berätta att han skämdes över att vara rojalist. Det var inte "fint" i hans kretsar, men själv var han ett stort fan av kungahuset.

Min yngste bror och jag hade olika åsikter om kungahusets vara eller icke vara. Han var emot, jag var för. Vi hade båda lysande argument för våra åsikter. Vår kung har, liksom de flesta av oss, gjort ett och annat misstag. Men våra misstag blir sällan uppmärksammade, medan kungens klavertramp blir offentliga. Han fick vända blad när han roade sig med "kaffeflickor" och för ungefär 20 år sen blev han  ertappad med att köra alltför fort och om den trafikfadäsen skrev min bror 22 verser, varav dessa två är bland de första.

Tarras kurir

Är det den vilde jägaren

Som sätter av i sträck?

Ur stugan tittar bonden

Med undran och med skräck.

En mörkblå eldig Porsche

Som i en blixt han ser,

Krom och nummerplåtar

En kronans officer.

Vid Slussen stannar Porschen

Han mäktar icke mer

Till fots den trötte kungen

Till slottet sig beger.

Till kungahuset har han

Ett svärtat bötesbrev

Som polisen lutad

Mot motorhuven skrev.

Verserna krävde naturligtvis ett svar från den kungatrogna och här är mina tre slutverser av sammanlagt elva.

Epilog:

I TV:s 5 kanaler

och radion likaså

Man kacklade och tjattrade

att kungen borde gå

Glöm bomber och missiler

glöm mord och bråk och krig

Vår kung sig haver klantat

Det angår dig och mig.

Men Svea rikes kvinnor

ja, sjuttioen procent

Förlät sin dyre konung

det är väl redan känt

Och många utav männen

förstår så bra ändå.

En rivig bil av ny modell

Då ska man få dra på.

Så monarkin i Sverige

den stärkte sina kort

En kung som rattar Porsche

får köra lite fort

Men de med felvänt sinne

som vill ha republik

Var denna dag en motgång

och alla andra lik.

Jag saknar min "trätobroder." Trätobroder är bara till hälften sant, han var min broder men vi bråkade aldrig. Vi var båda helt eniga om den andres självklara rätt att ha fel.

 

Inför den långa resan

Här har jag mellanlandat på Storgatan i Luleå i väntan på mina medsystrar. Det är idag som vi tar katten, kokkaffepannan och kvasten och drar till Blåkulla. Kvasten är givetvis laddad med el. Kärringar är miljömedvetna.

Enligt sägnen lär vi festa med djävulen själv därnere i underjorden, men det stämmer inte, vi flyger ju uppåt.

Sägnen berättar också att det inte märks hos våra hemmavarande familjer att vi är borta. De är inte medvetna om att vi förlupit hemmet. Det är rena trolleriet eller i det här fallet, häxeriet.

Om allt går väl och kvasten håller är vi tillbaka redan på påskafton, glada och tillnyktrade och djupt stärkta av gemenskapen med våra systrar, men innan jag lämnar Luleå passar jag på att önska alla en

GLAD OCH TREVLIG PÅSKHELG!