Hustruskolan och en krånglande hiss

"Lär dig så mycket du kan i Hustruskolan, du som står på språng för att ge ditt levande jag åt den du älskar."

Så tjusigt formulerade man sig i tidningen Femina 1958. Där fick den unga flickan lära sig att rätt behandla sin partner.

"Varje arbetsgivare kräver betyg. Undantaget är den blivande mannen som inte kräver husmorsegenskaper av sin blivande. Vi ska vara glada att släppas in i männens värld, men vi borde rasa över att vårt naturliga yrke, husmoderns, därmed blivit lidande. Idag kan ingen kvinna sy plattsöm eller kråksöm och inte eller kan de stryka en skjorta. Förunderligt att dagens män har så små pretentioner."

En man med små pretentioner

Jag missade rätt mycket av Hustruskolan och min stackars arbetsgivare härhemma lärde sig snabbt att strykfria skjortor är ett måste. Han har utan att klaga accepterat sin lagvigdas tillkortakommanden i kråk- och plattsöm. Han hade otur, den blivande makan var en usel elev i hustruskolan.

Världen har förändrats och alla hustruskolor har lagts ned. Dess huvudsakliga innehåll som innebar "vård av vuxen man" funkar inte enligt Skolverkets planer om en jämlik skola. Nu kanske inte Feminas hustruskola lydde under Skolverket, men även veckotidningar kan känna tidens vingslag.

Så till någonting helt annat. Jag är glad över att bo i hus med hiss men i förrgår blev jag inlåst i densamma. Dörren gick inte upp. Fast jag anser mig vara en lugn och sansad person kände jag ett krypande obehag av att vara instängd. Det hela varade i cirka 5 minuter, men det räckte. Att vara inlåst en längre tid i ett slutet utrymme måste vara rena mardrömmen. Men jag är fortfarande glad över att bo i hus med hiss.

 

Ett litet bla-bla-bla

I förrgår tog jag årets influensavaccin och den 3:e dosen av Pfizers droppar. Nu ska det förhoppningsvis bli en frisk. lugn och fröjdefull jul. Kön med folk som ville vaccinera sig ringlade snabbt fram på Alcatraz och efter en halvtimme var jag ute igen.

Sen en tur till Akademibokhandeln för inköp av litteratur. Böckerna jag köpte ska bli presenter till en liten kille som fyller 1 år. Han ska naturligtvis ha en egen boksamling. Bidraget från mig och mannen blev "Bjällerklang med Greta" och "Ville och Vera på kalas."

Lille Vide, som gossen heter. är vårt tredje barnbarnsbarn och han ska leva och verka in på nästa århundrade och ingenting är mera viktigt än att han och hans medbröder och systrar får en någorlunda frisk planet att ta hand om.

Många kloka män och kvinnor samlades nyligen i Glasgow för att rädda det som räddas kan av vår jord och se till att kommande generationer ska få lika fina livsvillkor som vi har haft. Resultatet blev både risat och rosat. Bla-bla-bla, säger Vide 1 år, och vad det betyder, vet vi inte riktigt.

 

Banta med champagne

In i dimman

Det sägs att när F-n blir gammal blir han religiös, Det stämmer inte. Istället tappar man tron.

Tron på politiska löften och kvällstidningars rubriker. På Stig Strand och hans undergörande vitaminpiller. På alla tänkbara dieter i olika bokstavskombinationer. Man blir cynisk och pessimistisk. Nu talar jag givetvis bara om mig själv.

På tal om dieter så fanns det en populär sådan någon gång på 70-talet som gjorde bantaren glad. Man blandade sin karga kost med ett antal glas champagne. Så här kunde en dag se ut:

08.00 Te, smörgås med krasse

10.00 Ett litet glas champagne

12.00 Sallad på räkor och gröna blad

14.00 Ett litet glas champagne

17.00 Grönsakssoppa med frikadeller

20.00 Ett glas champagne.

Bantaren somnade glad och lullig och brydde sig inte längre så mycket om sin övervikt. Ett annat bantningsförslag var att byta ut champagnen mot en ruta choklad. Minns att en arbetskamrat följde den dieten.

November

Började med att skriva att jag med åren blivit alltmer pessimistisk. Det är inte riktigt sant, för varje vecka sedan 40 år tillbaka lämnar jag in mina stående 4 lottorader med joker och tror att storkovan någon gång ska landa just hos mig. Det bevisar att jag egentligen är en obotlig optimist. Eller också bara lite korkad.

Och i morgon är det fredag!

 

Kränkt eller inte kränkt

Den här bilden kan omöjligt kränka någon. En liknande bild pryder en skola i Luleå och har orsakat rabalder. Där har flickan kort kjol och gossen jeans med hål på knät. Bilden är jättefin men några tycker att den är sexistisk och kränkande. Vem den kränker är däremot oklart.

Alla har rätt till sin åsikt, men nog kan vi väl spara ordet "kränkt" och bara ta till det när det verkligen är befogat.

Jag läser i min dagstidning om lärarvikarien som tog tag i tröjan på en pojke som rökte inne i skolan. Läraren försökte ta cigaretten från eleven. Det skulle han inte ha gjort, han blev inkallad till rektor som sa att han kunde vara glad att inte rökarens familj anmälde honom. Förstår om vikarien kände sig kränkt.

När jag började min skolgång på 40-talet var vi lydiga och uppmärksamma och ingen vågade opponera sig mot läraren som var Gud och som hade rätt att smälla ungarna på fingrarna med linjalen. Jag som var ett snällt barn hamnade vid ett tillfälle i skamvrån, där ungar placerades till varnagel för resten av klassen. Jag hade "tjuvläst" tidningen Spara och Slösa utan lov. Straffet blev en timme i skamvrån. Jag blev inte kränkt, eftersom jag inte kände till ordet.

Trött lärare, pigg elev

Tro inte att jag vill ha tillbaka 40-talets skola, absolut inte, men skolan är betydligt stökigare idag om jag får tro dagens NSD  och serien Bonusfamiljen. Ungar som vill studera i lugn och ro behöver hörselkåpa. De stökiga pojkarna har makten över klassrummet och språket är rått. Det här är ju helt sanslöst, det måste vuxenvärlden kunna stävja. Har verkligen alla gett upp? Kanske borde våra skolpolitiker göra en studieresa till Finland. Där lär finnas lugn och ro i klasserna och elevernas kunskap överglänser de svenska barnens.

Har lyssnat till Andrée och Appelkvists bok "Helix." Det är den sämsta bok jag någonsin lyssnat färdigt på. Jag bara längtade till slutet. Det dröjde länge innan jag kom dit, men till slut var det hela över.