Farväl till 2012

 

Julveckan gick snabbt förbi och nu sitter vi här som två gamla dinosaurier och ugglar framför Tv:n. Det är den näst sista dagen av 2012, ett år som präglades av stora språkliga problem i vår egen lilla svenska ankdamm. Vad får man säga och vad får man inte säga?

 

"Hen", är ett märkligt litet ord som somliga tagit till sitt hjärta och somliga retat sig enormt på. Meningen är att det ska användas när man inte kan skriva han eller hon. "Hen" (höna på engelska) har jag härmed använt för sista gången.

 



Foto: Peter Lindberg

 

Så till lite farmoderlig stolthet från 2012. Lilla Linnea har lärt mig vad Qr-kod betyder. Hon samlar nämligen på sådana. Olivia har gjort sitt första fotbollsmål för Vendelsöflickor, födda 2003. Amanda tillbringar julen i Tanzania och har dansat med massajer i stället för runt granen. Emma har fått fast jobb på närliggande sjukhus.

 

Till dessa mina barnbarn som jag är mäkta stolt över och till alla andra som jag är normalstolt över och som läser min blogg vill jag önska

 

GOTT NYTT 2013!

 



Den sista dagen?

 

Idag är den sista dagen i mitt och alla andras liv om man vill tro domedagsprofetiorna som säger att jorden utplånas vid vintersolståndet den 21 december 2012.

 



 

Från kommunens sida har inte kommit någon information om vad vi ska göra i händelse av katastrof. Det är nog lättare att informera folk var de ska bege sig om Suorvadammen brister.

 



 

Men i de svenska hemmen pyntas och fejas som vanligt och affärerna är knökfulla av folk som shoppar och är alldeles säkra på att de har ett liv efter imorgon.

 



 

Även jag tror på fortsatt gott liv och säger:

 

GOD JUL!

 

Och ger bloggen julledigt!

Gamla tokar

 

Trots snömodd och vilda vindar gick min hälft och jag på promenad till stan för att köpa senap. Jätteviktigt? Ja, till julen ska det vara apotekets senap.

 

På vägen hem, alldeles utanför Norrbottensteatern är det en liten sluttning ner mot kortsidan av huset. Där låg den farliga isen gömd under snö och jag halkade och dråsade i marken. Eftersom jag höll min man i armen, så föll han över mig. Där låg vi och kunde inte ta oss upp förrän vi hasat ner på plan mark. Vi började skratta hejdlöst åt situationen och gubbarna som kom ut från delikatessaffären såg aningen skeptiska ut inför anblicken av "det äldre paret" som lekte i snön.

 

Att se två sammankopplade seniorer glida ner för den lilla sluttningen torde te sig tämligen komiskt, men det kunde ha slutat illa och är en påminnelse om att man borde plocka fram sina broddar och verkligen använda dem.

 

Hej!

 



 

 



Recension av en recensent

Snön anfaller

 

Fredagskvällen tillbringade vi på Kulturens Hus och lyssnade till Malena Ernman. Hon uppträdde tillsammans med en basbaryton som jag glömt namnet på, tubaspelaren Sami Al Fakir och en stråkkvintett. Denna kvinnliga stråkkvintett var som bomull för sårade öron, ljudet var perfekt och för en gångs skull behövde man inte öronproppar.

 

Malena själv är en fantastisk sångerska, dessutom begåvad med en massa humor och den fulltaliga publiken gillade henne. Hon fick stående ovationer och gjorde två extranummer.

 



 

Recensenten i NSD såg en helt annan föreställning. Han såg Ernman "inta" scenen i en svart klänning som gav begravningsstämning. Tygstycket bakom henne ändrade stundtals färg och det tog bort all fokus från musiken. Julgranen som stod på scenen var plastig, snön var falsk, ljuskronan onödig och Malena gjorde lustmord på Bach, där hon lallade i duett med en tuba. Detta stycke är det sämsta som gjorts på scen på mycket, mycket länge enligt recensenten.

 

Stackars recensenter! Visst är det synd om personer som har så jättetråkigt när de går på jobbet?

 

Hej!

 



I väntan på storkovan

 

Var femte vecka går jag till närmaste kiosk och lämnar in ett stående femveckorslotto, som består av fyra rader plus joker. Det kostar mig 170 kronor varje gång och detta har upprepats sedan 1980. Priset har förändrats under tiden, men om jag räknar med samma belopp som idag, så har jag tippat för ca 57.000 kronor under dessa 32 år.

 

Varför slänger man bort 50.000 kronor? Det är knappast förnuftet som styr när man spelar, det kanske är någon slags spänning man söker i ett ospännande liv. För den som kollar i Wikipedia kan läsa att man har en chans på 6.724.520 rader att få sju rätt. Rätt hopplöst alltså! Det är alltid spelaren som förlorar.



 

Trots det dystra oddset kommer jag troget att vandra till kiosken med mina fyra rader så länge mina ben bär mig. En spelares hopp dör aldrig. Kanske, kanske är det just fruntimret på fjärde våningen i staden Luleå som kammar hem miljonerna i nästa dragning.

 

Trevlig Luciakväll!

Kära gubbar

 

Kära gubbar, var glada för att ni lever och verkar år 2012. Följande allvarsamma råd fick gubbarna 1913.

 

Varje ålder har sina nöjen, liksom varje årstid har sina blommor. Gubben måste foga sig och icke mera tänka på fortplantning, det skulle vara dåraktigt av honom.

----------

Behandlingen mot utsvävelser måste framför allt gå ut på att undanröja orsakerna, varvid all upphetsning är strängt förbjuden. För att bekämpa detta rekommenderas kalla tvättningar, kalla halvbad och lägen på ryggen i sängen. I mycket svåra fall måste man taga elektriciteten till hjälp.

----------

Förgäves ber gubben om hjälp att väcka den för alltid utslocknande funktionen, men alla dylika medel ha endast till följd att påskynda döden. I detta hänseende hjälper ingenting. Även den störste dyrkare av Venus, måste underkasta sig sitt öde.

(Ur Kvinnans bokskatt 1913)

 



En tomtegubbe

 

Idag har allvaret bytts ut mot skämt.

 

Du vet att du är gubbe när veckans höjdpunkt är lördagens två timmar på Clas Ohlsson.

(Lennie Norman)

 

När man fyllt sextio vänder sig folk bort. Efter sjuttio har man möjligen existensberättigande under Halloween.

(Lennie Norman)

 

Att ha sex med de över 20 är självklart, 30 är lyx, 40 en bonus, 50 tänkbart, över 60 äldreomsorg, över 70 aktiv dödshjälp.

(okänd)

 

Gubbar, klart att ni blir kränkta över all denna elakhet. Liksom allt annat som anmäls och överklagas i detta rike så är det nu er tur att ge DO lite jobb.

 

Hej!

 

 



Inga vinster

 

Varje söndagskväll vid den här tiden sitter jag vid datorn, medan mannen i mitt liv tror att han kan vinna på Bingo-lotto. Inte ens två års spelande utan minsta lilla Bingo har rubbat honom i hans tro. Eller kan det möjligen bero på att han genom att spela, stöttar ett älskat hockeylag.

 

I morgon delas Nobelpriset ut. Litteraturpriset går som vanligt till någon som man inte känner till och aldrig kommer att läsa. Jag har den förutfattade meningen att den som får Nobelpris i litteratur är tungläst och svårbegriplig och jag har inget gjort för att ta mig själv ur den eventuella villfarelsen.

 



 

Gustav 47 och Olof 62 och inget glädjetjut från vardagsrummet. Det blev ingen vinst i Bingot i kväll heller.

 

Trevlig vecka!

I skuggan av den tänkta katastrofen

 

När Hesa Fredrik larmar är det dags för oss Lulebor att snabbt packa väskan och åka till Västerbotten. Skulle Suorvadammen brista måste ví alla som bor utefter Luleälven fly, annars drunkar vi. Osannolikt att det ska hända säger de kloke, men för säkerhets skull har vi alla fått en "så-här-ska-du-göra-om-det-händer-skrivelse" hem i våra brevlådor.

 

Jag ringde genast min bror i Skellefteå och frågade om bäddsoffan var ledig ifall en katastrofdrabbad syster lite oväntat skulle komma på besök. "Det kan bli någon månad innan vi kan åka tillbaka", sa jag hurtfriskt och hörde i tystnaden efter mina ord, hur brodern våndades och bad till högre makter att denna eländiga damm skulle hålla i evighet, amen.

 



 

Vi som bor i riskzonen hoppas nog innerligt att dammen håller i evig tid. Men Mikael Niemi har skrämt oss lite extra genom att skriva boken "Fallvatten", som handlar om att dammen verkligen brister och panik bryter ut bland människorna. Den boken skall jag inte läsa.

 

Hej!

 



Skräppost

 

För en månad sedan skrev jag om "Vårt behov av tröst" där jag tyckte att pecanwienerbröden och chipsen var mera lockande än salladsbladen.

 

Sen började kommentarer välla in och de visades inte på bloggen utan gick direkt till skräpposten. Det var ungefär 25 enormt översvallande kommentarer på engelska. Hör bara:

 

"Simply wish to say your article is astonishing", "The clearness is just spectacular", "You´re an expert on this subject", Carry on the enjoyable work", "So nice to discover somebody with some original thoughts on this issue", "So nice with originality", osv.

 

Kommentarerna kommer fortfarande, dock i något lugnare takt. Alla slutar med "visit my page".... och så följer olika adresser. Skumt!  Det är inte bara eget beröm som luktar illa, här känns det inte bra med andras heller.

 

Men ikväll blir det julegröt på Harslingan.

 

Trevlig kväll!

 



Påven hänger med

 

En eftermiddag satt väninnan och jag på ett café i stan. Vid ett annat bord satt två män med kaffekoppar framför sig. "Vilken ohövlig karl", säger väninnan, "han pratar i telefon hela tiden fast han har sällskap vid bordet." När vi efteråt passerade herrarna på väg ut ur lokalen såg vi att den andre mannen också sysselsatte sig med sin telefon. Han var fullt upptagen med ett spel eller något annat spännande.

 



 

Är inte ett sådant beteende ohyfsat? Att man sitter bredvid varann och roar sig på var sitt håll med sina tekniska leksaker. Eller är det bara jag som inte hänger med i allt det nya? Antagligen är det väl så eftersom den gamle mannen och påven Benediktus ska börja twittra. Han hänger med i den nya tiden, det gör inte jag.

 

Hej!

Det lackar mot jul

 

Första advent, ganska kyliga vindar och lite vitt på marken. Klär mig varmt för att gå ut och få lite julstämning.

 

Egentligen har den sportintresserade ingen riktig lust att gå ut när "Vinterstudion" i SVT har kommit igång med mysige Pops och hans medhjälpare. De är skyhögt överlägsna sina kolleger i 4:an, som inte är lika proffsiga och som  dessutom får kämpa med reklamavbrotten mitt i sändningarna.

 



 

Jag fortsätter med idrott. Luleå Hockey fick bara en poäng mot Timrå och hem till mig kom en klagande karl som inte förstått nyttan av att förlora ibland. Man behöver motgångar för att inte bli självgod. Gäller såväl lag som privatpersoner.

 

Bloggare bör också ha en viss självkännedom och sluta innan de blir alltför långrandiga. Därför slutar jag exakt nu!

 

Hej!