måndag 30 september 2013

Mörk morgon

Pedagogiskt!

Idag är det måndag, i morgon är det oktober. Det låter inte så uppmuntrande och inte blir man gladare av morgonens tidningsläsning.


Staden växer och så gör också skulderna. Inom kort är vi Lulebor skyldiga en miljard. För 10 år sedan var vi skuldfria, men sedan dess har vi levt över våra tillgångar och kommer att göra så i fortsättningen. Vi är inte unika, säger man som tröst, flera andra kommuner lånar också.

För mig låter det som om vi borde be Lyxfällans killar komma hit och ordna lite loppis på våra lyxköp, sälja ut det vi inte behöver och hjälpa oss med en hållbar budget.


Nästa dåliga nyhet är att papperstidningarna dör före mig. Båda länstidningarna har förlorat 10.000 läsare var på 10 år och det innebär att papperstidningen kan vara borta på 5 år.

I framtiden sitter man där vid frukostbordet och tittar vilset på varann och saknar bläddrandet, men å andra sidan behöver man inte bli deprimerad över dåliga nyheter.

Trevlig ny vecka!

torsdag 26 september 2013

"Addakådda"


I natt slog den förhatliga snuvan till. Med täppt näsa och skrovlig hals vandrar jag runt lägenheten och tycker synd om mig själv. Trots att jag de senaste dagarna hållit min bacillspridande man på minst tio meters avstånd har han lämnat över sin snuva till mig. Nu säger jag som min son när han var liten och snorig. "Jag är så förkyld att jag kan inte säga addakådda" (anaconda).

Nu har jag förstås ingen anledning att prata om ormar. Den enda reptil jag mött var en liten rackare på Ormberget, (var annars) och den skrämde mig mer än någonting annat.


Idag MÅSTE jag ut på stan. Så en varning till alla som ser en tant med illröd näsa och rinnande ögon. Akta er, hon är en riktig smittspridare.

Hej!

måndag 23 september 2013

Världens sämsta människor.


"Sverige är världens bästa land, med världens sämsta människor", säger Fredrik Lindström i sin  föreställning som i går kom till  Kulturens Hus i Luleå.

Det är vi själva som tycker att vi är världens sämsta människor. Vi är så stolta över vårt samhällsmaskineri, vår statistik på allt och ingenting, regering och riksdag, ordning och reda. Men vi skäms över oss själva. Det är fint att vara osvensk. Vi försöker desperat att hänga med i allt som är nytt och inne och som kommer utifrån.


Fredrik Lindström är rolig när han raljerar över vår rädsla för att använda mjölk efter det att "bäst-före-datum" gått ut och vår exakta kunskap om kvadratmeterytan på vår bostad och för vår rädsla för att använda fel ord och bli stämplade som rasister. Vi kan fortfarande säga "utlandet", men gudarna vet om vi kan använda ordet "utlänning" i fortsättningen. När vi blir osäkra plockar vi helt enkelt bort ordet, så är det bekymret löst.

Men ett är säkert, nästa gång jag äter en pizzaslice kommer jag att tänka på Fredrik Lindström som beskrev produkten som en "mikrad vetebulle med slaktavfall."

Trevlig vecka 39! Veckonummer är också ett svenskt påfund.

onsdag 18 september 2013

Kossan vill vara vacker










Före

Efter?

Det är segt att blogga just nu. Jag går på tomgång och saknar inspiration. Men ibland hjälper teven och verkligheten till och då får det bli några rader.

Varje fredag i "Godkväll" gör man om en person från att vara vardagsgrå till att bli lite snyggare. Ofta lyckas stylisten och den "nyomgjorda" ser glad och lycklig ut när hon/han får se sig själv i spegeln.

Nu är stylistens yrke under utveckling. Det finns inte tillräckligt många människor och hundar att förändra. I dagens "Nyhetsmorgon" blev Saga stylad. Hon kom in på sina fyra magra ben och blev klippt, svansfriserad och sprayad av en kostylist. Ett alldeles nytt yrke. Saga är nämligen en ko. Saga var dessvärre inte pottränad och trots att stylisten stod redo med en hink hamnade en del på golvet som var så halkigt att Sagas ben for åt sidan och hon föll pladask.



"Världen är galen" är en fras man använder när man inte kan uttrycka sig på något annat sätt. Den frasen vill jag använda just nu.

Hej!




lördag 14 september 2013

Inredningstips?


För den som har mycket tid till övers erbjuder min veckotidning lite pyssel så här till helgen. Här visas mönster till virkade flaskomslag till gamla vichyvattenflaskor (se bild). Flaskan med texten "Skellefteortens bryggeri och vattenfall, tel. Ursviken 88" kanske behöver lite virkad omtanke.

Vas.

Tidningen har flera sidor om hur vi kan pynta vårt hem. Blommor i gummistövlar är inne. Gulligt med blomma i rosa barnstövel, för att inte tala om vad en ros i en olivgrön stövel, storlek 44, kan göra för hemmet.

Den mest udda dekorationen när det gäller heminredningar har jag skrivit om tidigare. I en "Allt i Hemmet" från 80-talet visade man ett exklusivt hem, där den kreativa husägaren på fullt allvar dekorerat ett hörn i vardagsrummet med stora potatisar. Okokta och lite jordiga om någon undrar.

Slå det den som kan. Jag kan det inte.

Trevlig lördagskväll!

onsdag 11 september 2013

"Är du frälst, lilla vän?"


Det finns alltid en grupp människor som försöker få oss att förstå att just deras tro är den enda rätta.

Jag som växte upp i en religiös familj, följde ofta mina föräldrar till Filadelfia (Betania?) i Baktsjaur och satt där som ett tänt ljus under gudstjänsten som innehöll väldigt mycket halleluja. Efteråt var det inte helt ovanligt att det kom fram någon pastor, tog mig om axlarna och frågade i vänlig ton: "Lilla vän, är du frälst?" Jag kommer inte ihåg om farbrorn fick något svar, men jag tyckte att frågan var obehaglig.

"Frälst" blev jag långt senare. Det var på 50-talet när jag mötte Elvis.


Det är inte bara inom religionen man försöker locka folk till sin tro. Likadant inom politiken och nu på söndag är det dags att följa sin politiska tro och rösta i kyrkovalet.

Hej!

måndag 9 september 2013

Vad ska man tro?


Nej, jag tror inte på Gud. Jag tror att när vi dör försvinner vi för gott och vår aska berikar jorden. Vi finns till så länge någon minns oss, sedan är det slut för alltid.




Men tänk om jag har fel. En dag står jag framför pärleporten och Gud eller hans ställföreträdare säger: "Du otrogna, stick och brinn och jag skickas ner till det svettiga varma inre där Hitler och de andra despoterna vistas och där får jag tillbringa evigheten.


Men tänk om jag har rätt. Det får vi aldrig veta för det är så vist ordnat att ingen kan bevisa varken det ena eller det andra. Alla får vi bli saliga på vår tro och alla har vi fullkomligt rätt. Gud, himmel, helvete, reinkarnation, Buddha, det är bara att tro på det som passar ens kynne bäst. Ingen har kommit tillbaka och kunnat berätta den fullkomliga sanningen.

Nästa söndag är det kyrkoval. Jag inte bara tror, det vet jag.

Trevlig vecka, vad du än tror på.

onsdag 4 september 2013

Godis är gott


Det är internationell matmarknad i stan. Hela Storgatan kantas av stånd där man erbjuder mat från andra kulturer, ostar, bakverk, godis och mycket annat.

Det brittiska godisutbudet var enormt. Godbitarna kostade 29 kronor/hektot och jag lockades att köpa fyra färggranna klumpar (se bilden ovan). Det kan man gott unna sig, tyckte jag, som gärna unnar mig. Speciellt det som är sött och gott. "97" (ninetyseven), sa den glada damen i kassan och jag chockades men betalade snällt.

Dessa brittiska godisar vägde multum. Bastanta klossar som bara smakade socker. Det dyraste godis jag någonsin köpt.


Men vad gör väl det. Alliansens glada företrädare kunde med stor entusiasm berätta att vi över 65 får hela 100 kronor mindre i skatt per månad nästa år och det räcker precis till fyra brittiska sockerbomber.

Hej!

söndag 1 september 2013

Man ska inte vara blyg

September

Vore jag arbetssökande idag skulle jag aldrig få ett jobb. Jag skulle hamna i Fas 3 och så småningom bli ett fall för samhället.


Denna misstro mot min egen förmåga beror på att det blir mer och mer vanligt att man går på audition för att söka jobb. Ett nytt hotell i Luleå behövde folk och över 250 personer anmälde sig för att söka ca 40 jobb. Varje arbetssökande fick 2 minuter på sig för att presentera sig själv och ge ett oförglömligt intryck på juryn. Precis som i "Idol."


Jag kan se mig själv som ung komma in till juryn, illröd i ansiktet och med darrande stämma försöka sälja mig själv. Ingen köper min performance och jag hamnar alldeles säkert i "Nej-absolut-inte-högen", trots att jag är fenomenalt duktig på att torka bord och bädda sängar.

Så jag säger som gamla Zarah:
"Jag är glad att jag inte längre är ung."

Men det är nog bara en tröstande lögn.

Trevlig september!