Jag behöver mera pengar

Den här bilden är från förra fredagen när Musikens Makt tog över Gültzauudden. Bilden togs vid 22-tiden, det var en härligt ljummen augustikväll och Magnus Carlson från Weeping Willows sjöng så håret på armarna krullade sig.

Läste i dagens NSD att Lulebo fått en ny chef. Hon anställs under en viss period för att hon är en duktig kvinna och värd varenda krona hon får i lön. Så står det i tidningen och då är det sant. Hennes jobb med Lulebo värderas till 100.000 kronor i månaden för en tjänst på 85 procent.

Den lönen skulle jag behöva nu när ett antal hyresgäster i Koltrasten (där jag bor) jobbar för att hyresrätterna ska omvandlas till bostadsrätter. Lägenheterna ligger fint till, med vacker utsikt och närhet till stad och skog. Sådant kostar, hur mycket vet vi inte än, men säkert för mycket för en lågavlönad bloggerska och hennes lika underbetalda man. 

Men nu är det fredag och godiset och chipsen väntar.

Tjingeling!

Lära för livet

Mörkrets furste stiger ned

hotande och vred

Han rustar sig förvisst

med våld och argan list

likväl vi oss ej frukte.

Vi som gick i skolan på 50-talet fick lära oss psalmverser utantill. De sitter ännu kvar i ryggmärgen. Som rinnande vatten skulle vi också kunna rabbla städer, floder och berg. Dikten som följer är min brors upplevelse av sin skoltid, långt innan herrarna Baylan och Björklund satt sin prägel på den svenska skolan.

En gång i livet

tvingades jag bort från min mamma

för att gå i något som kallades "skola"

På lektionerna 

lärde jag mig 1066 och 1632

"Vår Gud är oss en väldig borg"

och Nissan, Viskan, Sniskan och Piskan

eller vad de nu heter

Hallands otroligt viktiga fjolldiken

(I Norrland finns det ju 100-tals större vattendrag..)

tyckte vi alla

men vem vågade säga emot lärarinnan

så var det på den tiden

På rasterna

lärde jag mig praktisk konflikthantering, diplomati

hur man vinner respektive undviker slagsmål

hur man stoppar näsblod och - lite senare -

hur mycket smärta man kan tillfogas

av det motsatta könet.

Egentligen var det nog lite synd

att jag tvingades lämna min mamma.

Anders Hermansson

Trevlig helg!

Fly mig en alvedon

Förra veckan åkte vi till Vendelsö för att ta hand om våra barnbarn när deras föräldrar börjat jobba. Nu blev det tvärtom, de små fick ta hand om oss när ålderdom, höftproblem och snuva slog till på samma gång.

Medan vi ännu var fullt friska åkte vi till Globen och gjorde en tur i glasbollen som går utanpå själva byggnaden. Bilderna är från det tillfället:

Här ser man glasbollen på Globens tak.

Sällskap i hissen fick vi av barnbarnet Amanda

Titta till vänster. Kan det vara Guds finger och vad pekar det på?

Barnvaktandet innebar besök på Starbucks. Där blandar man festliga drinkar som är väldigt populära och hemmavid på tomten letade vi efter läskiga mördarsniglar. Vi fann ett antal men fotade ingen.

Solen sken och himlen var mestadels blå. Vad mer kan man önska sig då? Jo, att slippa hostan från Helvetet och att man inte smittat ner omgivningen.

Ha det gott!

Julibilder

Här försöker solen gömma sig

Hindersön i Luleå skärgård

Hamn

Kusinträff i Daglösten

Storforsen

Två bilder från utsikten. 

Bilderna är klickbara.

God fortsättning på sommaren.

Varför röstar du inte på Folkpartiet?

Bland olika grupper på Facebook pågår en ständig diskussion om SD och Jimmy Åkesson. Ingen verkar tröttna och åsikterna är många och omtuggade. Likadant när det gäller statsminister Löfven och Socialdemokraterna och i viss mån även Moderaterna och deras ledare.

Men varför är ingen intresserad av att diskutera Folkpartiet? Ett nästan glömt parti som står för det bästa både från höger och vänster. Folkpartiet har ett socialt samvete (litegrann i alla fall), står för jämlikhet och är lite sisådär lagom. Vill dessutom ha ordning och reda och betyg på hur ungarna sköter sig.

För länge sedan var Folkpartiet stort. Störst bland de borgerliga och partiet hade goda ledare i Ohlin och Westerberg. Men så går det som plägar gå ibland, väljarna sviker och då hjälper det inte att Björklund höjer rösten.

En gång röstade jag på Folkpartiet i kommunalvalet. På 70-talet hade man beslutat att lägga ett stålverk nära mitt nyinköpta kedjehus och dåvarande kommunalrådet berättade för oroliga nybyggare hur otroligt ofarligt det var att bo nära ett sådant verk, det var nästan en fördel. Då i ilska och trots röstade jag på Folkpartiet.

Folkpartiet behöver mer uppmärksamhet och nu har jag gjort mitt för att berätta att de finns.

Hej!

Rabatter

Kolonirabatt

Mängdrabatt

Pensionärsrabatt

Trevlig ny vecka!